tisdag 31 juli 2012

Belgian-Blue bebisar..

Hej! Våra små fyller snart 2 år. Det brukar jag förneka. I smyg brukar jag vagga dem i min famn (en i taget då..båda får inte plats längre...) och säga "min lilla bebis" med fjantig stämma och pussa dem i pannan. Mysigt. Idag har vi träffat en riktig bebis, Linus, som är 3 veckor ung. Elias lillebror. Jag vet att det är både tråkigt och klyschigt- men det är ju GALET vad barn växer snabbt. Jag kan inte förstååå att våra så har varit så yttepyttesmå. De var dessutom bara hälften så stora som Linus vid samma ålder... Mina snart-2-åriga "bebisar" ser ut som Belgian-blues-bebisar i jämförelse.

På lek och buslandet med bästisen Elias

Alvina i full fart!

Twinsen har kanske åkt denna 78 ggr idag. Jag åkte den säkert nästan lika många gånger..


Var är hon??

Hoppsa!

Förutom lekland fanns det mini-versioner av Ica, restaurang, snickeri. Kaspian passade på att storhandla..

Elias satt i kassan..

Efter Lek- och buslandet köpte vi med oss take-away lunch (thai) och åkte tillsammans med smått tvåbarns-chockade fam Tillander hem till oss.

Nej det är ingen docka. Det är Linus. Världens sötaste och snällaste lilla miniminibebis.. Alvina ville gärna klappa bebisen...men då hon är lite lätt hårdhänt så försökte vi hålla dem på avstånd.

måndag 30 juli 2012

Vek kärring

Nu är det fastställt. Jag är en tant. En vek kärring. Jag kan inte minnas att jag varit bakfull i två dygn tidigare. Det har jag varit nu. Sååå ynklig och helt förkrossande seg i både kropp och knopp. Men efter en härlig och väldigt ostig lunchdejt på stan med Mariell börjar det ordna upp sig. Två dagar efter den lite för intensiva bartömningen..

Igår var jag hiskeligt bakfull hela dagen. Då är det tur att man har vänner som förutom att bjuda på lunch inte har något emot att slappa på en soffa och äta popcorn och chokladdoppade nötter hela dagen lång...

Ber om ursäkt för galet dålig bild. Min mans fel. Här ser ni den bakfulla kärringen och snyggo-Linda som var sympatibakis med mig hela dagen och hela kvällen. En mysig dag!

söndag 29 juli 2012

Skräcködlan är grilltrött

Bilder från tidigare i veckan då vi åter igen grillade. Jag är så less på grillat nu att jag nästan spyr. På riktigt. Jag trodde inte att det var möjligt men fyyyy så less jag är.

Jag bjuder på en liten skräcködlebild på mig själv! Himlen är fin i allafall!

Min Linda <3

Grillat, glass och hard topping med chokladsmak. Vårt tema sommaren 2012

Bartömning

Hej! Igår hände något som inte varit på tapeten på ett bra tag. Tvillingmamman var på galej förstår ni. Eller galej är kanske att ta i men jag var i allafall ute. Kvällen började hemma hos Mariell med vin och piff innan vi åkte vidare till en av hennes kollegor som hade bartömning. Bartömning. Det är kanske så långt man kan komma från mitt vardagliga liv som mest består av kaffe. Sprit i varierande former har jag knappt sett röken av på tre år.
Min vän Mariell som är smartare än de flesta forskar och doktorerar inom kemi. Eftersom bartömningen tog plats hos hennes kollega så var samtliga på festen också forskare inom olika ämnen och endast ett fåtal hade svensk härkomst. Således var det bara att rosta av sin gamla svengelska accent och börja prata. Oh Heeelllooooou! Det är en himla tur att en drink eller två har en fantastisk förmåga att förbättra det engelska ordförrådet. Vi hade kul och jag älskar att träffa människor som jag normalt inte kommer i kontakt med. Det berikar och ger spännande perspektiv på livet. Då vi druckit fler drinkar än jag gjort på hundra år totalt gick vi vidare till Lokal på Magasinsgatan och drack Prosecco innan jag vid en sen timma tog mig hem. Idag är jag inte så pigg. Snarare risig och seg. Så dagens plan är att skrota omkring samt hänga med Linda och Henke.
Vi ser mer städade ut än vi var...hehehe..

lördag 28 juli 2012

Perspektiv och en påminnelse

De senaste dagarna har varit en kavalkad av underbara sommarupplevelser. Strandhäng, svalkande dopp, grillning med vänner, sol och glass i stora lass. Även om vi försökt njuta och ta vara på dagarna så har vi haft en gigantisk och gnagande oro i våra hjärtan. En av våra allra närmaste drabbades i veckan av en hjärnblödning. En blödning i hjärnan. Hon är yngre än mig. Gravid. Planerar bröllop. Sportig. Frisk som en nötkärna. Detta kom såklart som en chock för oss alla. Att drabbas av en hjärnblödning vid en så ringa ålder händer ju bara människor i tidningar eller på TV...trodde vi. Speciellt då man är ung, frisk, vältränad och hälsosam. Veckan har varit en lång mardröm och händelsen har varit svår att ta in. Svår att förstå.
Igår var vi på sjukhuset och hälsade på. Hon opererades i förrgår av en specialist som flögs in specifikt för ändamålet.
Vi satt tysta i bilen på vägen mot Sahlgrenska. Väskan full med tidningar, frukt och godis. Det kändes futtigt. Man önskar man kunde göra...något...iallafall mer. Laddade mentalt för den obligotoriska doften av desinfektionsmedel, skräckinjagande apparatur och allmänt obehagliga stämningen som ligger som en våt mössa på sjukhus (tycker jag).
Vi träffade vår kämpe och trots ett stort bandage på huvudet, lite förändrad frisyr, ett svullet ansikte och ett öga som knappt kunde öppnas så var det hon! Förutom att hon såg trött ut kunde hon prata som vanligt, skratta och tom dra ett skämt. Hon hade redan varit uppe och promenerat några meter. Hon är så stark. Operationen har gått så bra som den kan gå och allt tyder på att hon kommer bli helt återställd. Vi kan inte vara lyckligare.
Jag tänker också på livet och på hur sorgligt det är att det ofta ska krävas händelser likt denna för att vi ska öppna våra ögon. För att vi ska inse hur bra vi har det. Jag skäms. Jag skäms över att jag kan vara en sådan gnällspik. Jag klagar på att middagslaxen är torr, att jag vill flytta till ett större hus, att vi har köttfärssåsfläckar på skåpsluckorna i köket, att jag har en dålig hårdag, att vi har mossa i gräsmattan, att twinsen är arbetssamma, osv, osv.
Jag trodde att jag var bra på att känna tacksamhet men det är jag inte. Jag borde vara tacksam varje dag. Över att jag får vakna på morgonen, att mina ben bär mig, att jag inte har ont, att jag kan tänka, läsa och prata. Jag borde vara mer tacksam över att jag är frisk, att jag har två friska barn och en familj som älskar mig, att jag har en familj att älska, att jag har fantastiska vänner, att jag får äta mig mätt varja dag och att jag har ett vackert hem.
Jag är så tacksam över att vi bor i Sverige och att vi alla kan erbjudas en fantastisk sjukvård. Jag är så tacksam över att du överlevde och att vi fortfarande har kvar dig i våra liv. Jag är tacksam över alla stunder vi kommer ha tillsammans i framtiden.

torsdag 26 juli 2012

Tvillingförälder? A piece of cake!

Hej! Haft ännu en helt fantastisk dag på stranden. Igår fick vi dock en kommentar som jag funderat lite över idag. En kommentar som vi fått höra MÅNGA gånger. Den lyder: "Åh, har ni tvillingar. Då har ni det ni gör!!" Alternativt: "Fullt upp ser jag, höhö".
Men vet ni vad. Just nu är det faktiskt enkelt att vara tvillingförälder. På riktigt. Barnens första år var inte ett dugg enkelt. Det var sondmatning, dubbelamning, känslor av otillräcklighet, osäkerhet, barnchock och tvåbarnschock i ett, sömnlösa nätter i kvadrat och jag kände mig ofta ensam eftersom det var svårt att utföra många aktiviteter som mammor med ett barn kunde göra. Att strosa omkring på stan med en latte i vagnens piffiga lattehållare har varit långt ifrån min verklighet. Men. Just nu är det easy like a five year old´s homework..
Låt mig berätta om hur vår dag sett ut. Båda barnen sov till 08.15 (13 h nattsömn!!!!). De åt sin frukost och vid tio åkte vi till stranden. Väl på plats så är de duktiga på att hålla sig nära oss, de har respekt för vatten och är duktiga på att leka och roa sig själva. Jag har knappt flyttat röven från vår filt. Klockan 12 åt de sin lunch utan protester och då maten var uppäten så sa de "nappen" och "sova" varpå de själva klättrade upp i vagnen och somnade innan jag hade promenerat 30 m. De sov en timma och sedan fortsatte leken. Vi åkte hem, åt middag och sedan har barnen lekt tillsammans, knappt utan att bry sig om min närvaro. Jag har lyssnat på TVÅ (!!) program Sommar i P1 (Marika Carlsson och Rakel Chukri och jag gillade båda väldigt mkt-rekommenderas) med en hörlur i örat och med det andra örat har jag lyssnat på Kaspian och Alvina som har högljudda disskussioner med varandra i sandlådan. Strax skall jag servera välling och natta dem och jag lovar att det kommer att gå lika smidigt som det gör varje kväll. De somnar själva utan protester så att jag kan göra vad fasen jag vill resten av kvällen.
Jag vet att detta låter helt galet osannolikt. Men jag fabulerar inte. Jag blir typ provocerad av mig själv. Hur kan livet med två kids va så simpelt? Sedan är självklart inte alla dagar lika smärtfria som idag. Självklart så förekommer konflikter, bråk, frustration och tjafs. Ibland vill jag slå dem.
Men generellt så blir livet som tvillingförälder bara enklare och enklare och jag älskar varje minut jag får dela med mina guldklimpar. Utan dem vore livet tomt och ingenting.

Jag var tvungen att fota klockan då jag vaknade i morse och huset var alldeles Tyst! En halvtimma senare(!) satt jag och twinsen vid frukostbordet..

Kaspian gräver ner vår picknickfilt..

Askimsbadet idag. Vi roar oss med att prova nya badställen varje dag..


Plaska kan jag göra hur länge som helst!

Jag frös..

Kaspian badade tills han var blå, huttrade och skakade tänder. Mysigt att få krama honom varm igen!

Vi som gillar bekvämlighet hyrde solstolar. Det tog oss bara en kvart att lista ut hur man fällde ut dem...

Min beachbrud

Lek efter middagen

Syskonkärlek!

onsdag 25 juli 2012

I like it when it´s hot!

Hett. HETT är vad det är! Det är så varmt att twinsen förbrukar Piggelin i samma imponerande tempo som Madonna avverkar unga, vältränade och virila män. Jag har helt utan tvång och läskiga hot från min man doppat mig och SIMMAT omkring i havet. Frivilligt! Flera gånger till och med! Trots att vi inte är utomlands! Det är faktiskt så varmt att jag skippar min löpträning. Och då mina kära bloggvänner, då är det varmt.



tisdag 24 juli 2012

Sol och skit!

Hej! Tänk att så banala saker som en blå himmel och lite värme kan sprida sådan enorm glädje och vällust. Älskade sommar! Idag har vi varit på stranden. Delsjön. Våra gamla hoods så det kändes hemtrevligt. Sol, välpackad fikakorg, glada barn, en halvnaken man. Helt perfekt! Förutom den lite väl tilltagna mängden kanadagäss-skit som också tillbringade dagen på stranden. Urk! Men om man blundade för the loads of shit så har dagen varit finemang!

Baywatch


Jag ser sur ut, det var jag inte!


Fotbollsträning, Kaspian är lika förtjust som sin far...

måndag 23 juli 2012

Förberedelser

Hej! Idag är det måndag och det regnar ute. Robert jobbar. Min hypereffektiva man tyckte inte att det var tillräckligt med att bara ha två jobb. Nejnej. Nu är han egenföretagare också. Jag börjar jobba om två veckor. Semstern är inne på slutspurten och även min lååånga "mammaledighet". Även om jag har haft en del projekt på G och heltidsplugg så har jag faktiskt inte jobbat på över två år! TVÅ ÅR!!! Kan ni fatta. Att vara hemma under en lång period har varit ett mycket bra beslut för mig och vår familj. Jag har fått mycket tid med barnen, jag har utvecklat mig, fått ett nytt spännande jobb och känner mig sååå laddad och redo för att börja jobba heltid igen. Förra somaren, då barnen fyllde ett år så fick blotta tanken på jobb mig att hyperventilera och känna ångest. Och om man känner så- varför jobba om man inte behöver? Nu har det som sagt gått två år, och jag känner mig mogen klar för att lämna bajstorkar-och-koka-makaroner-livet för något annat. Så idag förbereder jag mig på vår kommande intensiva höst. Jag beställer Linas matkasse (som arbetande småbarnsföräldrar utan möjlighet till barnvakt måste man ta alla tänkbara medel för att förenkla livet!!) och funderar över vad kidsen behöver inför dagisstarten.
Igår hade vi en superhärlig em och kväll hos vänner i Torslanda. Vi åt massor av grillat och smaskig mandeltårta och var inte hemma fören midnatt..som är en ganska sen tid i vår familj..

Frid och fröjd! Typ..Bara ett enda krossat glas och utryckning med dammsugaren under middagen..

Hungrig tjej väntar på maten

Alvina har fått städmani och sopade altanen noggrannt

Det är ganska skönt att TV finns ibland..t.ex. då man vill föra ett nomalt samtal.

Lejonkungen-lycka

söndag 22 juli 2012

Första stranddagen

Jag tänker inte klaga på vädret, jag tycker att man får lära sig att gilla läget då man bor i Sverige. Det är inte vädret som är konstigt, det är vi som har för högt ställda förväntningar med tankte på vår geografiska position. Men, sommaren 2012 har tills nu inte bjudit på en enda stranddag. Snålt. Men, Gud hör bön för igåreftermiddag så lyckades vi faktiskt få till ett par efterlängtade timmar på stranden. Härligt och vi njöt av varenda millisekund!
Eftersom det flöt omkring isbitar i vattnet (enligt mig) så fick Mattias rycka ut som badpartner till Alvina.

Robert och Kaspian bygger sandslott

Sol-njutare är vi allihopa

Fina Sara och Matte ville helst inte va med på kort bredvid mig och Kaspian (som har s.k. tattar-pigment och blir bruna så fort vi sticker näsan utanför dörren).
Men det lyssnade vi inte på :)

Robert och Kaspian badade. Jag och Alvina fikade istället.

Mina beachkillar!

Obligatorisk strandglass- en mänsklig rättighet!

lördag 21 juli 2012

Tomt som i graven..

Hej! Idag har min vän Hannah med familj åkt vidare och lämnat ett stort tomrum efter sig. Vår lilla familj skall efter att ha bott under samma tak tillsammans med familj/vänner under hela juli månad återgå till att bara vara vi- jag, Robert, Kaspian och Alvina. Det känns märkligt. Jag trodde att det skulle kännas skönt- men jag tycker snarare att det känns ödsligt. Jag älskar att omge mig med många hjärtliga och roliga människor dygnet runt. Men det känns skönt att slippa köa till toaletten...
Här kommer ett lass bilder från de senaste dagarna!
Frulle! Då vi har finbesök så känns det tydligt att vi bor i ett hus som ganska så snart måste uppgraderas till något lite mer rymligt.. Men vad säger man. Finns det hjärterum finns det stjärterum!

Vänner!

Universeum som har Dinosaurietema just nu till Axels stora förtjusning!
Kaspian och Svea spanar på laxarna

Och hajarna!

Efter Universeumbesöket var vi alla lite svettiga av olika anledningar. Mest efter att vi ansträngt oss för att inte tappa bort något av våra barn. Trots att vi var lika många vuxna som barn så var det inte det lättaste. Jag kan inte förstå att folk frivilligt önskar sig fler barn än 2- den ekvationen får jag inte ihop..

De flesta av dagens bilder ser ut såhär... barn som springer och tjoar.

T-REX. Alla Dinosaurer var väldigt naturtrogna. De kunde röra på sig och vrålade elakt...

Skräckblandad förtjusning!

Lite läskigt var det allt med alla dinosaurier. Jag tror faktiskt att vi vuxna hade roligast...Alla barn grät och Axel skrek med panik i rösten: "PAPPA, gå inte för nära. Det är KÖTTÄTARE!!!!!!"
Obs, denna bild är INTE arrangerad! Även om man kan tro det..

Kaspian kramade sin mamma hårt då dinosaurierna brölade..

Axel och Dino

Kaspian vågade gå nära..
Lunch på Incontro

Jag och min bästaste Hannah!

Svea och Axel tyckte vi var jobbiga och tog sig sitt eget lunchbord. Och våra små sov i vanlig ordning bort lunchen.. Till deras mammas och pappas stora glädje eftersom detta möjliggjorde att de kunde gå både två och fyra turer till den italienska buffén helt ifred! En mätt mamma är en glad mamma...

Poolstoj

H och R


Twinsen fick popcorn och chips för andra gången i livet och hetsåt likt två bulimiker...

Vällingrep i ställetr för kafferep