Bajs, dregel, feber..

Tänder på G. Våra barn har i allra högsta grad blivit påverkade då samtliga små gaddar bestämt sig för att ploppa fram genom tandköttet.

Under denna resa har barnen varit helt onormalt friska- inte ett enda tecken på sjukdom, de har ätit med god aptit trots värmen och även sovit mycket bättre än hemma. Jag är förvånad och mycket tacksam över detta. Men nu så - nu är det dags för lite skrot i maskineriet. Alvina håller på att få en rejäl tand långt bak i munnen- en tjock, bastant och elak sak. Igår började de vanliga tandsymtomen med att Alvina började leverera bajsblöjor på löpande band. Strax därefter kom febern tätt följd av dregel i sådan mängd att hon nästan riskerar att dränka sig själv. Och självklart som ett resultat av detta- gnället. Gnället. Gnäll som tillslut känns som ett kvadratmeter stort myggbett som kliar så att man vill klia bort huden. Gnäll som låter som envist nagelskrap mot en gammaldags ”svarta tavlan”. Gnäll som gör att det känns som att själen håller på att dö. Gnäll som till och med gör jultomten på dåligt humör. Gnäll, gnäll, maratonlångt gnäll. Gnäll hela natten lång. Jag förstår henne naturligtvis, hon har ju ont min stackars lilla groda. Jag önskar att jag kunde ta över hennes smärta, feber och irritation. Men det kan jag inte, så nu är det bara att bita ihop och bli selektivt döv mot gnäll-oljudet tills tandskrället tittat fram. Måtte det gå fort!

Jag är i allafall inte ett dugg gnällig idag utan bara glad!