Träning kan lindra alla åkommor!

Idag har jag haft en pruttdag. Jag har känt mig nere, orolig, frustrerad, ledsen.  Hela förmiddagen gick mest åt att sura (och så allt kneg med twinsen naturligtvis). Efter lunchen bestämde jag mig för att ta mig i kragen. Det finns ju inget mer tråkigt än att sura. Slöseri på tid. Jag beslutade mig för att ta ett träningspass. Jag tryckte in mina små sorgliga taxöron i en sportBH, tog på mig löpartights och Asicsskorna. Discomusik i öronen (i allafall i ett öra- det andra örat använder jag för att lyssna efter eventuella missnöjda ljud från twinsen). Därefter sprang jag med vagnen (eller joggade i allafall...). Vår dubbelvagn är inte stötdämpad eller anpassad för löpning på något sätt men det struntade jag i. Twinsen sov som små ljus medan de studsade omkring i vagnen likt små popcorn. Studs, studs. För varje avverkad kilometer så kände jag att mitt sura humör blev allt mindre. Är inte motion som magi så säg? Det är ju sedan länge vedertaget att fysisk träning minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom, depressioner, övervikt, diabetes, stroke, benskörhet m.m. Jag tycker att träning är bra mot det mesta jag! Om inte alla åkommor... Mensvärk, huvudvärk, hjärtesorg, smärta, oro, frustration, dåligt humör, med mera! Allt blir liksom ljusare och lättare efter ett träningspass. Jag lovar på hedersord att detta stämmer. Om någon av er läsare känner er sura/bitterfittiga/frustrerade/oroliga/arga- gå ut och spring. Om ni inte känner er bättre efteråt så skriv till mig så får ni en hundralapp på posten. Idag joggade jag och twinsen 9,2 km (enligt min grymma app "Löparappen") och efter denna sköna runda finns det åter hopp om livet! Jag känner mig gladare och dessutom tacksam över mina starka tvillingmammaben.