Jag har ju glömt att berätta om en sak som fortfarande gör mig JÄTTEUPPRÖRD! I fredags då jag och Robert gick en långpromenad runt 8an i Skatås mötte vi en snorkig kärring som kom ridandes på en brutalstor 3000-kilos häst. Då vi närmar oss varandra väser kärringen med nasal röst "Ta det nu lite försiktigt med vagnen, så ni inte skrämmer lille Pontus. För då kan han attackera barnvagnen". Jag och Robert blev likvita i ansiktet, pep ett "Jaha" och liksom puttade upp vagnen i snödrivan så att skittanten kunde rida förbi på sin monsterhäst. Ni vet, då man blir på paff så att man inte vet vad man ska säga. Efteråt var jag så arg att det rök ut öronen på mig och jag svor långa barnförbjudna ramsor över kärringjäveln och hennes äckliga häst. Jag menar, HUR tänker man om man väljer att rida längs med ett av Göteborgs mest barnvagntäta promenadstråk. Varför väljer hon inte ett annat ställe om nu hennes häst är så himla rädd för barnvagnar? Hon borde väl hålla till i skogen med alla andra nötter?? Jag funderar nu allvarligt på att skaffa vaktlicens och vapenlicens, jag ska specialisera mig på snobbiga kärringar och vagnrädda monsterhästar. Så om jag träffar på dem igen ska jag först skjuta hästen. Sen tänker jag hänga kärringen i hennes egen Burberryscarfs. Jag tänker hänga upp henne i närmsta träd så kan hon hänga där och dingla. Dingelidong, dingelidong. Sedan ska jag och twinsen stå nedanför och garva. MOOOAHAHAHAHAAAAA!!!!
Så där jag. Nu fick jag ur mig lite frustration. Nu känns det bättre.
|
Akta er alla kärringjävlar, vi har en ilsk mamma!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar