Resan hem från Italien- inte så värst lyckad. Del 1

Jag har ju lovat att berätta om hemresan från Italien. Be ready för här kommer den. Iallafall del 1.
Detta var vår ursprungliga hemreseplan. Tis den 6 sept skulle jag och twinsen samt lillasyster Lotta-Karin och hennes sambo Kristoffer flyga från Brindisi till Skavsta. Vi skulle från Skavsta airport ta oss till Stockholm C och därefter Arlanda för att där möta upp Robert. Robert skulle flyga från Göteborg till Arlanda, hämta twinsen och sedan flyga hem med våra små pluttar till Göteborg igen. Jag skulle flyga (barnfri) tillsammans med syster och Krisoffer till Umeå. Anledningen till att jag skulle till Umeå är att jag påbörjat en utbildning på distans från Umeå universitet. För att få min plats på utbildningen måste man vara på plats vid uppropet. Jag skulle tillbringa 2 dagar i Umeå och sen flyga hem till Gbg och familjen igen. Hänger ni med så länge? Som ni ser var det redan en hel rad faktorer som skulle klaffa och jag hade rejäl resfeber. Då vi på kvällen innan avresan hade packat klart, förberett allt inför avfärd och var på väg i säng får jag ett sms från Ryan Air. "Urgent messege. Please see your E-mail reagrding cancellation of your flight". PANIK! Det värsta var ju att vi inte ens hade någon tillgång till internet. Man blir helt handikappad utan internet, det kändes typ som att vi satt fast på en öde ö. Noll koll och ingen kontakt med omvärlden. Jag fick ringa hem till Robert så att han kunde försöka få inblick i problemet.
Jag: Hej älskling. Vi har ett gigantiskt problem. Du måste kolla min mail. Jag tror inte att vi tar oss hem i morgon!!! Skynda! Nuu! Varför, varför ska detta hända just mig? Vad har jag någonsin gjort för ont?
Robert: Ta det lugnt, det ordnar sig!
Jag; Näe. Jävla Ryan Air. Jag ska aldrig mer flyga med dem! Och jag HATAR Berlusconi. Vilken löjlig, fjantig pajas. Jag har sådan hemlängtan så jag döör. Jag spyr om jag måste äta en enda mozzarellaost till. Jag måste ju till universitetet. Annars rasar hela mitt liv samman. Och vad faan händer med alla våra tjugoåtta flygbiljetter mellan arlanda-göteborg och umeå-göteborg? Det är väl förbaskat. Jag har varken tid eller råd med det här!!! Och så höll jag på (svor långa ramsor så att tungan blev svart) medan min man försökte hitta alternativa resalternativ för mig och twinsen samtidigt som han sa fraser som "ta det lugnt", "Det ordnar sig".
Jag: LUGNT??!! Jag är lugn. Jag är bara så ARG!! AAaaah! Skit skit skit.
Ryan Air ett skitbolag av västa sort. De är både äckliga och snikna. De ger ett sken av att vara billiga men smusslar in smygavgifter för allt. Det värsta är att de inte bryr sig ett jota om sina resenärer och det är stört omöjligt att kontakta dem. Mission impossible. Efter en stunds efterforskningar kom vi (Robert) fram till att orsaken till den inställda flygningen var en riksomtäckande strejk i Italien (ok, just det kanske inte är Ryan Airs fel. Men allt annat som är skit är deras fel. Och Berlusconis). Alla flyg, bussar och tåg var inställda. Det talades om att strejken skulle kunna fortgå i upp till en vecka. Kul. Verkligen. Jag höll på att svimma av ilska och frustration. Efter ganska många diskussioner så bestämde vi oss trots allt för att ta oss från Castro (där vi bodde) till Brindisi eftersom det skulle vara lättare att ta sig hemåt därifrån. Dessutom hade vi en hyrbil som skulle återlämnas. Sagt och gjort. På morgonen packade vi in oss i vår hyrbil, till bredden full med väskor, barnvagn, twins och nektariner. Väl på flygplatsen förstod vi att det var kört. Det var lika lätt att ta sig hem från Brindisi som att omvandla Berlusconi till en kompetent premiärminister. Eftersom jag är en lyckans ost med generösa föräldrar (de skulle fortsätta semestra i ytterligare en vecka) så bokade de in oss på ett fancy hotell i Brindisi- så att det skulle kännas lite lättare att vara kvar i olivtramparlandet. På hotellet hade vi internet- Halleluja, och då blir ju allt lite lättare. Vi lyckades tillslut hitta nya flygresor. Från Rom. 60 mil bort. Via Köpenhamn. Men man kan inte vara kräsen i krissituationer. Därefter bokade vi en hyrbil igen (hyrbilar fungerar även vid strejk. Känns tryggt. AVIS is the shit). Puh. Redan då kändes livet lättare. Vi hade en plan. Vi hade biljetter. Vi hade en fin bil. Vi skulle ta oss hem. Förhoppningsvis. Eftersom vi hade en lång resa framför oss så kalkylerade vi fram att vi skulle behöva börja köra kl 3 på natten (vi ville ju ha en liten marginal för eventuella missöden). Jag förträngde det faktum att våra twins brukar börja leva rövare efter 30-60 min i bil. Äsch, 60 mil i bil får de allt klara av, tänkte jag. De får väl bita ihop precis som oss andra.
Nästa mission var att hitta middag till twinsen. Lunch hade vi tidigare intagit på en trevlig pastarestaurang, twinsen åt med god aptit och lyckades även att dekorera hela sin mamma med krämig tagliatelle. Men det var lunch det. Nu hade det gått många timmar och det var dags för middag. I Italien kan man dessvärre inte äta ute innan kl 20. Jag hade planerat att natta barnen redan kl 19 eftersom de hade en lååång och påfrestande nästkommande dag (tidigare under semestern gick de inte till sängs före 21 och sov ist längre på dagen). Middagen fick istället inhandlas på närmsta supermercado (mataffär). Det blev focaccia, yougurt och banan. Finns inte så många alternativ då man ska äta på ett hotellrum utan tillgång till kök. Lotta och Kristoffer hade grejer att fixa på stan så jag och twinsen satt på golvet och hade picknick. Oh My så heltäckningsmattan såg ut efter detta partaj... Nice. Sedan nattade jag barnen tidigt, de hade knappt fått sova något alls på dagen eftersom jag ville att de skulle vara redo för att läggas för natten flera timmar tidigare än normalt (och det lyckades, tro det eller ej). Jag hade en vanlig resesäng som hotellet fixat, den fick Alvina Sedan byggde jag om en soffa tillsammans med ett skrivbord och våra resväskor till något barnsängsliknande till Kaspian. Fungerade finfint! Själv kröp jag till kojs redan kl 20 för att tanka energi.
Fortsättning följer. Än har inte de riktiga problemen börjat.