torsdag 30 september 2010

Lite rastlös..

I morgon är det 5 v sedan barnen hoppade ur magen. Jag måste vänta 6-8 veckor innan jag får bära något tyngre än barnen vilket innebär att jag har husarrest då Robert inte är hemma då vi inte har någon hiss. Det har gått förvånansvärt bra hitills tycker jag. Jag har ju en rastlös själ och har svårt att sitta stilla allt för länge. Och de senaste veckorna har jag och barnen ju i princip bara suttit i soffan och ammat och tittat på TV.. Det har varit mysigt men nu börjar jag verkligen längta efter att kunna ta mig ut när jag själv vill. Bara att kunna sticka ner till Coop, ta en promenad eller vad sjutton som helst. Dessutom är det ju helt underbart höstväder ute!! Det kryper i benen på mig. Robert är i skolan nu på morgonen men kommer hem vid 13 och åker sen på träningen igen vid 15.30. Jag brukar försöka tajma in så att barnen har ätit så att jag kan gå ut en sväng då Robert är hemma. Antingen så går jag med tvillingvagnen och ibland så går jag ut själv. Hoppas att han kommer hem i tid så att jag hinner. Men om en vecka ska jag allt försöka mig på att börja bära lite tyngre (har ju redan råkat lyfta allt möjligt då jag inte tänker mig för och det har gått bra) och det ska bli skönt att bli mer självständig. Jag saknar att handla mat också. Robert köper nu endast det jag skriver ner på inköpslistan, inga härliga impulsköp som jag alltid lyckas göra.
Så här ser mina barn ut idag. Lika fina och snälla som vanligt!!
Jag skulle kunna pussa ihjäl dem!!

onsdag 29 september 2010

Fotboll = Tråkboll

Robert tittar på fotbollsmatch efter fotbollsmatch. Jäkla Champions League, jag dör av uttråkning. Det är tur att jag numera har två fantastiska barn att roa mig i stället!!!

Så här trötta var övriga familjemedlemmar tidigare. Mitt livs tre kärlekar!

Våra guldklimpar är nu friskförklarade och redo för riktiga världen..

Så här magra var våra små för 1 månad sedan..
Jihooo! Barnens läkarbesök gick som på räls. De är perfekta! Testerna på hjärta, lungor, ögon  m.m. var tipptopp. Kaspian är nu 51 cm och väger 3300 g och Alvina 49 cm och väger 2920 g. De är ju stora som vanliga bebisar nu!! Så skönt!
Våra älsklingar!!

De har fått lite mer fett på kroppen sedan de föddes. Men mindre hår =(

tisdag 28 september 2010

I morgon blir twinsen troligtvis "friska"

I morgon ska vi på läkarbesök med barnen. Om allt går bra så blir de utskrivna från neonatal efteråt. Även om vi varit hemma länge så har de hela tiden varit inskrivna på neonatalavdelningen eftersom de är prematurer. Om vi velat har vi fått åka in med dem eller ringa dygnet runt. Det har varit såå skönt att vi fått vara hemma med barnen i stället för att tvingas vara instängda i en sjukhussal, hemska tanke. Dessutom är ju barnen helt friska även om de varit små till växten. Skönt att bo i en storstad som har resurser såsom hemsjukvård. Vi har haft en barnmorska här 2 ggr i veckan. I början var det skönt med det stödet men nu känns hennes besök allt mer onödiga. Känns toppen att barnen är helt "friska" från och med i morgon.

1 månad

Igår den 27 september fyllde Kaspian och Alvina 1 månad. Tiden har bara rusat iväg! Jag kommer knappt ihåg hur pyttesmå de var då de tittade ut ur magen. Alvina har gått upp ett helt kilo sedan dess.

Denna månad har varit den lyckligaste och mest omtumlande i mitt liv. Att vara mamma är det största och viktigaste jobb jag gjort stort och den kärlek jag känner till mina barn är obeskrivligt stor, enorm, gigantisk. Det känns som att hjärtat ska spricka av kärlek då jag pussar deras mjuka små äppelkinder. Kaspian och Alvina har gett mitt liv en helt ny dimesion och mening. Jag njuter av varje minut med dem och ser fram emot tiden vi har framför oss.

måndag 27 september 2010

Gubben och gumman i lådan..

Gud vad skönt det hade varit om jag kunde ha mamma och pappa här jämt. Det hade ju iof blivit helt sjukt jobbigt att dela vår trea med 2 pers till. Men tänk om de kunde bo i en låda och så kunde man ta fram dem lite då och då. Shit pommesfrites så bekvämt det har varit i helgen då blöjorna bytts av sig själva, mat har stått på bordet och jag har fått äta upp den medans den är varm! Barnen har blivit burna nonstop och min frys är nu full med smaskiga matlådor. Lovely!! Det enda jag har gjort är att amma barnen lite då och då, det är ju svårt för någon annan.

Kaspian tar en powernap då vi andra lunchar

Jag är väldigt glad över att vi börjat med mjölkersättning inför att barnen ska nattas + ett nattmål. Jag är verkligen så mycket fräschare nu när jag får sova 3-4 timmar i taget på natten. Dessutom så tar matningen på natten inte alls så lång tid som det tar att amma två bebisar. ( Twinsen är ju inte blixten då det kommer till att äta direkt, de ligger gärna läääänge och gottar sig). Nu trycker vi ner 2 flarror i munnen på dem och de suger som två små blodiglar. Fast food!! Robert matar dem och jag pumpar samtidigt så att mina bröst inte sprängs och så att jag inte ska tappa mjölkproduktion så att jag kan amma barnen på dagarna. Efter 20 min kan vi gå och lägga oss igen. Skitbra är det. Sen får vi ett litet lager av urpumpad bröstmjölk som Robert kan ge dem om jag behöver en paus.
Stor och liten

Jag har målat mina bebisar i silverfärg!

Idag skulle vi försöka göra barnens fot- och handavtryck på canvasdukar. Vi målade glatt de små minibebisfötterna i silvergrå färg och gjorde hyfsat fina avtryck. Så sött! Men sen då vi skulle göra handavtrycken blev det knepigare. Gripreflexen gör ju att de bara kniper ihop med händerna då vi penslade på färgen och då vi skulle göra avtryck ser det mer ut som smetiga björntassar än bebishänder. Sen är det helt sjukt vad snabba små minimänniskor är på att hinna flaxa omkring med armarna överallt. Alvina fick färg överallt stackarn, hon såg ut som en rymdvarelse i all silverfärg. Och den hemska mamman kunde inte sluta skratta åt eländet. Vi skippade tillslut handavtrycken och tavlorna blev väl sådär...men det var ett bra försök i alla fall. Alvina är för övrigt helt färgfri och ren igen.
Alvina börjar bli så rund, gó och glad!

Sorg i hjärtat

Dubbelmormor

Nu åker snart min familj hem till Vilhelmina. Det är alltid lika sorgligt att säga hejdå, ännu sorgligare denna gång. Vi har sååå mysiga dagar tillsammans och mormor, morfar och moster har knappt kunnat släppa barnen ifrån sig. De har bara myst och kramats hela helgen!

söndag 26 september 2010

Babyboom, offentligt amningsmaraton och perversa frågor..

Alvina börjar bli flintis stackarn..
Idag har vi varit på långpromenix till Bertilssons café i Skatås.
Har aldrig varit där tidigare och jag kan verkligen rekommendera det för det var otroligt mysigt. Personalen var toppen och maten/fikat supergott.

Mycket stolt morfar!
Det krävs att man kan multitasking för att äta själv och amma två minibebisar samtidigt. Jag tycker att det känns lite jobbigt att amma offentligt men vad ska man göra, jag försökte gömma mig lite smidigt i ett hörn men det känns ändå ganska obekvämt. Folk fick iaf stora ögon då jag först ammade Alvina och sen tog upp Kaspian som innan hade legat gömd i sin liggdel, man känner sig faktiskt lite som en mjölkmaskin som ammar på löpande band. Många kommenterade också deras storlek, de hade inte sett så små bebisar tidigare... Sen frågade en i personalen om min pappa var pappa till barnen vilket kändes perverst. Hon såg lättad ut då jag förklarade att det var morfar. Men det är ju kul att jag har så unga och fräscha föräldrar.

Och mallig mormor
Jag träffade också en gammal kursare (Lina) från sjukgymnastutbildningen som fått en liten Alvar för 6 v sedan och sedan en gymnasieklasskompis Kajsa som fått en Axel för 4 mån sedan. Så himla kul då jag och Kajsa var väldigt tighta på gymnasiet men sedan glidit ifrån varandra. Nu ska vi börja ses igen vilket känns himla kul då jag inte känner så många mammor i Göteborg.
Jag och Natali på prommis

Bäbispermission firades med första shoppingen utan mage

Det är härligt att ha mormor och morfar här. Diskmaskinen plockar ur sig själv och jag kan duscha länge för mig själv. Igår pumpade jag ur och var på shopping med mamma och lillasyster på Allum i FYRA timmar! Det var första gången jag var hemifrån på en månad. Det var härligt samidigt som brösten höll på att sprängas till slut så hemresan gick i  formel ett fart. Jag shoppade en underbart vacker djupblå klänning på Vila och en sjal från Ester Elenora. Men samtidigt tror jag den riktiga shoppingen får vänta tills kroppen inte är ett mellanting mellan Barbamamma och Mamma Mu. Just nu sover Kaspian på sin morfars nakna bröst brevid mig i soffan och Alvina äter och äter...Strax ska vi på promenad i Skatås och sen fika på trätorget.

torsdag 23 september 2010

Åter hopp om livet

I natt har jag sovit 3 timmar mellan matningarna! Ljuvligt! Det känns nästan som att jag varit på SPA om man jämfört med att sova 45 min mellan amningstillfällena. Nej kanske inte riktigt så bra men en rejäl skillnad ialla fall. Nu väntar jag och twinsen på att mormor, morfar och moster ska anlända. Så himla mysigt ska det bli!

onsdag 22 september 2010

Nej nu ger jag upp!

Hemsjukvården har varit här idag. Barnen hade inte gått upp tillräckligt bra tyckte hon (Kaspian 10 g och Alvina 20 g) trots vårt idoga och frekvent ammande. Idag har jag ammat KONSTANT mellan kl 9-15, växlandes mellan Kaspian och Alvina. Tillslut fick jag nästan panik, det kändes som att barnens aptit var helt omättlig. Efter det lugnade de som tur var ner sig, precis innan jag förlorade förståndet. Vi har ialla fall beslutat att vi ikväll och en gång i natt ska vi ge dem modermjölksersättning som komplement. Det känns så skönt. Dels att Robert kan hjälpa till och att jag kommer att få sova lite mer. Jag har ju i alla fall försökt och gjort mitt bästa. Och så är det ju som min kloka svägerska säger "Du kommer inte att få någon medalj för att du ammar". Att ge ersättning och få sova kommer göra mig till en bättre mamma än vad jag kommer att bli om jag fortsätter med min sömnfattiga tillvaro.


Se hela bilden
Så här ser jag ut. Fast mina bröst hänger framme och så suger varsin liten plutt på varsitt!


Ännu en katastrofnatt-varning för zombietvillingmamma.

Ännu en natt med massa amning och nästan ingen sömn för mig. Jag känner mig faktiskt riktigt risig just nu. Så ovant då jag normalt alltid känner mig pigg och full av energi. Nu beter jag mig mer som en zombie och både huvudet och kroppen arbetar i sloooowmotion. Får se hur länge jag orkar med detta om det inte fungerar bättre snart. Jag vill så gärna helamma åtminstonde tills deras beräknade förlossningsdatum, 3 okt.
I morgon kommer min familj ner från Vilhelmina, ska bli skönt. De ska få mysa med barnen hela dagarna så att jag förhoppningsvis kan sova ikapp några timmar.

tisdag 21 september 2010

Tusen timmar minus på sömnkontot

Nu börjar hjärnan likna en skrumpen äppelskrutt och påsarna under ögonen börjar onekligen ta form. Barnen vägrade att äta samtidigt i natt. Jag försöker få in dem på samma rutiner men det är svårt att manipulera och tvinga 3 veckorsbebisar som sover. Så inatt har jag ammat i princip varje timma, sovit i 45 min och sen ammat igen. Det är tur att jag är vansinnigt förälskad i mina hungriga guldklimpar. Jag ska försöka sova idag men jag tycker att det är svårt att slappna av och komma till ro på dagen. Har aldrig kunnat sova på dagen förutom mina sista veckor som gravid, det finns ju så mycket annat att göra på dagtid. Blogga, pussa på bebis, städa, lukta på bebis, småäta direkt ur kylen, nätshoppa, trösta bebis osv. Dessutom är någon av barnen nästan alltid vaken och då är det helt omöjligt att sova. Jag hoppas att denna period blir kortvarig så att jag snart blir människa igen. Måste sluta, hungrig kille här!

måndag 20 september 2010

Världens bästa pappa!

Pappas pojke
Kärlek!!

Sondfria!!


Sista bilderna med slangen i näsan
 Hemsjukvården har varit här idag. Båda barnen har gått upp super trots att de bara fått lite mat via sond på natten och ammat resten. Kaspian väger nu 2930 g och Alvina 2550g. Så nu är sonderna borta, så skönt för de ser så friska ut nu utan slang i näsan.

söndag 19 september 2010

Bråk om vagnstyrningen

Hej!!
Skön dag idag, Robert hemma precis hela dagen vilket känns lyxigt. Vi tog "sovmorgon" till 10 förutom att jag ammade kl 4, 6, 8. Hinner sova en timma mellan varje då de ammar ca 30 min var. Sen mysfrukost innan vi bäddade ner barnen och styrde mot vallokalen för att rösta. Vallokalen ligger ca 200 m bort och det var lite jobbigt att bestämma vem av oss som skulle få äran att ratta vagnen den korta vägen. Robert vann.
Man känner sig så stolt då man kommer rullandes med vår stora tvillingvagn och man väcker ganska stor uppmärksamhet då det ligger två små i. Himla mysig känsla att va ute och gå som "riktig familj".

Morgonmys

Kunde inte låta bli att lägga ut en bild till
Sen småhandlade vi lite på coop, även där blev det småbråk om vagnen eftersom vi båda så gärna vill köra..hihi.
Efter vår korta utflykt var det dags för ammning igen.

Linda och Henke var här i fredags, vi fick superfina filtar till barnen



Efter amningen passade jag på att ta en timmas egentid då jag tog en promenad i skatås, skönt att komma ut lite i friska luften. Och det är skönt att få va lite ifred också, får man känna så som mamma eller är man hemsk då? Efter mina 60 min är det dock väldigt mysigt att få pussa mina älsklingar igen! Sedan har vi haft besök av Björn och Jane som hade med sig gófika och fina kläder till barnen. Nu ammar jag och bloggar samtidigt och hoppas att jag ska få någon timmas sömn efteråt. I kväll blir det som varje kväll mys i soffan med min fina man och mina underbara barn, ser fram emot "Ensam mamma söker" kl 20!
Halvsliten morsa och Kaspian

lördag 18 september 2010

Good bye till egentiden!!

Syskonkärlek!
Idag är det lördag. Vi ha haft besök av farmor och farfar fm och vid lunch åkte Robert på match, han kommer hem vid 16-17. Det känns faktiskt mycket bättre att vara ensam med barnen nu. Jag känner mig tryggare, jag känner barnen bättre nu och de är inte speciellt svårhanterliga. Mat, fräsch blöja och närhet fungerar alltid. Och de turas om med att vara krävande som tur är. Om den ena är mer grinig håller den andra käften. Idag är de väldigt närhetstörstande. Jag har haft någon av dem med in på toa och då jag fixade smörgåslunch till mig själv. Jag har precis kunnat lägga ner dem båda en kort stund och passar som vanligt på att blogga lite. Ibland bloggar jag med någon på bröstet med det är så obekvämt och tar sådan tid att skriva med en hand. Eftersom de är så mysiga och söta så kan man ju inte bli irriterad på dem. Bara ibland =).
En av barnens favvosovställning, skeden..

Alvina har åkt bil för första gången!

I går kväll precis då vi skulle gå och lägga oss råkade Robert dra bort Alvinas sond. Slangen hade fastnat utan att vi såg det och då Robert lyfte henne åkte sond och tejp all världens väg. Stackars liten tjej blev alldeles pionröd på kinden med grät bara några få tårar. Hon är så tuff och tapper. Det var värre för pappan som blev grön i ansiktet och hade svårt att lägga henne ifrån sig efteråt pga dåligt samvete. Eftersom det var så sent så bestämde vi att vi skulle vänta med att få en ny sond tills i morse. Hon är ju duktig på att amma och ska ju ändå bara ha ett litet tillägg med sonden på natten. Så inatt har hon ätit och ätit och ätit med två timmars mellanrum men har varit nöjd och glad. I morse fick hon åka bil för första gången, en åktur till neonatal där de fortfarande är inskrivna för att få en ny sond. Då vi åkte hem från BB var hon för liten för att sitta säkert i bilbarnstolen så vi gick hem med barnvagnen istället eftersom vi bor så nära. Nu då hon nästan väger 2,5 kg kan hon sitta i sin bilbarstol utan att bältet ramlar av henne. Så Robert körde en extra racingtur för att roa vår lilla docka.
Bebis som är bilåkarredo!

Besök av farmor och farfar idag

Dubbelfarmor gosar
Idag har vi besök av farmor Agneta och farfar Jan-Åke.
Finbesök idag

fredag 17 september 2010

Tiden går fort då man har roligt!

Twinsen är redan 3 veckor gamla. Herrejösses. Idag har de varit väldigt hungriga och lite mer oroliga än vanligt. Men att bara amma och inte ge sond har gått mycket bättre än vad jag trodde att det skulle gå. De är så snälla och förnöjda med livet. Men jag har i princip inte kommit ur soffan på heeela dagen, jag blev chockad då jag såg vad klockan var.
Annars så har vi haft lite besök under dagen och gud så konstigt det känns att plötsligt visa brösten för folk. Här är jag och mina gigantmeloner, kom och seeee!!! Men samtidigt orkar jag inte gömma mig i ett annat rum så fort de ska äta. Då får jag ju gömma mig hela tiden eftersom de har ätit varje timma idag och dessutom är två. Jag vill ju också vara social och kunna umgås då det kommer folk. Roberts klasskompis E var här, jag har bara träffat honom ett fåtal gånger tidigare och han såg lite vit ut i ansiktet först och var inte lika talför som annars stackarn. Men om folk ska komma hit får de tåla att se bröst, punkt slut. Så här går man genom dörren på egen risk.
Nu blir det hämtmat och mer besök hit ikväll av Linda och Henke. Ha en mysig fredagkväll!

torsdag 16 september 2010

Amma amma amma amma

Idag var hemsjukvården här igen. Båda två hade gått upp superbra och Alvina väger nu 2400 g och Kaspian 2840 g!! Stora bebisar! Eftersom de är så pass stora och starka nu ska vi ta bort sonden helt på dagtid och bara tilläggssonda på natten. Då är det fri amningsregeln som gäller, så fort de vill äta så ska de få göra det. Så nu är det verkligen hardcoreamning deluxe på hög nivå här hemma. Eftersom barnen fortfarande är lite lata och vana att få maten direkt ner i magen så ammar de inte så länge varje gång, de somnar snabbt. I gengäld vill de äta ofta, typ varje-varannan timma. Och eftersom Kaspian blir arg som ett bi om han måste vara hungrig mer än 5 sekunder så vakar jag över honom som en hök idag. Ser han inte lite hungrig ut nu?? Känner mig som en nojjig hönsmamma men han är så jobbig då han bara flaxar med sina små armar och ben och slänger huvudet likt att han headbangar rakt in i tutten på mig istället för att äta. Jag har utvecklat en överlevnadsstategi för att göra mitt nya amningsliv lite lättare.
1. Kolla på bra serier, just nu Cougar Town. Himla trevlig och lättsam serie som man inte måste kolla hela tiden för att ändå hänga med. Ska kolla på Mad Men och Dexter sen då denna är slut.
2. Dricka massor med kaffe latte som är så gott och piggar upp lite (under graviditeten tappade jag kaffesuget helt men nu är det tillbaka med full kraft, men jag försöker hålla mig till 3 koppar per dag eftersom jag läst att man bara ska ta in 300 mg koffein per dag då man ammar. Då min dagsranson är förbrukad får te eller saft med is duga.
3. Goda saker att småtugga på.
Nu låter kaspian lite oroväckande..hinner inte skriva mer, måste mata!

Att skriva kommentarer ska fungera nu!

Efter lite hjälp från en klok vän så hoppas jag att man ska kunna skriva kommentarer i bloggen nu!

onsdag 15 september 2010

Badbebisar

Våra bebsiar älskar att bada, de får ett uppspelt och nyfiket ansiktsuttryck och jag tycker det ser ut som att de njuter i det varma vattnet. Bilderna är från förra veckan då de badade tillsammans med Robert. Vi fick sedan lite skäll från hemsjukvården eftersom man tydligen inte får bada tillsammans med prematurbebisar pga infektionsrisken. Hoppsan, men man kan ju inte ha koll på allt. Så numera får de bada själva med mamma och pappa på sidan om.
Den blå sladden ni ser på Alvinas mage är numera borttagen, twinsen hade tidigare en s.k. apnédosa för att kontrollera deras andning. Dosan larmade om de inte tagit ett andetag på 20 sek. Men nu är deras andningsförmåga helt färdigutvecklad och vi har inte använt apnédosan på en vecka. Skönt med en sladd mindre!


Alvina simmar!

Kaspian är nästan lika hårig som sin pappa
Twinsen har varit snälla inatt och vi har sovit ok mellan matningarna. Idag myser vi hemma som vanligt och det enda vi har på schemat förutom det vanliga är att svabba bort alla bröstmjölksfläckar på golvet. Så sjukt äckligt, jag fattar inte hur det har gått till men golvet ser ut som att det fått mässlingen, fast inte röda fläckar då.

Mammas tjej börjar bli stor...eller mindre minimal.

Alvina har växt ur sina första byxor i storlek 32. Hon har nu storlek 38 lillskruttan!!

Kaspian charmar Anton och Anja

tisdag 14 september 2010

Mammalyx!

Barnen är nyätna, nybytta på och mamman nyduschad. Robert har kört ett litet plock och städrace innan han åkte till träningen. Dubbelamningen gick som på räls. Kaspian är bättre på att äta då de dubbelammar. Jag antar att det beror på att utdrivningsreflexen kommer igång då Alvina glufsar i sig likt en liten sugpropp. Så nu njuter jag av lite egentid då barnen sover. Jag njuter av en kaffe latte och en liten chokladbit.

Se hela bilden
Mums för Mams
 Just nu är mammalivet väldigt härligt, enkelt och lyxigt. Att vara tvillingmamma och bara ha kvar en knappsnålhuvudsstor del av sitt "eget liv" gör att man blir bra på att uppskatta det lilla i vardagen och njuta då man kan. Att man dessutom har två små hjärtegryn att lukta, pussa och titta på gör njutningen ännu större!

måndag 13 september 2010

Skötbordsaction!

Kaspian kissade precis sig själv i munnen då jag bytte blöja på honom. Inte lätt att ha pillesnopp.

Hemsjukvårdsdags igen

Idag är det måndag och hemsjukvården har varit här igen, de kommer varje måndag och torsdag. Barnmorskan heter Karin och är en supergo medelålders kvinna. Kaspian väger nu 2630 g och Alvina 2230 g. Alvina hade gått upp 100 g sedan i torsdags men Kaspian hade samma vikt tyvärr... Han är inte lika bra på att amma som sin syster och det är nog troligtvis därför han har varit lite arg den senaste tiden. Han är hungrig stackarn. Prematura tjejer är ofta bättre på att suga och få tag jämfört med pojkar, tjejer är bättre överlevare helt enkelt. Komiskt att tjejer ska måste vara tuffare än killar redan som spädbarn för att överleva och lyckas i den stora, stygga världen.
Idag är vi 37 veckor! Vi har bott utanför magen i 17 dagar.

Känsla av otillräcklighet

Kaspian provar djungel-babysittern. Liiite för stor fortfarande =)
Våra små gullungar är 90% av tiden lätthanterliga drömbebisar. Igår var första gången som de båda bestämde sig för att ge sin mor ett styrkeprov. Oturligt nog var dessutom Robert för första gången borta ett riktigt långpass igår då de var i Skövde på bortamatch. Mina sötnosar började 10 min efter att Robert åkt att skrika för full hals samtidigt. De är lätta att trösta en och en då det oftast hjälper att bära, vyssa och prata med barnet, de blir då snabbt lugna igen. Men jag kan inte bära båda två samtidigt. Jag lyckades iaf lyfta upp båda på mitt bröst/mage i soffan och så låg vi så en stund tills Alvina tystnade. Så jag kunde bära vidare på Kaspian. Men efter en kort stund så började Alvina igen så jag fick köra växelvis tröstning-bärning mellan twinsen. Då båda två var lugna drömbebisar igen var jag tvungen att gå in i ett annat rum och gråta en skvätt själv. Fy, det känns som att hjärtat ska gå sönder av att se dem ledsna och jag känner mig såå otillräcklig då jag inte klarar att trösta dem och ge dem vad de behöver en och en. Min högsta önskan är ju att kunna ge mina barn allt.

Titta så runda kinder vi börjar få!

Att amma båda två då jag är ensam är också ett trixigt jobb. Då jag ammar den ena oroar jag mig för hur länge den andre ska hålla sig lugn innan hon/han också vill ha. Så jag försöker amma dem växelvis också för att vara rättvis men samtidigt så har man en gnagande känsla i magen att man inte ger något av barnen tillräckligt då de inte får suga tills de själva tycker att de är klara. Menmen, så länge jag inte kan göra en klon av mig själv likt fåret Dolly så gör jag ju mitt bästa och jag hoppas att det räcker till utan att barnen får några bestående men.

Så härliga men ibland sååå jobbiga..


Jag fick ialla fall sällskap och hjälp igår av Mariell och Ann-Ida vilket var extremt skönt eftersom det möjliggör att jag hinner pumpa brösten, äta och gå på toa. Men jag hoppas att Robert inte är borta så många heldagar till. Kaspian var inte nöjd på hela dagen igår och i natt och jag har aldrig varit så trött tidigare som jag var igårkväll och i skrivande stund.

lördag 11 september 2010

Oj nu är vi föräldrar!

Robert är så trött att han brygger kaffe utan kaffefilter. Jag läser tidningen utan att veta vad jag har läst. Jag har prioriterat bort bodylotion från mitt liv. Har aldrig tänkt på hur låååång tid det tar att smörja in hela hudkostymen efter varje dusch. Nu får fejset en smörjning och sen får det vara bra. Är vi riktiga föräldrar nu?

fredag 10 september 2010

2 veckor idag!!

Guldklimparna Alvina och Kaspian fyller 2 veckor idag!! Hur ska vi fira det måntro? De är lite för små för fiskedamm eller skattjakt ännu. Jag funderar på att klistra fast paljetter på tuttarna för att festa till det. Eller äta 36 chokladkakor så att mjölken kanske smakar O´boy? Hmmm... Jag får fråga barnen vad de vill.

Tutt-picknick heeela natten lång.

God morgon!!
Oj vilken natt vi har haft. Att minska på sondmängden har verkligen ökad våra barns aptit och motivation till att amma. Tyvärr suger de inte så kraftig så matningen tar låååång tid. Fösta vaknade Alvina och ammade 1,5 h (!). Då hon var nöjd vaknade brorsan och var sugen. Och så har det hållit på i natt. Jag hoppas att dubbelamningen snart fungerar bättre så att vi kan effektivisera detta. Eller lära dem ta flaskan så att Robert kan hjälpa till (men vi ska vänta med att introducera flaska en stund till för att de inte ska bli flaska-bröstförvirrade). Men trots slitet är det ju helt genialt hur kroppen fungerar. Att kunna ge sina älskade barn mat är en häftig och väldigt mysig upplevelse. Sen är det ju inte så värst farligt med lite sömnbrist då man bara är hemma hela dagarna utan några krav förutom att ge twinsen mat och byta på dem. Man får passa på att vila då man kan. Men vi får väl se om jag är lika positivt inställd om några dagar om nätterna fortsätter såhär =)

torsdag 9 september 2010

Nu är sötebrödstiden över för twinsen (och mamman).

Hej svej!

Mys i kvadrat!! Dubbelt så mysigt!
Idag har hemsjukvården varit här, de kommer 2 ggr i veckan för att väga barnen och svara på ev frågor. Båda barnen ökar finfint i vikt, Alvina väger nu 2120 g och Kaspian 2640 g! De blir också allt bättre på att amma så nu tycker vår barnmorska att vi ska minska på sondmängden med 50% så att de blir mer hungriga och sugna på mammas bröst istället. Det känns skönt att vi så småningom kommer att slippa sondmata med samtidigt har det varit ganska bekvämt. Man behöver inte oroa sig att de inte får i sig mat eller inte. Skjuts ner med mjölken rakt ner i magsäcken på dem vare sig de vill eller inte. Men nu blir det hardcore-amningsträning framöver. Vi har idag tränat på att dubbelamma. Jag har en speciell kudde som skall underlätta men det är knepigt att hålla två minibebisar så att de får rätt tag. Alvina klarade det fint men Kapsian är lite mer lat och gillar mer att bara ligga och gotta sig vid bröstet. Dessutom producerar jag mjölk som en 300 kilos kossa så han behöver bara gapa så rinner mjölken rakt ner i munnen på honom. Så Kapsian verkar inte direkt stressad över att lära sig suga då han inte behöver. Jag tror minsann att han brås på sin far som inte heller är så förtjust i att anstränga sig överdrivet mycket för att fixa käk. Robert lagar mat ca en gång i månaden och i övrigt är det hämtmat som är grejen. Hur ska detta gå??

onsdag 8 september 2010

Mina änglar

Jag ÄLSKAR att vara mamma. Mina små mirakel är världens bästa bebisar. De är så mysiga och de luktar sååå gott. Deras favoritsysselsättning är att ligga nära varandra och hålla varandras händer och lukta på varandra. De störs inte av då den ene sparkar eller slår på den andra och de skriker aldrig samtidigt. De börjar bli mer vakna och nyfikna på vad som händer runtomkring. Jag hoppas att de fortsätter vara så snälla lääänge. Minst tills de är tonåringar. Eller tills de flyttar hemifrån föresten.

Jag mår bra också, det är inte så farligt att bli kejsarsnittad. Jag var rädd innan och ville gärna uppleva en vanlig förlossning. Jag trodde att jag inte skulle kunna röra på mig på flera veckor efter snittet av pga smärta. Men 2 dagar efter snitten har jag knappt haft ont alls. Jag tycker att jag kan leva relativt normalt och jag tar ingen smärtlindring. Jag får tänka mig för för att undvika att överbelasta mig eftersom jag inte känner någon smärta. Helt plötsligt så märker jag att jag bär omkring på tvättkorgen, byter sängkläder eller dyl utan tanke på att jag inte får. Skäms på mig!!!! Men jag tror också att det är individuellt hur mkt man kan göra och belasta sig. Riktlinjen är att jag bara får lyfta en bebis vikt, men det går ju inte ihop för hur gör då mammor till 5 kilosbebisar? Mina väger ju inte ens hälften av det. Desutom är jag ju i bra grundform och vet hur man kan göra sysslor ergonomiskt. Men som sagt, jag jobbar verkligen men att undvika belastning och njuta av att slippa göra allt jobbigt och se på Robert städa och pyssla! Det som är mest irrierande med att vara kejsarsnittad är att jag är inlåst i lägenheten då Robert inte är hemma. Vi har ingen hiss och bor på 2a våningen och jag får inte ut vagnen själv. Men samtidigt så möjliggör ju detta att jag verkligen bara kan sitta inne och ta det lugnt och mysa med mina barn. Så vi bullar upp i soffan men kuddar och filtar och proviant och så sitter vi här och gosar så mycket vi bara kan! Livet är ljuvligt.

tisdag 7 september 2010

Typisk dag hos fam Vilahamn

Tiderna är inte såhär exakta men barnen äter ca var 2,5-3:e timma så vi får anpassa andra aktiviteter efter det. Robert är hemifrån mellan 3-5 h per dag och då får vi klara oss själva eller så får jag besök av någon vän som kan hålla oss sällskap och hjälpa till om det behövs.


8.00 Jag amningstränar, deras sugförmåga blir allt bättre men ofta är de fortfarande för trötta för att orka suga i sig någon större mängd. Samtidigt fixar Robert i ordning sondsprutorna, kollar att sonden sitter rätt, kontrollerar att de smält maten från den förra matningen och värmer min urpumpade mjölk. Sedan matar vi varsitt barn och passar på att mysa samtidigt.

8.40 Jag pumpar brösten med min elektriska dubbelpump. Jag är redan less på detta moment som är ganska trist och väldigt osexigt. Robert byter blöjor på båda. Sedan skall alla flaskor, sprutor mm kokas.

9.00 Barnen sover och vi duschar och äter frukost

10.00 Robert pluggar hemifrån eller fixar något hemma som inte jag kan göra ännu pga kejsarsnittet. Jag pysslar eller småstädar eller gosar med barnen om de är vakna.

11.00 Matdags igen. Samma procedur som kl 8-9 startar om!

12.00 Valfri aktivitet. T.ex. kolla mail, ringa samtal, tvätta, vika bebiskläder, vila, gosa med barnen. Eller en kort promenad (Alvina får vara ute max 20-30 min eftersom hon väger under 2 kg).

13.00 Lunch för mig och Robert

14.00 Matdags för twinsen, samma procedur som ovan.

15.00 Mys, mys, mys, Gärna med en tvilling på magen/bröstet hud emot hud då detta främjar barnens viktuppgång, anknytning och trygghet . De somnar direkt då vi har dem nära så de hör våra hjärtslag.

16.00 Robert åker till träningen. Jag vilar och myser med barnen.

17.00 Matdags. Då jag är själv tar det hela ca 1,5 h med matning, blöjbyten, bröstvårtsvård, kokning av flaskor och bröstpumpsdelar och pumpning!!!

18.30 Lagar mat, men det är ganska sällan. Vi försöker göra stora portioner då vi väl lagar mat så att vi kan värma på. Vi äter också mycket fil och mackor eller hämtmat. Stekta eller kokta ägg har vi ofta på menyn.

19.00 Middag för mig och Robert

20.00 Matdags för barnen, som ovan.

21.00-22.00 Sitter i soffan och pussar barnen, kollar på TV, surfar och dyl

23.00 Matdags för barnen.

24.00 God natt!

03.00 Matdags. Robert matar båda medan jag pumpar brösten. Om någon av tvillingarna visar att de vill amma så får de göra det. Robert byter blöja på båda, jag rengör alla ”verktyg”.

06.00 Matdags. Som kl 3.
Våra sömniga bebisar



Även om det är ett litet företag att ha tvillingar är det mysigaste jag gjort. Det är inte lika jobbigt som man kan tro. Men självklart är vissa dagar tyngre än andra, ibland känns det som att man inte räcker till och man har en klump i magen av oro och stress. Och andra dagar skrattar vi hela dagen och tycker att allt känns galet lätt och fantastiskt. Så länge vi är båda två hemma är det inga problem alls, men det är betydligt tuffare att vara hemma själv med dem.

Tant Ann-Ida har varit här och myst en del då Robert är borta

lördag 4 september 2010

Våra fightertwins!!!

Robert och Alvina har kramkalas
Eftersom Kaspian och Alvina föddes nästan 6 v för tidigt så trodde de på BB först att de skulle behöva stanna på avdelningen i flera veckor. Men snart så konstaterades det att det skulle bli ca en vecka. Men då dagarna gick så mådde de allt bättre. Alvina kunde först inte hålla värmen själv eftersom hon är så liten och tunn men hennes temperaturreglering blev allt bättre och mer stabil. Deras sugförmåga är inte färdigutvecklad utan de matas via näsan genom en sond ner till magen. Att mata dem på detta sättet kostar minst energi och möjliggör en så snabb viktuppgång som möjligt. Jag och Robert försökte att sköta så mycket som möjligt själva och hade tvillingarna hos oss så mycket vi bara kunde.
Dubbel Lycka!
Det var mysiga babybubbla-dagar då vi mest låg i sängen med varsitt barn på magen och gosade! Förutom att gosa så tog vi tempen var 3e timma för att kontrollera att de ej blev för kalla, vi sondmatade var 3e timma dynet runt, bytte blöjor, amningstränade och jag fick handpumpa brösten för att kicka igång mjölkproduktionen. Senare fick jag använda en elektrisk dubbelpump likt en kossa på Arla.

Syskonkärlek
Eftersom allt fungerade så bra så fick barnen följa med oss hem efter 4 dagar, samtidigt som jag blev utskriven. Gissa om vi var glada att få med våra guldklimpar hem så snabbt!!!! Som stöd har vi hemsjukvård, en barnmorska kommer till oss 2 dagar i veckan för att väga och mäta barnen, hjälpa till att succesivt introducera amning och svara på ev frågor. Dessutom så har vi dygnet runt möjlighet att komma tillbaka och ringa till neonatalavdelningen om någor skulle hända.
Barnen är inte mycket större än en kexchoklad

Förlossningen

Kvällen den 26 aug så hade jag en konstig känsla att det var något stort på G. Kanske är det som kallas kvinnlig intuition. Jag kollade iaf att BB-väskan var redo, jag var ovanligt hungrig på kvällen och laddade med ovanligt mkt mat plus några skopor Ben& Jerryglass och jag såg till att jag hade sköna kläder redo så att det skulle gå smidigt att klä på sig. Sedan hade jag och Robert en riktig myskväll. Vi bara kramades i soffan och jag liksom kände att det var sista kvällen som det bara var vi och njöt verkligen av varje sekund.
Sedan kl 3.30 vaknar jag av att det känns som att det är en vattenballong som går sönder i magen på mig och det rinner, nästan forsar ut vatten i sängen. Det var som på film. Jag hoppar ur sängen och ropar mindre hysteriskt än väntat till Robert att jag tror att vattnet har gått. Sedan känner jag mig väldigt lugn och ringer in till BB medan Robert springer omkring inne i lägenheten som en yr höna och frågar mig var han har sina tröjor… ”I garderoben älskling” svarar jag.

Vi åker in till special förlossningen som ligger smidiga 5 min från oss och de konstaterar att det är vattnet som gått och jag får på mig en väldigt praktisk bamseblöja. Sedan gjordes CTG som visade att barnen mår bra och att mina värkar startat så smått, jag var öppen 2 cm. Ett sista ultraljud avslöjade att de båda låg kvar i säte och att det således blir kejsarsnitt. Eftersom det var mitt på natten, hade de inte så mkt personal utan vi skulle vänta till fm då hela personalstyrkan var på plats. Dessutom var det bara bra för barnen att värkarna och sammandragningarna hade börjat då detta kan hjälpa barnens förmåga att andas då de kommer ut.

CTG på magen. Glad, förväntansfull Sofi som längtar efter sina barn!

Sedan låg vi på ett rum och väntade, vi lyckades tom att somna en liten stund innan jag vaknade vid 7 och började få rejält ont. Mellan 7-10 hade jag värkar men tanken på att vi skulle bli föräldrar innan lunch gjorde det uthärdligt. Tankarna bara virvlade i huvudet, men jag var hela tiden lugn och kände mig redo att träffa mina små som bott inne i magen sedan januari. Kl 10 gjordes jag ”i ordning”, de satt en urinkateter, tvättade magen och jag rullades in på operation där det var fullt hus! 12 personer! Två barnläkare, två narkosläkare, två barnmorskor, två operationssjuksköterskor, två undersköterskor, två kirurger. En till varje bebis. Det var ganska förvirrande då alla gjorde sitt jobb samtidigt men alla var helt otroligt proffsiga och trevliga. Jag fick spinalbedövning och all känsel och förmåga att röra sig försvann upp till brösthöjd. Jag fick nog lite lugnande också för jag kände mig väldigt fnittrig och smålullig. Precis innan de skulle börja skära i mig ( 7 lager ska igenom bl.a hud, fett, muskler, muskelhinna, livmoder m.m.) blev jag lite orolig och grät en skvätt. Jag oroade mig över hur barnen skulle må då de skulle komma ut till riktiga världen alltför tidigt. Robert satt uppe med mig vid huvudändan och det kändes bra. Som tur var så behövde jag inte oroa mig så länge då vi alldeles strax hörde ett rejält vrål och de visar upp en liten blålila pojke som skrek för full hals samtidigt som han kissade rakt ner på golvet. En minut senare kl 11.11 kommer en liten, liten blå tjej som också skriker med hög stämma och sedan kissar även hon på golvet.

Stolt nybliven pappa


Världens lyckligaste!!!!!!
Robert fick följa dem in till ett undersökningsrum och klippte navelsträngarna. Kort därefter då läkarna har konstaterat att de mår bra kommer då båda ut till mig och får ligga på mitt bröst samtidigt som de syr ihop mig. Jag kan inte beskriva känslan. Helt overkligt, magiskt, underbart! Jag var så lycklig. Efter operationen åkte Kaspian och Alvina tillsammans med Robert till Neonatalavdelningen (avdelningen för förtidigt födda barn) för fortsatta undersökningar och jag åkte till uppvaket. Där fick jag träffa fler trevliga läkare och sjuksköterskor och jag fick en piggelin. Då jag inte ätit något på över 15 h så smakade den gudomligt. Men fy så jobbigt det var att ligga ensam på ett rum, jag ville bara till barnen. Tillslut fick jag äntligen rulla in till mina barn och ha dem i sängen med mig. Tårarna rann och jag ville aldrig släppa dem. De var så ljuvliga, helt perfekta!

Dessvärre får inte föräldrar och barn bo på samma avdelning så jag tvingades att åka ner till specialBB där jag och Robert hade ett eget rum. Där fick vi en bricka med ostmackor och en ”jordgubbsdrink” för att fira.
Lite trött mamma njuter av en välförtjänt "jordgubbscocktail"

Efter fika och lite sömn kunde vi gosa och pussa på våra två nya familjemedlemmar hela kvällen. Äntligen är vi en riktig familj!!
Världens finaste barn