Vad gör vi för fel?

Hej svej! Mycket sliten och trött tvillingmorsa här idag. Vi nattade vid barnen kl 22. Inför natten proppar vi dem tokfulla med mjölkersättning, försöker verkligen att få dem så mätta och dästa vi bara kan med förhoppning att de ska sova lääänge. Tidigare har Kaspian alltid vaknat vid kl 2 och ammat. Och sen matar vi båda två kl 5 och de sover sedan till 8. Det tycker jag är helt ok. Men nu inatt precis som igår natt vaknar Kaspian kl 24, 01, 02, 03 osv. Han vill inte alls ligga i sin egen säng utan vill ligga nära sin mamma, gärna med ett bröst i munnen trots att han inte äter. Tuttfixerade, lilla, jobbiga kille. Det känns extra jobbigt då alla mammorna igår på föräldragruppen berättar om sina barn som sover mellan 7-12 h per natt. Då jag hör sådant vill jag bara sätta händerna för öronen och säga aaaaaaaahh för att slippa höra eländet. Blir grön av avundsjuka. I natt kl 3 då jag var uppe med Kaspian för 4e gången (och då inte somnat om mellan gångerna) började faktiskt min underläpp att darra lite av trötthet och maktlöshet. Då man vet att man har en lång dag med barnen framför sig vill man bara få sova och tanka energi. Jag vill orka va en bra mamma. Dessutom ska jag ha tjejmiddag här i kväll och då vill jag inte sitta här som en sömnig zombie med trögtänkt hjärna. Varförvarför har han plötsligt börjat sova så dåligt??? Jag antar att det är någon utvecklingsfas han går igenom och behöver närhet. Men jag hoppas att det går över snart. Jag har inte sovit en hel natt på 4,5 månader och då det kommer svinjobbiga nätter som grädde på moset, det blir bara för mycket. Man behöver verkligen sin sömn för att fungera som människa. Tack goda gud för kaffet ialla fall säger jag. Jag har börjat halsa kaffe likt en uttorkad människa i öknen halsar vatten för min överlevnad.