Tvillingkaos, vardagsliv och kärlek hos familjen Vilahamn: Firande med bitter eftersmak

Alla präktiga, bajsnödiga, dömande och perfekta människor som aldrig begår dumma misstag bör inte läsa detta inlägg. Om ni gör det så behöver ni inte kommentera och skälla på mig. Det klarar jag bra själv. Okej? Som jag berättade i tidigare inlägg så fick jag tillbaka min tenta igår, med ett resultat som jag knappt vågat hoppas på. Vi tycker ju att man ska ta tillfället i akt och fira så ofta man kan. Så, igår var det stora firar-fredagen!!. Vi skulle fira med buller och bång att tvillingmorsan fortfarande kan använda hjärnan. Vi åt en väldigt god och extra lyxig middag, jag åt pestolax på spenatbädd (det är skönt att byta ut thaimaten mot något annat smarrigt icke-thailändskt lite då och då…). Till maten beställde vi in vitt vin. Kallt, chilenskt, gott. Barnen var ovanligt lugna, stillsamma och harmoniska. ”Perfekt, men det är bästa att passa på att njuta medans jag kan”, tänkte jag och smuttade på mitt vin i ganska snabbt tempo. Vips så var glaset tomt på mindre än 2 minuter. Hoppsan, ja men då är det ju bara att beställa ett glas till (man vill ju inte bli torr i halsen under middagen). Då tallrikarna var tomma så tyckte min man att vi skulle gå vidare och ta en god cocktail i någon mysig bar. Jag kände viss tveksamhet till detta förslag men efter 3 sekunders betänketid så tyckte två-glas-vin-fryntliga jag att det var en prima idé. Efter två glas vin och en god middag är det inte så svårt att känna sig på topp. Pigg och glad kexchoklad. Dessutom så hade jag ju ett toppresultat på min tenta som förtjänade en Caiprinha. Vi beställde och drack upp. Mums! Då vi sedan skulle promenera hem så känner jag att benen simsalabim blivit ganska vingliga. Hoppsan. Benen känns inte som mina längre och det mesta börjar snurra framför mina ögon. Då jag ska försöka prata så lyder inte tungan heller. Det känns som att den växt ungefär 800 storlekar. Fy så pinsamt. Jag kände mig ungefär som den sämsta och dummaste mamman i hela världen. Full, vinglig, oansvarsfull, sluddrande, korkad och bedrövlig på andra sidan av jorden. Stackars mina twins. Jag fattar inte hur jag kunde glömma att jag aldrig druckit mer än två glas vin åt gången på 2 år. Men nu har jag blivit påmind om att jag inte längre är någon partypingla på dryga 20 år. Nä, jag är en torr, gammal mamma som närmar mig 30 bast. Suck. Jag fick hålla mig i väggen då jag gick uppför trappan till hotellrummet och sedan fick Robert natta twinsen medans jag låg i sängen och glodde på taket som snurrade runt, runt, runt. Idag har jag fått sona mitt brott, bigtime. Från 6.15 i morse har det varit ett fullspäckat schema- twinsen ville busa, leka, bada, springa, klättra upp på bord, klättra i trappor, plocka blommor (i rabatten), mata fiskar, ta andra barns leksaker, slå varandra med schampoflaskor, osv. En vanlig dag iof men det hör inte till vanligheterna att jag samtidigt kämpar emot ett huvud som bara vill gå i bitar, ögon som bara vill sova och kropp som kändes lika svårstartad och toktrött som en bil utan bensin. Efter en flottig pizzamiddag så börjar jag åter känna hopp om livet. Barnen sover och Robert har tagit en ”egenkväll” på någon sportbar här i krokarna... Tydligen någon extremt viktig och intressant match på g. Jag misstänker att han snarare var sugen på lite tid ifrån sin fru som kanske inte varit världens roligaste idag då jag endast har kunnat prata i termer av självförakt/självhat samt suckat/stånkat högljutt. Jag har också skällt på min man eftersom allt är hans fel (hans förslag om den där förbannade caiprinhan). Dagens lärdom: torra morsor skall akta sig för den tredje drinken. Noga.