onsdag 28 maj 2014

Pelargoner och åldersnoja

Alltså, så himla skönt med korta veckor. Både min kropp och min knopp skriker av glädje över denna bonus-ledighet. Ledig och ledig iof. Som vuxen med barn och hus och sånt så är man ju egentligen aldrig ledig. Den senaste tiden så vet jag inte riktigt vad som flugit i mig och min man. Hux flux har vi åldrats en sisådär 20 år på några ynka veckor. Vi ägnar vår lediga tid till att plantera pelargoner och klippa häck och rensa ogräs och sånt. Och jag gillar det nästan till och med. Det är trivsamt och rofyllt på något sätt. Jag känner mig lite hjärntvättad. Eller blir man såhär då man åldras. Tänk om jag kommer att läsa hemmets journal inom loppet av ett halvår??! PANIK!!
Hjälpreda som hjälper sin åldrande mamma med tant-blommorna
Trevligt men tantigt.
Sjukt redig. Och gammal. Kolla bara in de där små blommiga trädgårdsvantarna till exempel. Herregud.
I måndags hade förskolan sommarfest med picknick och lek. Kaspians rufsiga kalufs såg vi knappt röken av. Han hade inte tid med oss.
Fikande och pratande föräldrar. 
Magisk promenad hemåt. Vi bor verkligen i ett mysigt område!
Äventyr!
Jobbat halvdag idag och istället tillbringat eftermiddagen med att hålla reda på vems tur det är att åka linbanan.
Klättermusen
Min tur!! Nä MIN tur!
Studs, studs, studs. 











söndag 25 maj 2014

Mors dag

Ligger i sängen med magen full av god mors-dagfrukost. Robert plockar undan i köket och jag planerar att ta till vara på årets viktigaste högtidsdag och för en gångs skull låta mig själv vara lite lat och bli uppassad. Idag tänker jag på alla månader som jag skumpade runt med min tvillingmage, på alla sömnlösa nätter och på allt majs/snor/kräks jag torkat de senaste åren. Jag förtjänar verkligen en dag som är MIN, MIN, MIN. Men jag tänker framförallt på all kärlek, på alla enorma känslor, på alla fina stunder som jag får dela med mina barn varje dag. Att vara mamma är så otroligt stort. Så förbaskat häftigt och trots att barnen närmar sig 4-årsdagen så slås jag fortfarande ofta av den overkliga känslan av att dessa två livsglada, energifulla, nyfikna, underbara barnen faktisk är MINA. Mina och Roberts. Så tacksam. Här kommer ett bildrace på den senaste veckan!
Förra helgen sprang jag 21 km genom Göteborg. Svettigt och varmt men otroligt kul. Mäktig känsla att springa med 65 000 andra. Jag älskar att springa och känner mig ofta liksom lite religiös efter några km. Mina vettigaste, renaste, klokaste och mest kärleksfulla tankar kommer alltid då jag springer. 
En bra tid fick jag också. 1.41 och då stannade jag och drack på alla 10 vätskestationer. Mycket nöjd med den tiden då jag inte sprungit så värst mycket denna vår. Tidigare sprang jag ofta hem från jobbet men sedan vi skaffade oss två bilar har jag blivit oerhört bekväm..
Varvet firades med lite plock och Prosecco. Efter ett Göteborgsvarvet räcker det med en sipp, sedan snurrar världen..
Raj raj
Vi har hälsat på kusinerna och lekt prinsessor
Rosa nagellack på alla prinsessorna. 
Varit på barnkalas på Barnens lekstad
Jag har haft finbesök av en saknad kollega som är hemma med bebis
Såå söt, men ÅH så klar jag är med bebisar. Otroligt klar. 
Vi har byggt altan 
Njutit av att gå till jobbet i shorts! 
Barnen har varit på studieresa till Alfonshuset och jag tog ledigt för att följa med. Efter Alfons-huset hade vi picknick i Trädgårdsföreningen. Kul men hektisk dag med många barn. Jag är otroligt imponerad av förskolepersonal. Vilka hjältar. Personligen så var en halvdag precis lagom för mig. Helt slut!
Tyvärr inga bilder från Alfonshuset. Men det kan varmt rekommenderas!! 
Picknick-lunch i parken 
Efter några dagars vila efter varvet så har jag tränat/sprungit igen. Älskar att det är vår/försommar- en årstid då det verkligen är härligt att springa. Under hösten och vintern är det verkligen inte alltid en njutning.
Jag och Robert har målat och lyssnat på Alex o Sigge om kvällarna
Druckit sommarsaft
Och varit på ännu fler barnkalas. Vi har gått in i en ny fas då barnen har etablerat sina egna relationer och sina egna vänner. Häftigt. 

Lång kö till fiskdamm
Vår nya altan börjar ta form
Igår grillade vi med vänner
Fina!
Robert tycker att det är på tiden att jag lär mig att dricka öl. Går sådär.
Vår nya familjemedlem Herbert, såå fin!





























tisdag 13 maj 2014

Vänner och ny familjemedlem

Hej!
Jag trodde att jag publicerade detta inlägg förra helgen-men det hade jag ju inte alls gjort. Veckan har passerat i ljusets hastighet och nu är det redan helg igen. Jaja.. Här kommer några bilder från förra helgen iaf.



Hälsade på Mariell som både gift sig och köpt hus inom loppet av en månad.. Vuxenpoäng  på det!

Sedan var det Rosé-premiär, grillat o melodifestival hos Emma och Tobias och deras små killar

Min skäggige man försöker lägga sig i grill-skillsen

Gott!!
Twinsen / Gerrebackas beskyddare 

Fniss..
Sedan på söndagen hade vi besök av Linda och Henke och deras lille nyfödda Herbert. Så efterlängtad. Så liten. Så perfekt. 

Perfekt liten prins- så liten men så självklar! Helt otroligt att vår lilla "utökade familj" fått en ny medlem som vi ska få följa genom livet. Fantastiskt!

Beundrande ögon.. 












måndag 5 maj 2014

Premenstruellt syndrom

Jag vet inte om det beror på att jag blir äldre och äldre eller om besvären accelererat efter graviditeten. Men varje månad drabbas jag av några dagars galenskap. Jag får inga fysiska symtom men herrejesus vilket inferno som utspelar sig inuti min hjärna. Jag blir deppig, nedstämd, gråtmild, bitter, arg, irriterad, elak. Och har en stubin som är ungefär 0,00000000001 mm lång. Robert hinner inte ens öppna munnen innan jag gormat att han ska hålla käften. Det är faktiskt hemskt på riktigt. Jag vill skiljas, låsa in mina barn i garaget och slänga bort nyckeln, flytta till Hawaii (själv såklart- min familj vill jag inte veta av) men mest av allt vill jag ligga i fosterställning och tänka elaka och destruktiva tankar om mig själv. Ingen tycker om mig. Jag är värdelös. Fet. Ful. Korkad. Inkompetent. Jag hatar allt. Jag vill även trycka i mig obscena mängder choklad. Och dagen då mensen kommer är det som att jag liksom vaknar och kliver ur en svart-vit film och hamnar rakt in i den mest kulörrika färg-TV ni kan tänka er. Solen lyser igen, jag är lycklig, älskar mitt jobb, tycker att mina barn är änglar, jag är otroligt kär i min man och tycker att livet är allmänt härligt och toppen. Låter sjukt, jag vet. Och det är sjukt. Jag blir verkligen helt jäkla insane några dagar innan mens. Tycker synd om Robert eftersom det alltid är hans axel jag gråter (läs: hulkar hysteriskt/snorar ner hans tröja) mot samt får lyssna på mitt hysteriska vrål. Eftersom jag nu har sett en sådan tydlig regelbundenhet på min ilska och mina galenskaps-symtom så känner jag mig hyfsat övertygad om att det handlar om någon överjävlig form av PMS.
Jaja. Livet är spännande alltså. 
Den här helgen har jag varit PMS-fri och tillbringat mestadelen av tiden på altanen för att hålla min nyblivet händiga man sällskap medan han byggt altan. Min tumme mitt i handen är kronisk. Jag är galet imponerad av hans bragd! 
Jag har fikat, frusit och hejat på! 
Vi har varit på kalas för att fira världens finaste 8-åring
Alvina ville för ovanlighetens skull inte vara med på bild..
Men det ville Kaspian.
Och lilla kusinen Walter hade inget val, sötnöten!
Saga och jag! Riktigt leende! Inget fejk-PMS-grin denna dag!