Hej! Idag har jag och mina svärföräldrar tokstädat här hemma inför visningen i morgon (tusen tack för hjälpen!!!!!!!). Eller rättare sagt så har de mest städat medan jag sprungit efter twinsen och servat med lunch, kaffe och kaka mellan varven. Robert har varit i Örebro och spelat match han. Ibland suger det faktiskt att ha en elitidrottande make. Jag tröstar mig med att han har en het kropp men ibland vill man bara att han ska vara hemma (Till dig honey: Jag veeeet att det är ett jobb som ger oss mat på bordet men just nu måste jag bara få tjura och tycka synd om mig själv en stund. Love you!!).
Det har iof varit trevligt att umgås med Agneta och Jocke hela dagen men efter att de åkte vid 16-tiden har jag och twinsen varit i otakt. Tumult är den bästa beskrivningen. Till exempel så skrek sig båda två igenom heeela middagen- Kaspian var nästan blå i ansiktet av ilska. Jag vet inte varför med min kvalificerade gissning är hunger och trötthet i kombination med matsnobberi. Han vägrar äta burkmat utan vill bara ha hemmagjord mat. Idag har jag inte hunnit göra egen mat till dem och lagret i frysen var gapande tomt. Det hela slutade med att han fick sitta i mitt knä och äta fruktmos till middag. Hela jag, kaspian och det nystädade köket var fullt av Pasta bolognese och bärmos efter den härliga, gemytliga måltiden. Alvina är inne på tredje dagen av total-förstoppning och vägrar att äta överhuvudtaget. Ersättning går hon med på som tur är men nu börjar jag bli orolig över detta bajsproblem. Efter middagen har olika konflikter fortgått och tillslut ville jag grina också. Jag kände mig som världens sämsta mamma. Och jag var arg över att jag var tvungen att hantera våra arga/ledsna twins ensam. Jag var ju också hungrig, trött, smutsig, kissnödig och törstig. Ibland tänker man bara "Nä nu vill jag inte mer. Jag skiter i detta och går och tar en dusch i stället...eller en stadig Mojjito eller nåt". Men jag räknade till 10, bet ihop, svalde klumpen i halsen och bara stod ut och låtsades att jag var en cool/glad/lugn/avslappnad mamma.
Då man "bara" har en bebis på dåligt humör så brukar jag fixa problemen relativt enkelt- men två missnöjda bebisar är fasiken hardcore (iallfall om man själv också inte är på topp). Nu har jag nattat båda och tack och lov så sover de sött båda två (helt utmattade). Detta har jag firat genom att blogga och äta yougurt och musli. Jag vill inte skita ner köket och har inte energi över för att fixa något mer avancerat eller lyxigt- trots att det är lördag. Men i morgon är det fanimig min dag iallafall. Jihooo! Min första Mors Dag!
Ojoj vad jag känner igen mig. Har ju också en karl som är borta väääldigt mycket och vissa dagar när allt bara är sådär BAJS så blir man liksom lite bitter och förbannad. Som tur är brukar känslan vara borta nästa dag, annars skulle det ju aldrig funka i längden!
SvaraRaderaOch ja, en unge som är på kasst humör är en sak. Men två. Hujeda mig. Och två små dessutom...som inte ens går att resonera med. Jag har ju iaf en 1-åring och en 4-åring.
Du gör det grymt bra!!
Tyra hade ofta problem med magen när hon var mindre och blev väldigt lätt väldigt hård i magen. Vi fick tipset att ha en klutt mesost i vällingen och det gjorde verkligen tricket! Köpte sån där på tub och tryckte i ungefär en matsked i varje vällingflaska. Så om Alvina nu dricker ersättning iaf, så kanske det kan vara värt att testa?!
Lycka till med visningen imorron!
Kram
vet hur det känns, fy fan!
SvaraRadera"Om jag lägger dom inne i sovrummet och stänger dörren så hör jag dom inte. Tillslut tystar dom säkert"! Haha! Man har ju tänkt tanken liksom!
Men vi gör ett grymt jobb, så äre bara!