 |
| Funkar inte heller mot klump i hjärtat.. |
Hej! Hitills på denna resa så har jag ärligt talat inte känt någon större hemlängtan. Längtan efter nära och kära naturligtvis- men på en icke-smärtsam och hanterbar nivå. Men igår slog den stora hemlängtan-klumpen i hjärtat till. Med besked. Det kändes som att jag bara ville grina mest hela dagen. Jag saknade mina systrar, min familj, mina vänner, vårt hus, mina saker. Allt. Det spelade ingen roll att mina barn är världens underbaraste, att Robert försökt muntra upp mig. Trots att jag försökte med glädje-substitut som till exempel att dricka extra många mangoshakes, träna samt gå på skön pedikyr och där jag fick tånaglarna målade i en glad rosa nyans så satt klumpen kvar i både hjärtat och magen. Inte så konstigt då varken träning, mango eller rosa nagellack kan ersätta mina vänner eller min familj. Blir som konstgjord andning. Eller som att sätta ett bamse-plåster över en massiv-flera-liter-blod- knivhuggs-skada. Idag är jag dock glad igen. Skönt. Det är nog nyttigt att få sakna
på riktigt ibland också. Man blir påmind om vad man har och hur värdefulla människor jag har omkring mig. Så till er som vet att ni finns i mitt hjärta: JAG SAKNAR ER OCH ÄLSKAR ER!! JÄTTEMYCKET!!! JÄTTEJÄTTEJÄTTEMYCKET. Underbart att vi ses om ett par veckor. PUSS!!
 |
| Ingen vidare tröst.. Riktigt klen. |
Snart är ni hemma, vi sitter i köket med kaffe och gubbarna framför tv-n i vardagsrummet. Snart är det jul och ni träffar familjen i Vilhelmina. Vi finns kvar och jag lovar efter 3 dar i kalla/gråa Sverige så verkar i Thailand så dumt. Kanske att ni tar en tur till tillsammans med oss i februari;) Men tänk vad skönt att längta hem, innebär ju att man trivs med livet där hemma också! Puss
SvaraRaderaIdag var det så mörkt mitt på dagen att jag tände lamporna!!
SvaraRaderaSå där, det borde avskräcka lite ;-)
//Jennie
Tack söta ni!
SvaraRadera