Dubbelt engagemang men bara hälften så stor utdelning...

Häromkvällen så tog Robert med med sig Alvina för att handla på COOP. Jag fick alltså egentid och kvalitétstid med Kaspian. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Då man bara har ett barn så sänker sig lugnet i vårt hem. Att bara ha ansvar över ett barn är ljusår ifrån så ansträngande som att ta hand om två. Vad är det värsta som kan hända liksom? Att han/hon skriker. Men att bara ha ett barn att trösta är ju busenkelt. Nej, nu ska jag inte tjata om detta ämne mer- jag vill inte verka arrogant eller högfärdig. Men faktum kvarstår- varje gång vi delar på oss och tar ett barn var så blir jag chockad över hur simpelt, trevligt, gemytligt och framför allt hur lugnt det är! Jag verkligen njuter över att kunna ge mitt maximala engagemang och kärlek. Inte att alltid behöva dela på sig. Som tvillingförälder känner jag ofta att jag aldrig räcker till och att jag aldrig gör något tillräckligt bra. Trots att jag kämpar med 200 % känns det som att jag bara lyckas ge mina barn 50 % av det jag skulle vilja...
Jag och Kaspian hade så mysigt så. Vi gosade och läste böcker och "pratade". Ibland blir jag nojjig över att jag tycker att Kaspian är lite slow med vissa saker. Till exempel att han pratar ytterst sällan. Han kan säga OJ, Usch, mamma, pappa och låta som en bil. Men då vi satt och läste gick ett ljus upp för mig. Jag läser ju alltid för dem båda samtidigt och båda två pekar på olika saker i böckerna och jag försöker hänga med.
Så här: Åh en Kossa! MUUUUU, säger kossan. Och där är en SOL som lyser. Och där är TRAKTORN, brumbrumbrum... osv. Men om Alvina pekar på en hund och jag säger VOV VOV samtidigt som Kaspian pekar på en blomma - hur ska de kunna förstå vad jag menar? Kaspian kanske tror att det är blomman som säger VOV VOV? Det blir ju jättesvårt och komplicerat allting.
Jag upplevde i allafall att Kaspian förstod bättre och hade ett större intresse då vi läste bara jag och han.

I går gjorde jag ett försök att lära twinsen att måla med kritor. Sådant är ju jättekul enligt mig.
Vi har fått finurliga kritor av Josefine som ska vara lättare för små barn att hålla i.
Twinsen tyckte att det var kul och spännande i säkert 10 sekunder. 

Men sen var det mest spännande att äta på kritorna. Och slänga papper på golvet. Suck, här försöker man vara en pedagogisk mamma. Jag tror kritorna får vänta några månader till.