torsdag 27 mars 2014

Högt o lågt och vanligt

Idag är det torsdag men jag har fredag i kroppen. Jag känner alltid så eftersom jag jobbar lång dag på onsdagar. Jag jobbar en lång dag varje vecka och slutar ganska tidigt övriga dagar. Och på fredagar jobbar jag ofta hemma vilket innebär att det känns som att jag inte jobbar alls. Passar mig och min familj fint. Har inget uppseendeväckande att blogga om egentligen. Livet består som vanligt av en spännande mix av dramatik, bra dagar och anusdagar. Dramatiken just idag består av att Kaspian i morse sölade yougurt på sina "manliga" (om man kan skriva så om en treåring) kroppsdelar och blev väldigt upprörd och bestört. Alvina har laddat och peppat hela veckan inför lördag då vi ska fira kusinen som fyller 4 år och lagt fram olika kalasklänningar varje dag. Robert åker till Italien fre-mån utan oss och jag har därav tröstat mig själv med en snordyr mascara och ett par piffiga, nya vårskor. 
Våffeldagen firades traditionsenligt såklart. Gott!
Barnen har dukat själva... 
Å en bild från lekparken. Vardagslivet utspelar sig i vanlig ordning inom en mkt begränsad zon. Jobb-hem-ica-lekpark. 


tisdag 25 mars 2014

Sliten o jäklig..

Alltså det här med att slå klackarna i taket. Himla skojigt. Men hjälp vad min kropp inte är van vid kombinationen alkohol + lite sömn. Idag, tisdag, dvs 2 dagar efter möhippan börjar jag känna mig någorlunda normal igen. I söndags ville jag egentligen bara ligga i fosterställning och äta salta/smöriga popcorn hela dagen. Igår var min första tanke då jag vaknade- "åh herregud- jag måste sjukskriva mig, jag klarar inte att leva i min egen kropp!!". På något sätt har jag trots allt överlevt. På söndagen blev jag väckt 05.30 efter 2 h sömn av två barn som skrek "mammaaaa" och kramade mig från varsitt håll i sängen. Och trots bristen på sömn så kunde jag just då inget annat än att tycka att livet var härligt. Eller så var jag kanske fortfarande full. Resten av söndagen spenderades med fam Risp och cykeltur plus utflykt med alla barn. Den 1 km långa cykelturen kändes ansträngningsmässigt som ett ultramarathon ungefär. Tog mig igenom söndagen tack vare kaffe och kladdkaka med kokostosca på samt det oklanderliga sällskapet. Gårdagen överlevde jag endast tack vare att mitt jobb är otroligt roligt. Med vilja klarar man det mesta även om min kropp ville annat (ligga horisontellt framför Netflix). Men som sagt, idag ser jag ljuset i tunneln!! 
Vacker men iskall utflykt och picknick
Kusinerna. Jag är lycklig i själen då de leker och skrattar så fint tillsammans.
Äventyrsbana




söndag 23 mars 2014

Att räcka till

En stor grej med att bli förälder är att man helt plötsligt inte räcker till. Eller iallafall upplever att man inte räcker till. Inte till allt man skulle önska. Mariells möhippa har varit helt amazing. Verkligen så himla kul. Vi har skrattat, dansat, pratat, ätit, druckit, skrattat igen. Jag är så tacksam över dagen och mina vänner som funnits i mitt liv i många, många år. Genom party, grå vardag och svåra kriser. Genom livet. Men ändå så väljer jag att lämna mina vänner. Trots att vi står på dansgolvet och precis beställt in dagens hundraåtttiofjärde flaska bubbel. Jag är glad, pigg (rund om fötterna), bubbel i min hand, har dans i benen. Men ändå så väljer jag att krama dem hejdå och åka hem. Jag känner mig så himla ambivalent. Jag vill stanna. Men samtidigt så slits jag av motstridiga känslor som säger att jag också vill orka med mina barn i morgon. Mina älskade små twins som jag saknar så att hjärtat värker trots att jag bara varit ifrån dem en ynka dag. Jag måste sova några timmar eftersom jag vill vara en mamma imorgon och inte ett vrak. Veckorna bjuder inte på oceaner av kvalitetstid med barnen så helgerna är heliga för mig/oss. Varför ska det vara så svårt? Jag vill både ha kakan och äta den.
Umps umps.. 


lördag 22 mars 2014

Ny fas som är skön och sorglig på samma gång

Idag är det möhippa för hela slanten för min vän Mariell som snart gifter sig. Så himla kul. Men som alltid så känns konstigt med en heldag borta från familjen. Jag måste också berätta om att vi gått in i en ny fas. Fasen som innebär att barnen inte alltid automatiskt väljer att umgås med OSS. På vår gata bor två superfina tjejer, en 7 och en 10-åring och de älskar våra twins. Och våra twins älskar dem. Det händer allt mer ofta att Kaspian och Alvina går hem till dem och leker. Som igår. På fredagar slutar både jag och Robert tidigt och vi har en speciell fredagsritual då vi alltid umgås hela familjen hela eftermiddagen och på kvällen brukar jag och Robert äta/dricka gott då vi nattat twinsen. Men igår ville inte twinsen hänga med oss. De ville leka i lekparken (ligger bredvid vårt hus) med våra granntjejer. Och de fick de. Så i flera timmar (!!!) fick jag och Robert umgås utan våra barn. Kändes helt sjukt. Vi blev helt tafatta, överrumplade och visste inte vad vi skulle ta oss till riktigt. Jag som är lite patetisk började såklart genast gå igenom min lista av "borden" i huvudet. Ni vet allt som man "borde" göra men sällan hinner pga kidsen. Som att rensa ur garderoben då jag inte använder 95% av det som ligger där.. Men för en gångs skull så struntade vi i att vara rediga och la oss i en bekväm lättjefull kroppsposition och tittade på Berg och Meltzer på Apple-tvn. Och drack påskmust. Sjukt skönt. Och samtidigt så himla sorgligt. Att våra barn är så stora. Att de inte väljer oss först, jämt. Att de snart kommer att ha finnar och tycka att jag är en tönt. Att jag snart inte kommer att få hålla dem i hand och läsa godnattsaga. Men nu tänker vi inte på det mer. Nu ska jag ladda om inför en dag med roligheter.
Bilder från i söndags då vi hängde i Slottskogen med fam Risp
Matade ankor
O fikade
Söta kusiner!





torsdag 20 mars 2014

Livshjul

Hej! Svår bloggtorka denna vecka. Så kan det vara när annat går före. Till exempel att titta på alla avsnitt av Homeland säsong 3, baka 3 satser rawfood-chokladbollar (och äta upp dem..) och sortera pussel/spel/bilar/my Little pony/. Sånt. Har ju inte ens berättat om den fantastiska helgen som passerade för snart en vecka sedan. Helgen inleddes starkt med drinkar på Locatelli och middag på Ottomania med ett gäng härliga tjejer. En kväll som förutom fantastiska drinkar och god mat bjöd på både tårar och magmuskel-mördande skratt. En kväll att leva på lääänge.
Helgen tog inte slut där utan på lördag lämnade jag och Robert twinsen hos sina fina kusiner och faster/farbror och åkte vidare till Stenungsbadend Yacht Club för en romantisk weekend. Tusen tack till mamma och pappa som gett oss hotellnatt, SPA och middag i födelsedagspresent. Bästa presenten! Det är annorlunda att åka iväg och umgås jämfört med att äta middag hemma. Vi anstränger oss ofta för att försöka få in romantik i vår vardag- att t.ex. äta gott och prata med varandra om livets glädjeämnen, drömmar och svårigheter hemma i vårt lilla hus. Men då man är hemma och miljoner andra saker konstant pockar på vår uppmärksamhet blir det aldrig samma sak som då man bor på hotell. En sak som vi talade om länge förra helgen var våra respektive livshjul. Jag lyssnar på många olika podcasts och en av dem är en podcast som heter "livshjulet". I den podcasten så intervjuar en tjej olika kända människor om deras livshjul och de ska ge de olika "tårtbitarna" ett betyg mellan 1-10. Tårtbitarna är Kärlek, Familj/vänner, Jobb/karriär, Boende, Fritid, Hälsa/Kost/Motion, Ekonomi och Personlig utveckling. Så förra helgen så intervjuade vi helt enkelt varandra om våra betyg till våra tårtbitar i livshjulet, gav dem betyg med motivering till varför. Ett tips då denna metod ger en ganska tydlig bild av livet- om vad som fungerar bra och vad som kan bli bättre. Jag tror att det extremt viktigt att man fortsätter vara nyfikna på varandra även efter många år tillsammans, ringar på vänster ringfinger och kids x 2. Förutom djupa samtal så åt vi gott, SPA:ade och sov under fluffiga täcken. Och Robert som uppenbarligen inte är riktigt klok passade på att ta årets första dopp i svenskt vatten. Han tjatade nästan hål i huvudet på mig om att jag skulle hålla honom sällskap i vattnet (läs isvaken) men det var inte ens nära. Jag tycker att jag gjorde det bra som klev utanför dörren iklädd endast badrock och bikini.
Fruktiga drinkar på Locatelli
Typiskt att hamna på bild bredvid Linda som är höggravid och strålar! Jag ser ut som en hålögd zombie bredvid..
Tjusiga och härliga!
Gott!
Jag älskar, älskar att bo på hotell!

Installerade på hotellet o på väg till SPA. Robert tyckte att jag såg precis ut som en psykpatient. Han är så romantisk min man. 
Jag höll mig i poolen
Varmt o skönt!
Robert går igång på annat han..
Craaaazy!
Kallt!
Tur att man kunde värma sig i bastun. Så här ser jag ut då jag bastar och samtidigt drar in magen på ett väldigt tjusigt sätt... ;)
God tvårätters! 
Vistelsen avslutades självklart med en fantastisk frukostbuffé där min tossiga man uppvisade historiens vidrigaste frukostmacka. Nutella OCH leverpastej. Jag fick svåra kväljningar bara av att titta på den o frågade naturligtvis honom om hur han tänkte kring denna smakkombination..? (!) Hans förklaring var att han ville äta både gott och nyttigt... Det är tydligen mkt järn i leverpastej som skulle kompensera för allt socker i nutellan. Ja, så kan man kanske också tänka. 















fredag 14 mars 2014

Woop woop

Hej! Veckans bästa dag idag. Det är ju något speciellt med fredagar. Små guldkantade detaljer som gör dagen lite extra festlig. På jobbet lyxar vi till den obligatoriska gemensamma frukosten med goda ostar, surdegsbröd och mörk choklad. Jag har tränat på lunchen. Tagit bort oönskad hårväxt efter jobbet och slängt i en toning i håret. Ni hör ju- detta är lyx på hög nivå i mitt liv som till majoritet består av att plocka ur diskmaskinen och tvätt/vika kläder i storlek 104. Och dagen är inte slut än utan kommer att bjuda på en magnifik avslutning då jag är på väg för att möta upp ett lass sköna bönor för att dricka drinkar och äta middag. Jag stängde dörren till vårt hem och lämnade två fredagströtta barn som mest bara vägrade att äta upp maten och gapade efter glass/popcorn och det kändes ganska härligt. 
Veckan har inte heller varit fy skam då den bjudit på vårväder och en lyxig lunchdejt på Ritz
Där det planerades bröllop då M gifter sig om en månad:)
Å här har vi två till som njutit av våren!
Livsfarligt då de inte är så vassa på att bromsa ännu..
Livsnjutare
Alvina plockar in våra trädgårdskrokusar varje dag..





tisdag 11 mars 2014

Våååååårkänslor

Hej! Nu tänker jag skriva om något som alla redan har gjort. Men det är oundvikligt och omöjligt att inte skriva om våren som dök upp i helgen. Alltså, det här med att få sol på näsan är verkligen magiskt. Man liksom tinar upp inne i själen. Hux, flux börjar man prata med sina grannar igen (har inte sett röken av en enda människa sedan oktober känns det som).. Det är helt plötsligt ljust ute både då man börjar OCH slutar jobbet. Energi man inte visste existerade börjar pumpa runt i kroppen på ett helt otroligt sätt. Ja, det finns inget som är tråkigt med de månader vi har framför oss. Förutom att Roberts ögon har förvandlats till två, röda, vätskefyllda grisögon av allt pollen då.. Tur att han är gift och har sitt på det torra. Denna helgen har vi varit ute och igång non-stopp tror jag. Utelek, handboll, lekparkshäng, grillat, ätit lunch ute på altanen, sprungit, varit i simhallen, shoppat, ätit glass... Hela familjen har betett sig som fyra övertända elvispar och verkligen firat in vår nya årstid i två dygn. Love it. 
Bildbevis från vår trädgård! Det ÄR vår nu. 
Cyklarna har åkt fram
Byggt bilbana..
Gått barnvagnspromenader.. Barnens skalkläder var 1 dm för korta också sedan förra året så vi har fått shoppa nya. Det är samma sak vid varje ny årstid- man blir chockad över hur de växer! 
På lördagen shoppade jag och Alvina och firade kvinnodagen med glass
Vilket var populärt hos vår dotter som ÄLSKAR allt som är sött..
Linda och Henke kom över och bjöd oss på middag. Väldigt lyxigt och smaskigt med grillade fiskspett och gino.
Gott!
Rejäl frulle på söndagen för att ladda inför handbollsträningen
Som börjar kl 9- tur att vi är en morgonpigg familj
Studsmattan har också gjort entré denna helg..
















tisdag 4 mars 2014

Cancer-screening och tortyrredskap

Igår tog jag cellprov för livmoderhalscancer. Jag tycker verkligen att det är en fantastisk sak med Sverige- att alla kvinnor erbjuds denna undersökning vart 3e år så att man kan upptäcka ev cellförändringar i ett tidigt skede. Men allvarligt talat. Vad är det för verktyg barnmorskorna använder? Några jäkla metalltortyrredskap som de liksom skruvar upp själva snippan med? Jag blir svettig bara över att skriva om dem. Jag vet inte om det är jag som är känslig eller om den barnmorskan som utförde undersökningen var lite väl hårdhänt. Men det var förbannat obehagligt. Kall, hård, klingande metall på kroppens mest känsliga område tycker jag känns extremt stenålders. Och sen det där skrapandet inuti- hugaligen!! Idag då designers och ingenjörer tar fram grejer i oändligt många olika fiffiga material och former- kan ingen snart människa förskona sig över alla stackars kvinnor med metall i musen? Tid tog det också då min barnmorska tydligen valde "fel storlek" på tortyrgrejen och fick skruva fast ett nytt och göra om alltihop. Jag var helt matt efteråt- och tyckte synd om min egen livmoderhals som fick starta måndagen på allra värsta tänkbara sätt. Jag kan slå mig i backen på att om det var män som genomgick denna undetsökningsmetod- då hade det funnits undersökningsverktyg i mjuka, följsamma, behagliga material- man hade säkert tom fått välja färg! Jaja, nu är det gjort och jag har tre år på mig att förtränga denna obehagliga upplevelse- samt hålla tummarna för att utvecklingen inom detta område går framåt. 
Ha en fin tisdag! 
Kan tyvärr inte bjuda på någon bild på spektaklet igår- hade varit lite magstarkt. Så ni får en bild från 2 v sedan då jag var i Stockholm och jobbade. Här på väg hemåt igen - glad och fredagsutmattad..