Stort mammahjärta

Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag välsignats med två helt fabulösa barn. Kärleken till Kapsian och Alvina är gränslös, svindlande, vidunderligt stor. Nästan läskigt stor. Jag måste gjort något rätt i livet då jag haft en sådan tur att dessa barn kom just till oss. Jag känner mig som världens rikaste människa eftersom jag får dela mitt liv med mina två underbara barn och Robert. Varje dag dessutom! Även om det stundtals kan vara extremt pissjobbigt och otacksamt att vara mamma är det det bästa som hänt mig.
Jag accepterar att man kan välja att inte skaffa barn. Och långt ifrån alla kan få egna barn. Men jag tycker synd om de som aldrig kommer att få uppleva denna enorma känsla av villkorslös kärlek. Vilket slöseri på något sätt... Den kärlek jag känner till mina barn kan inte jämföras med något annat och jag önskar att alla människor fick känna det jag känner (med andra mammor/pappor). Livet blir ju liksom mer färgglatt. Lyckorusen jag känner titt som tätt känns liksom som att man gör en mix av följande: bubblet i huvudet efter ett glas skumpa, en orgasm (fast i hjärtat liksom), suget i magen som då man åker Balder på Liseberg, känslan av lugn då man solar på en vit sandstrand, en varm kram från en nära vän, en djup kyss med sin älskade, njutningen man känner då man lyssnar på sin favoritlåt, tillfredsställelsen då man låter en chokladpralin av hög kvalitét smälta på tungan. Man lägger dessa känslor i en mixer och kör runt- så känns det stundtals att vara mamma. Typ något sånt.

Dessa två färgklickar har öppnat två nya dörrar i mitt hjärta. Två dörrar sprängfyllda med kärlek!