Skrik utan panik

God morgon!
Vi kämpar på med morgongröten här. Kaspian som alltid varit mer glad i mat jämfört med Alvina (tom i magen) äter relativt bra nu. Alvina spottar ut allt och ser ut som att hon vill gråta och kräkas samtidigt. Igår fick de smaka potatis också. Mosad och körd genom vitlökspressen (för att få potäten ordentligt finfördelad) och blandad med bröstmjölk och lite smör. Mmmm...låter ju väldans gott. Barnen tyckte det var ok (iallafall matglade herr K), med de kan inte koordinera munnen så att maten åker bakåt mot halsen. Deras lilla tunga åker ut hela tiden vilket resulterar i att maten åker ut samma väg som den kom in och hamnar lite överallt. Jag måste sanera både barn ock kök efter deras måltider.
Nu ska jag packa ner dem i vagnen och så ska vi promenera till en mamma i föräldragruppen, Pia med hennes lilla Siri som är ungefär lika gammal som twinsen (vår undebara barnmorska Pia har placerat oss i en grupp med barn som är något yngre än twinsen. Eftersom deras egentliga förlossningsdatum skulle vara 3 oktober med de tittade ut den 27 augusti. De är därför lite slow utvecklingsmässigt om man jämför med "jämngamla" barn. Nu är vi med i en grupp där barnen är på ungefär samma stadie i utvecklingen och det känns ju skönt att våra barn kommer att följas ungefär framöver). Jag tycker att det är skönt att umgås med andra mammor. Jag blir inte så stressad om barnen skulle vara kinkiga eller gråta. Jag vet att de är i samma situation och att de har hög tolerans mot bebisvrål. Det är värre då man är på offentliga platser eller med människor utan barn. Man vill liksom inte "besvära" andra och så blir man tokstressad. (Kanske ligger hos mig själv. Innan jag själv fick barn kunde jag tänka "Få tyst på ungjäveln" till stackars mammor med gråtande barn. Det skulle jag ALDRIG tänka nu. Nu känner man bara medlidande för både mamman och det gråtande barmet). Nej nu har jag bråttom. Hej svej.

Dagens höjdpunkt är då vi badar på kvällen!
Vi älskar det (även om Alvina inte ser jätteroad ut på bilden)