Hej! Jag trodde att det var en mänsklig rättighet med glada, roliga, festliga, lyxiga, underbara lördagar. Jag hade fel. Idag är det deppigt värre. Av tre orsaker.
1. En av mina bästa vänner Ann-Ida lämnar idag den regniga och mörka hösten i Sverige för sydligare och varmare breddgrader. Hon och Stefan ska vara borta i en evighet typ. Jag har tills idag förträngt att hon lämnar oss igen (hon och hennes karl reser jämnt och ständigt till min stora sorg). I går kväll var jag på avskedsmiddag hemma hos Ann-Ida. Eller avskeds-"kalas" som hon så fint sa. Kan man ha kalas över något som är sorgligt? (Fast det är ju inte sorgligt för dem såklart..). Det enda positiva är att tiden alltid går så sjukt fort (och dessutom så ska ju även jag, Robert och twinsen resa 2 månader i höst-vinter) så det kommer bara att säga POFF så är de hemma igen.
2. Kaspian är sjuk. Det är så typiskt. Igår pratade jag i telefon med min kära farmor som jag allt som oftast gör. Hon frågar som vanligt hur barnen mår och om de är friska. Jajjamän!!-sa jag. "De har peppar, peppar klarat sig väldigt bra från sjukdomar måste jag säga"! Det skulle jag aldrig ha sagt. Natten har varit ett bottennapp av värsta sort-känns som att jag inte sovit alls. Idag sprutar det grönt snor ut ur Kaspians lilla näsa, han hostar och är allmänt risig. Blä. Stackars min lilla sjukling och stackars mig som tvingas att isolera mig från omvärlden. Hade en kul playdejt inbokad men man är ju inte superpoppis då man kommer släpandes på hostiga, sjuka, gnällspikiga och febriga barn. Dessutom så räknar jag kallt att även Alvina kommer att vara smittad innan dagen är slut. Det är en tvillingregel. Ett sjukt barn = 2 sjuka barn.
3. Robert har varannan lördag bortamatch. Idag i Karlstad. Det innebär att han är borta 12-13 h. Kul. I morse var vi båda dessutom på vårt allra bästa solskenshumör efter den ljuvliga natten då vi sprungit mellan sovrummen mer än vi legat i sängen. Jag var sur. Han var sur. Sur + sur = surt och trist som f-n
Det var min lördag det.
 |
| Tur att jag har varma semesterbilder att trösta mig med.. Här mor och far och twinsen såklart! |
 |
| Barn är som bäst då de är friska, glada, gosiga och utan kläder =) |
 |
| stranden |
 |
| Barnens ettårstårta gjord av Natali. (riktiga födelsedagen firades i Italien). Bakad av vattenmelon, honungsmelon, nektariner, äpplen och druvor.. |
 |
| Det här är en aktivitet som passar lördagar enligt mitt tycke... Lyxig middag ute med gott vin.. |
Hej! Shit ja tycker du är värsta supermorsan! Har sj twins som är 14veckor nu. Hur klarar du av att vara själv så länge med dom?! Tack för en bra blogg :) hoppas dina små blir friska snart! Kram louise
SvaraRaderaOj, tack så söt du är!! Jag blir alldeles varm i hjärtat. Jag har varit ensam långa dagar med twinsen sedan de föddes. De var 3 dagar första gången jag var själv med dem. Det har många gånger varit superdupertufft då jag känt mig sååå otillräcklig. Men man växer in i det. Man lär sig hur man ska agera. Man blir tryggare hela tiden. Dessutom så blir det lättare desto äldre de blir. Alla åldrar har ju sina för och nackdelar men då barnen fortfarande bara är 14 veckor så har man ju fullt upp med att försöka få rutiner och förstå att man plötsligt blivit mamma till två barn! Jag har fortfarande svårt att fatta det ibland. Sedan det här med att vara ensam- om man inte har något val så måste man ju. Men jag önskar ofta att Robert kunde jobba mindre samt att vi hade familj på nära håll för avlastning. För det är tufft mellan varven. Men oftast underbart som tur är=) Lycka till med dina små twins och hoppas du fortsätter att följa oss. Kram Sofi
SvaraRadera