Första advent..

Idag är det första advent. En lite alternativ sådan detta år. Jag tycker att första advent är en av de absolut mysigaste och viktigaste dagarna på hela året. Jag tycker ofta att oktober-november kan vara riktigt slitsamma, mörka, regniga, ångestframkallande, kalla och bara allmänt ocharmiga månader. Men så kommer första advent och det är startskottet för den bästa och mysigaste månaden på hela året-december. Jag älskar december eftersom det är synonymt med julen. Jag älskar att julpynta, att köpa julklappar, att tända tusen ljus på eftermiddagen/kvällen, att slå in julklappar, att skriva julkort, att baka julgodis och lussebullar, jag älskar julens alla dofter, glögg med massor av hackad mandel är det bästa jag vet. Man får dessutom köpa ny julklänning och nya festskor. Och sist men inte minst – man får fira denna högtid med de människor man håller kärast. Ja, det finns inget dåligt med julen. Och första advent ger ett allmänt godkännande att gå loss och riktigt frossa och gotta sig med allt som hör julen till.

Idag har varit en helt kass första advent i det avseende att jag knappt reflekterat över att julen närmar sig. Ingen glögg, inget ljus att tända. Inga pepparkakor och defenitivt inga härliga saffransmättade bullar. Men det känns ok. Faktiskt. Vi har haft en härlig och lättjefull dag. Inga märkvärdigheter egentligen- men jag har njutit av att se mina barn skratta, äta ananas, springa omkring på stranden, undersöka snäckorna och skratta bubblande och innerligt åt att hoppa i vågorna på strandkanten. Jag känner mig lycklig. Och det är väl det som första advent handlar om egentligen- att hitta glädjen i hjärtat.