Tålamod, tålamod, tålamod.

Alltså, jag måste fortsätta på den bitterfittiga linjen lite till. Jag kan inte låta bli. Jag är troligtvis världens sämsta mamma men jag blir så förbaskat irriterad på mina twins. Ofta. Nu har de börjar tjorva med maten. Det är alltid nåt.. Dagar då allt rullar på smärtfritt är lätträknade. Ni veeet att jag älskar dem villkorslöst och oändligt mycket. Det är just därför det är så tuff då de är svinjobbiga. Jag blir besviken på mig själv då jag känner en sådan stor irritation och ilska mot en sådan liten puttefnuttig människa som jag dessutom älskar så mycket att jag nästan spricker. Och samtidigt retar mig på så att jag nästan spricker. Jag blir inte förvånad om jag spricker på riktigt en vacker dag. Men det är liksom bara så otacksamt att vara mamma ibland.
Detta är jag för några veckor sedan: "Ja men twinsen äter ju bara så himla braaaa! De äter allt! Parmesanost, oliver, sushi, indiskt, grönsaker av alla dess slag. Bla bla bla...Jag fattar inte att många tror att barn bara äter korv, pasta och pannkakor- allt handlar ju om vad man själv LÄR barnen...bla bla"
Men det var då. Och nu är nu. De äter i princip bara korv. Och inte vilken korv som helst utan den äckligaste av dem alla-falukorven. Hugaligen. Jag gillar inte att ge dem sådan mat som jag själv inte ens vill ta i med tång men jag har gett upp. Trots att jag informerar dem om att maten troligtvis innehåller mosat gristryne så smaskar de glatt och trycker i sig korvar på löpande band. Som idag till lunch- jag hade tillagat härliga, nyttiga, ekologiska, rostade rotsaker i ugnen, vegfärsbiffar med fetaost och gräddig örtsås. Mums. Kaspian petade lite i en färsbiff och Alvina åt någon liten morot innan de båda kvickt gav mig ett trosigt ögonkast och därefter kastade ner all mat på golvet och garvade elakt. Den följande eftermiddagen var de naturligtvis gnälliga- man blir ju lätt det då man inte äter. Till middagen kapitulerade jag och lagade falukorv och makaroner (och majs och gröna ärtor för nyttighetens skull..). Oj vilka glada miner och vilken aptit som plötsligt trollades fram. De åt och åt och åt och åt flera ton gristryne. Ni som vet, hur ska man bära sig åt? Jag orkar inte stå och slava i köket då det så ofta resulterar i matfiasko och twins-revolt. Då är det allt lättare att steka lite korv och ge dem vad de vill. Men samtidigt så ska de fasen inte få tro att de är små diktatorer. Nej, det är allt jag som är herren på täppan (men just nu känner sig herren på täppan väldigt maktlös och liten).

Ber om ursäkt för dålig bildkvalitét. Men här har ni min busunge in action.  Fullt upp med att "hjälpa mig" att ta ur alla kläder ur byråerna och lägga dem i högar på golvet. 

Så här ser det för övrigt ut i hela vårt hem mestadelen av dagarna. Ordning och reda-pengar på fredag heter det ju (och nä, jag får inga pengar heller..).
Kaspian har i allafall tagit sina första steg precis som sin syster. Hela 6 stycken! Duktig prinskorv!