Barn och man säljes billigt! Passa pååå!

Idag har det varit vårväder här i Gbg. Skönt och välbehövligt. Min överhettade hjärna och slitna kropp behövde en rejäl dos frisk "vårluft" för att vakna till liv idag. Fy f-n vad vissa nätter med tvillingar kan vara påfrestande. I natt frågade jag mig själv frågan om varför vi skaffade oss barn överhuvudtaget. Var det verkligen så igenomtänkt?? Det är verkligen inte alltid kul eller en dans på rosor att vara tvillingförälder. Den vidriga skitnatten efterföljdes av en skitmorgon då jag och Robert bråkade om bagateller vid frukostbordet. Jag grät tillslut. Konflikter om småsaker är tyvärr en vanlig konsekvens av sömnbrist. Och tårar. Om man hunnit gråta redan innan kl 7.30 så tycker inte jag att det verkar barka av åt att bli en drömdag direkt. Men, det är bara att svepa kaffet, torka tårarna, ta ett djuuupt andetag och försöka ta sig an dagen ändå. Trots att man helst skulle vilja gömma sig under täcket eller sälja barn + man billigt på Blocket. Vilken rubrik.. REA: prima morgonsur man med tvättbrädemage plus två snoriga barn säljes till paketpris. Ta tre betala för två. Haklappar och antibakteriell gel ingår. Först till kvarn gäller!
Men det gjorde jag inte, trots att jag var bra jäkla sugen.
Istället packade jag ner skitungarna i vagnen och traskade till dagis. Första dagen då de skulle klara sig helt själv i hela två timmar. Samt äta lunch. Stort, deras första "utelunch" på egna ben. Jag var lite nervös faktiskt. Inte för att lämna på dagis egentligen. Förlåt FÖRSKOLA är ordet jag försöker omprogrammera min hjärna att använda. Jag gillar FÖRSKOLAN jättemycket och tycker att pedogogerna är super. Vardagshjältar. Jag har inga problem med att lämna och jag känner mig trygg. MEN, ändå så är jag nervös och orolig. Jag antar att det handlar om att mina små twins helt plötsligt skall klara sig "självständigt" och jag kan ibland ifrågasätta mig själv om de är redo. Ja,ja. Nogsvamlat om det.
Jag stannade i 30 min innan jag lämnade förskolan. Det gick lättare än jag trodde. Alvina grät lite men redan då jag kommit utanför dörren så såg jag henne springa iväg och leka. Kaspian brydde sig knappt om att jag gick. Jag tillbringade två timmar på biblioteket som ligger 1 min promenad från förskolan och hann plugga en hel del till min stora glädje. Sedan återvände jag till förskolan med stor nyfikenhet (hade ywinsen rivit stället måntro?). Men vet ni vad, det hade gått jättebra. Yes. Mina twins är tydligen trygga, sociala och välartade. Jaså?! Sa jag och lät chockad (i mina ögon är de ju just idag skitungar). Resterande dagen har de dock varit som två små plåster som inte släppt mig för en sekund. Skrik- och gapsjukan verkar de också fått en släng av. Jag hoppas att det går över tills i morgon- för då ska de agera välartat på förskolan igen.

Efter dagisdagen har min dotter sett ut såhär. Plus tillhörande vrål. 

I allafall de microsekunder hon inte fått bli buren alternativt sitta  i sin mammas knä.

Hon sitter naturligtvis i mitt knä just nu och är förbannad över att hon inte får hjälpa till att skriva.
Stackars min älskade gnällspik.