söndag 16 januari 2011

Inre konflikt..

Hej!! varning för långt inlägg idag.
I går hade ju jag en barnfri dag. Både härligt och jobbigt på samma gång. Dagen startade med massiva förberedelser här hemma, 2 cm tjock concealer för att dölja blå ringar under ögonen, volymtång och så high heels! Jag mötte vinglandes upp mina vänner på stan. Har inte gått i höga klackar på några månader så det kändes lite ovant. Men guuud så  mycket snyggare man blir i heels. Vi fikade och shoppade. Jag köpte en svart top med gulddragkedja i ryggen, en vit blus med spetsdetaljer på och en marinblå kavaj med bruna skinnlappar på armbågarna.
Då jag stod i kassan på Åhléns skickade Robert MMS på barnen och då jag tittade på dem överraskades jag av att ögonen fylldes med tårar. Jag ville bara släppa mina kassar, springa (eller i alla fall småjogga i klackarna) till bussen och åka hem igen. Det känns ungefär som då Kalle Anka har en djävul och en ängel på vardera axel. Men den ena är en "Extremt mammiga Sofi" och den andra är "Sofi-innan hon blev mamma". Jag åkte inte hem såklart, man får bita ihop ibland.
Därefter åkte vi hem till Mariell. Lagade jättegod middag, drack ett glas rött och gjorde allmänna "tjejiga" aktiviteter som t.ex. gå igenom Mariells accessoarsamling (gigantisk), locka håret, klaga över hängig röv och sånt. Även nu fick jag slåss med min inre Mamma-konflikt. Å ena sidan ville jag bara slappna av, umgås med mina underbara och roliga vänner, vara oansvarsfull, dricka massor av cocktails och gå ut och dansa på en bardisk. Samtidigt saknade jag mina twins och min man och ville hem på momangen och pussa på dem. Inte blev det bättre av att Robert ringer och säger:
R: Jag tycker att du ska gå ut. Nej, jag förbjuder dig att komma hem om du inte varit ute.
S: Men hur gåååår det med barnen? Mår de bra? Hur går det för dig? Behöver du ingen hjälp? Saknar ni mig??
R: Men lägg av. Gå ut och flörta lite ikväll.
S: Flirta?!! Vad menar du??
R: Ja men bara lite oskyldigt flörtande. Du är ju snygg, det kan ju va trevligt för dig att få lite bekräftelse bara.
S: Nej fy farao. Äckligt. Jag dör hellre.
Jag blev nästan provocerad av att han var så cool och för att han inte ville att jag skulle komma hem.
Efter det kom ett gäng av Mariells sambos vänner och vi åt och drack och vi drack och åt. Sen spelade vi charader. Hur kul som helst!
Då klockan närmade sig midnatt åkte övriga gänget ut. Jag åkte hem. Jag kom också på mig själv med att ha smuttat på samma glas vin i 6 h. De andra drack Gin och Tonic. Jag drack drinken H2O (vanligt kranvatten).
Jag är inte redo att släppa kontrollen ännu. Är för nojjig att något ska hända barnen. Jag kan inte vara smulig och lullig i hjärnan då.
Men jag antar att det kommer att ta sin tid innan man anpassat livet så att både "Extremt mammiga Sofi" och "Sofi-innan hon blev mamma" får plats och att man hittar sin balans mellan "dem". Jag tror absolut att man måste släppa mammarollen och få vara lite ego ibland- För att bli en ännu bättre mamma. Summa summarum hade jag en fantastisk dag, jag njöt av lugnet utan barnen och av mina vänner. Sedan att jag fick lite Längta-efter-barn-ångest emellanåt hanterade jag ganska bra ändå tycker jag.
Kia och jag tar fjortisbilder

Charaderlappar. Mitt lag förlorade. Jäkla skit!

Hungriga middagsgäster.

Mariells bebis Sony

1 kommentar:

  1. Vännen, det är fullt normalt att känna som du gör, tror jag. Den där inre splittringen, av att vilja vara på två ställen samtidigt... Jag njuter ibland av att vara på jobbet eller köra mina spin/core-pass, men längtar samtidigt hem något så förskräckligt för att inte missa en sekund av min underbara lillkille. Det är jättestort att du redan har varit borta från barnen en hel dag! Själv har jag som mest varit borta från pysen i 8 timmar (fast då ammar jag fortfarande och kan inte pumpa) och försöker förtränga att mannen vill ha honom ett helt dygn eller två för att känna att han klarar det...

    SvaraRadera