Min inre slavdrivare

Hej! Prise the Lord! Roberts rygg är bättre idag. Shit pommes frittes vad man är beroende av sin rygg, utan rygg är man lika användbar som en daggmask. Jag har tom fått hjälpa honom att ta på och knyta skorna. Men idag studsar han fram igen som vanligt. Jag är så tacksam. För att komma hem från en tvådygns-resa nästan utan sömn och mötas av massa jobb hemma gjorde mig lite småbitter. Twinsen mår sådär efter vaccinet. Alvina har haft 40 gr feber inatt och har skrikit likt en fjortis på en misslyckad IDOL-audition. Lucky me så tog min man den fighten ända till kl 5. Sen har jag och skrikmonstret varit uppe. Stackars liten, hon är stekhet och väldigt lättirriterad. Hon äter inget och är allmänt ur form. Och jag är inte heller i mitt livs form direkt.
Då twinsen sov förmiddagslur passade jag på att baka Leilas kardemummasnurror. Ibland blir jag så less på mig själv. Då jag är jättetrött. Varför går jag inte och lägger mig? Jag har liksom ett tvångsbeteende som gör att jag inte har förmågan att vila på dagen. Inte ens då twinsen var minismå och knappt sov överhuvudtaget på natten- jag vilade aldrig, hur trött jag än var. Ibland är jag lika smart som en dumlekola. Eller iallafall lite självdestruktiv i vissa fall. Jag tänker ofta tanken "Sofi, gå och lägg dig!!!". Precis som att jag är min egen mamma och lite barskt beordrar vila. Men innan jag vet ordet av så står jag med huvudet inne under diskbänken och skurar. Eller skriver mail. Eller putsar fönster. Eller vattnar blommor. Eller sorterar bort twinsens för små kläder. Eller något annat ganska oviktigt. Och vips har en timma gått och lugnet är som bortblåst. Idag blev det alltså bakning istället för sömn. Fast socker har ju också en uppiggande effekt iof.

Lånad bild, jag har ju ingen kamera. Fast mina är lika fina!!