onsdag 29 februari 2012

Tjofaderittan tjohej!!

Trots att jag skrev peppar, peppar igår så har naturligtvis twinsen insjuknat i feber med tillhörande sjukdomstjafs precis som sin mamma. Det där att skriva "peppar, peppar" kan dra dit pepparn växer tycker jag. Det fungerar ju inte.
Jo ni förstår, nu har Alvina 40,3 graders feber och vill mest bara bli buren och sova mot sin mammas/pappas bröst. Kaspian är inte heller i sitt livs form direkt och har förutom feber ögoninflammation.
Så Life is Great med andra ord. Robert är pappaledig på onsdagar och det har varit dagens life-saver.
Jag har gjort mentala och fysiska förberedelser inför vår kommande sjukdomstid. Nämligen följande:
1. Jag skall ignorera min egen feber så gott det går, kavla upp armarna och förbereda mig inför ett par dagar med snorsug och panodilsuppar i högsta hugg.
2. Jag sätter upp skygglappar för att inte se att vårt hem ser ut som en soptipp i New Delhi. Det är beundransvärt hur snabbt 4 personer kan skita ner. Jag skulle inte bli förvånad om vi hittade typ en lastbil eller en bortsprungen get under all bråte.
3. Jag släpper alla föresatser om att få i mina barn något "nyttigt". Deras kost kommer att bestå av välling, glass, juice, vindruvor, kex och russin. Varför göra det svårare för sig än nödvändigt? Dessa livsmedel går ju i allafall oftast ner, oberoende av hälsotillstånd. Dessutom så slipper jag skura golvet vilket skulle vara resultatet om jag serverade dem mat.
4. Jag skall ignorera att jag har en deadline på fredag på dagen. Sedan ska jag sitta uppe på natten och skriva. Eller nåt.
5. Jag skall inte tycka synd om mig själv. Det här låter säkerligen helt STÖRT i mångas ögon. Men en pissig grej med att ha sjuka barn då man samtidigt är sjuk själv är att ingen har tid att ta hand och tycka synd om mig. SJÄLVKLART tycker jag att det allra värsta är att se mina barn må dåligt. Självklart har barnen alltid mitt prio ett. Jag skulle göra vad som helst för att ta bort deras lidande. MEN. Förutom att det suger jäkligt hårt att ha sjuka barn så är det dessutom extremt icke-skönt att vara sjuk själv. Innan barnen kunde det nästan va lite lyxigt och ett trevligt avbrott i vardagen. Ligga på soffan och kolla på dum-TV. Robert köpte Ben & Jerry glass och serverade mig te i stora koppar. Numera är detta ett minne blott. Barnen kommer först och vi har händerna fulla, minst sagt. Den gamla goda tiden med glass och dokusåpa i soffan är sedan 1,5 år dead and gone. Nu får man gladeligen bita ihop, trycka bort sin egen sjukdomskänsla och trösta febriga kids istället. Men som sagt, mina mina små sockergrisar och deras hälsa har alltid högsta prioritet- tro inget annat. Jag måste bara få lov att känna mig lite ynklig ibland...

tisdag 28 februari 2012

Sjuk

Jag är sjuk. 39 graders feber och en konstant rinnande näsa. Addera muskelvärk i hela kroppen samt en enveten hosta. Twinsen är friska, Tack Gode Gud (än så länge i alla fall...) så jag har kunnat sova bort mest hela dagen medan de varit på förskolan. Vi har världens bästa förskola då de inte tyckte att det var något problem att de stannade en timma extra till 15.30 vilket möjliggör att Robert kan hämta dem efter jobbet. Det är ju egentligen mig grej- att hämta. Men i mitt skick så bör jag nog inte komma närmare en förskola än 300 m.
Jag känner mig så ynklig och som att kroppen är 90 år- komplett med kutrygg, värk och en maxkapacitet att promenera 10 m i snigelfart.
Jag känner mig dessutom apstressad inför en rapport som skall vara inlämnad på fredag- men just nu orkar jag inte ens att läsa min Facebook. Detta blogginlägg får bli dagens enda prestation (lite hjälp på traven av Ipren i mängder). Fy vilket trist inlägg. Gnäll, gnäll, gnäll och självömkan. Jag ber om ursäkt för det. Hoppas på nya krafter och energi i morgon.
Dagens bästisar

Dagens utsikt. Mina yllesocksbeklädda fötter.  2 lager täcken.  Tjocka kläder. 


måndag 27 februari 2012

Veka och svaga

Sedan twinsen började förskola vet jag inte vad som hänt med min och makens immunförsvar. Dagisbasilusker verkar i allafall ta knäcken på oss. Innan dagis var ingen av oss sjuka. Någonsin.
Nu är vi kraxiga och spysjuka var och varannan vecka känns det som. Robert låg i feber förra veckan och igårkväll.  Han är idag inte alls vidare kurant men kämpar på med hjälp av en hel del Ipren (inte alls bra, jag vet men han är tjurskallig och envis och alldeles för ambitiös). Idag har även mitt huvud fyllts av snor och jag känner febern sakta börjar inta min kropp. Burr och Blä. Det konstiga i kråksången är att twinsen är friska som nötkärnor. Och det är ju en himla tur i allafall. Peppar peppar. Ikväll ska jag bara kurera med diverse vitaminer. Jag har defenitivt inte tid att vara sjuk just nu!!!

Kärlek

Kärlek är då Robert använder sin lunchrast till att springa till Espresso House för att köpa mitt favvofika och sedan överraska mig på skolan. Vardagslyxigt och effektivt för att få mig bli mjuk i knäna av kärlek.

Överflödig mamma??

God morgon!
Vi har haft en underbar helg på alla sätt. Nästan alla sätt i allafall. Lördagen spenderades på stan. Vi lunchade och hade planer på att shoppa lite. Men eftersom twinsen inte ville sitta i vagnen utan hjälpa till att utforska utbudet på butikerna så blev det en kort och extremt billig shoppingrunda. Noll förbrukade kronor. Vi hade också planerat att äta en härlig lunch på någon mysig restaurang. Vi var inte ensamma. Försök att få ett bord med två tillhörande barnstolar i Göteborg en löningslördag. Helt Omöjligt. Och eftersom vi hade blodsockret i fotknölarna (vilket inte är det mest gynnsamma om man inte är ute efter att höra mig svära och bete mig som en bitch) fick vi tillslut ge upp och bege oss till det icke-mysiga men ack så barnvänliga Pizza Hut. Där finns det både barnvagnsparkering och ett överflöd av barnstolar. Och att det glamourösa livet försvann samtidigt som barnen kom har jag redan blivit varse om. Jag blev dock positivt överaskad då maten var helt OK och barnen var glada då de fick både kritor och målarblock. Vi blev alla mätta och belåtna och simpla som vi är så räcker en glad mage för att göra oss glada och nöjda. Vet ni en annan härlig nyhet?? Det är VÅR och SOL i Göteborg. Vi har druckit kaffe och solat på vår altan i dagarna två. Vi har också haft Dennis, Lisa och Tyra här på en fika- och lekdejt. Twinsen lekte dock inte så mycket- de hade fullt upp med att inte låta stackarsTyra låna några av deras leksaker. Jag har uppfostrat två egennyttiga, ouppfostrade parasiter vid min barm. Lördagskvällen spenderades framför melodifestivalen med plockmat. Det är min och Roberts nya mello-tradition- lååång middag med ostar, bröd, frukt, parmaskinka, caprese, oliver, vin och annat gott framför teven. Mysigt. Och Lisa Miskovskys låt var också mysig tycker jag.

Vi har också hunnit med en baddejt med Cissi, Elias och Daniel på Kärras fula kommunla Simhall. Jag är faktiskt glatt överaskad då denna var utrustad med stor barnbassäng med rutschkana, behaglig vattentemperatur och massor leksaker. Barnen lekte och skrattade i 1,5 h. Fullt ös! Jag är glad att vi kom hem med båda barnen i intakt, icke-dränkt skick. Det är inte alltid superlätt att hålla koll på dem- trots att både jag och Robert var med. Då vi åkte hem efter badet var Alvina så övertrött att hon var helt hysterisk. Badet resulterade i att twinsen sov i över två timmar och det gav mig och Robert sällsynt och värdefull egentid. Fast vet ni vad han sa??!! Den jäkeln.
Robert: Sofi, vet du vad?
Jag: Nej, vadå?
Robert: Nu när du var uppe i Umeå så kom jag och tänka på en sak.
Jag: Ok
Robert: Ja, alltså. Om du skulle dö, då skulle jag klara mig ganska bra ändå. Jag klarar av att jobba och fixa barnen utan din hjälp. Jag känner mig så trygg som pappa.
Jag (sur): JAHA!! Så du skulle inte tycka att det var ett problem om jag DOG!!
Robert: Jo, det skulle ju va supertråkigt såklart. Men jag skulle klara att få ihop vårt liv.
Kul. Det skulle va tråkigt om jag dog. Tråkigt. Tråkigt är ett ord som jag beskriver mina känslor inför att titta på sport på TV eller att rensa filtret i torktumlaren.
Jag känner mig verkligen älskad och behövd. Grrr!!
(OBS! Robert blev en aningens irriterad över detta inlägg då han tycker att han beskrivs som en elak galning. Han menade inte att det bara skulle va tråkigt om jag dog såklart. Så. Capish? Nöjd Honeybummey? Jag förutsatte naturligtvis att alla mina bloggläsare är så smarta att de förstod att jag var ironisk).
Icke-glammig men väldigt flottig Pizza Hut lunch...

Twinsen fick iaf pyssla! Vilka glammiga restauranger kan erbjuda detta??

Kolla in barnvagnarna i bakgrunden. Jag lovar att det stod typ 10 vagnar inom en 15 m radie..

Vår-njutning på vår altan. Inga möbler ute ännu. Vi får hålla tillgodo med vår dyna-låda som soffa. 

Tyra, twinsens kompis på besök. 

Super-pappan Dennis agerade medlare mellan dessa tre kids som helst ville leka med samma saker hela tiden... 

söndag 26 februari 2012

Sitting Bull

Hej!!
Jag har varit en lat bloggerska i helgen. Men det kan inte hjälpas. Då man varit borta från sin familj i 4 dagar så har tid framför datorn låg prioritet.
Jag anlände på Landvetter i fredags och möttes av hela min lilla familj. Mitt hjärta sjöng opera av glädjefnatt. Robert hade bytt hudfärg dagen till ära. Jag har velat kalla honom Sitting Bull hela helgen då han varit helt rödfärgad på hela kroppen. Robert, den stackars stressade tvåbarnsfadern tycker om att sola men hinner sola (solarium) typ 2 ggr per år. Då han hade fått en lucka så hade han därför utnyttjat läget och passat på att sola på maxintensitet adderat med maxtid. Lärdom av detta: Ingen god idé- man blir inte brun- man blir pionröd. Denna (mycket osunda enligt mig) solarie-idé, född ur fåfänga har han (och resten av familjen) fått betala dyrt under helgen. Det har stånkats och suckats. Det har klagats på "obekväma", "hårda" och "riviga" kalsipper och lakan. Rumpan är den kroppsdel som mest tagit skada eftersom den, innan solningen, var likblek. Stackars, stackars Robert. Hans högsta önskan har under dessa dagar varit att få ha bakdelen fritt- för svalka. Det tycker jag iof är väldigt trevligt då hans bakdel är en av hans främsta tillgångar. Mums. Fast jag föredrar att ha hans lilla söta rumpa i normal- icke-tomtefärgad kulör.
Här kommer några bilder från mina dagar i Umeå.
Min tradition innan jag sätter mig på flyget upp till Umeå är att dricka en Latte i LUGN och RO. Jag tar ett par djupa -andtetag och försöker tränga undan alla mina "ångets-att-lämna-barnen- i 4-dagar-tankar" och istället försöka fokusera på allt positivt med att vara barnfri. Typ att sova, umgås med vänner och kunna prata utan att bli avbruten och attdricka latte. 

Varje dag efter skolan har jag tillbringat hos min syster på hennes restaurang Socialize. De använder enbart ekologiska och närproducerade produkter och jag har fått en ny läskfavorit. Dessa två med de annorlunda smakerna Älgört- Ingefära och Lingon-Chili. Stort plus för att de i princip inte innehålle något socker. Sjukt goda!!

Jag kan glatt berätta att jag ätit som en kung i dagarna tre!! På Socialize. Detta är  till exempel en krämig rotsellerisoppa med västerbottenostkrutonger. Till det åt jag smörstekt röding. GOTT och LYXIGT !!

Tallrik gjord av en björk

Min älskade mamma har också spenderat veckan i Umeå så vi har ätit middag och haft väldigt mysiga kvällar ihop! 

Helt klart värd gómiddag efter hektiska dagar i skolan. Jag har också hunnit träffa och luncha med både Lisa och Hannah. Men det glömde jag att dokumentera.

Jag och två personer som har stor plats i mitt hjärta. 

Min ambitiösa, duktiga och begåvade syster. Tänk om jag vore hälften så driven som hon. 



fredag 24 februari 2012

Borta bra, hemma bäst!

På väg hem till mina sockergrisar! Jag LÄNGTAR!!!! Det bästa med att va borta är att komma hem.

torsdag 23 februari 2012

Rymling och långsittande män på dass.

Hej! Jag lever:) Jag har det bra och njuter av mitt studentliv och att pumpas på ny och intressant kunskap. Robert har det bra hemma med trollungarna. Igår hade Kaspian filurat ut hur man öppnar ytterdörren och sticker hemifrån. Detta kom lillprinsen på under tiden som min man satt på toaletten och ja....ni vet. Minskade sitt tarminnehåll. Dålig tajming med andra ord.. Robban fick snabba på och hann fånga den lilla rymlingen. Detta leder mig onekligen till detta ämne. Män och "Nr 2". Jag kan utan något som som helst vetenskapligt belägg påstå att män spenderar en avsevärt större tid på dass jämfört med kvinnor. Iallafall efter barn kom in i bilden. Jag har uppmärksammat att män verkar ta uppdraget Nr 2 på stort allvar. Nr 2 utförs med stor noggrannhet och engagemang under lååååång tid. Under prestationen får man icke bli störd. Detta beteende har jag inte noterad hos någon kvinna. Kvinnor hinner byta handdukar, torka handfatet och passa barnen samtidigt. Och själva nr 2 går fort. Kaspian verkar ju ha snappat upp detta. Varför skulle han annars passa på att rymma just då? Min fiffiga son visste att hans far skulle spendera avsevärd tid inne på toaletten. Klipsk. Som sin mor:)

tisdag 21 februari 2012

Hejdå-ont i magen..

Om några timmar åker jag till Umeå. Jag håller på att förbereda mig för fullt inför kommande examinationer och redovisningar. Min kära mor skall också vara i Umeå under veckan så jag kommer att få en del tid med henne vilket känns superkul. Jag gläds också över att få träffa min älskade lillasyster och mina härliga vänner. Känns tokbra! Men precis som alltid har jag också ont i magen över att lämna twinsen i flera dagar. Jag saknar dem galet mycket redan!!! Som tur är brukar min separationsångest reduceras lite då jag väl sitter på flyget.
Två barn. Dubbelt så jobbigt. Dubbel kärlek. Dubbel saknad.

måndag 20 februari 2012

Fler bilder


Hej! Jag lägger upp några fler bilder från härliga dagar på Cypern. I morgon åker jag åter igen ut till flygplatsen för att åka upp till Umeå.
Storkusinen Thea är poppis!

Morsan är inte lika kul..

Fast gunga kan vi göra i tusen år

Badsugen tjej- fast poolbad får det bli nästa gång! Kaspian lyckades iaf doppa båda fötterna innan jag hann ikapp honom. 

Fotbollstokiga familjen. Jag är det svarta fåret.
Tur att jag kan skylla på att jag var tvungen att dokumentera.. 

 Risparna bor i ett väldigt mysigt område. 

Att köra dockvagn är det bästa som finns. Alvina och Kaspian har lekt med denna nästan all vaken tid..

Karusell

På väg hem igen. 

Kaspian med de stora blå

Detta har varit dagens uppgift.. Vi reser inte lätt. 4 stora resväskor och två små som agerar  handbagage.. Puh.

Knarkrazzia..

Hej! Hemma i Gbg igen! Jag och twinsen är hemma idag. Jag tyckte att det kändes fel att jaga iväg dem till förskolan då vi anlände sent i gårkväll. Och jag har ju lyxen att själv bestämma över min tid och hur den skall fördelas mellan alla livets göromål. Idag har vi bara myst, fixat hemma, ringt ett par samtal, handlat mat och tvättat enorma lass tvätt. Den enda nackdelen med att resa är mängden smutsvätt och fix som kommer med som bonus.
Hemresan gick bättre än befarat. Twinsen skötte sig exemplariskt.
Då vi reste i Thailand blev vi väldigt bortskämda av det faktum att tvillingar är ovanligt i Asien. Vi fick ofta bara passera i säkerhetskontrollen- gå före i kön och de kollade varken vårt bagage eller om vi var terrorister. Stört kan tyckas, men bekvämt för oss. Så är det inte då man reser inom Europa. Nej, nej. Allt ska scannas. Skor, jackor, barnvagn, leksaker. Vällingpulver undersöks noggrant. Trots att Alvina sov då vi passerade säkerhetskontrollerna så var vi tvungna att lyfta ur henne och lägga hela vagnen på rullbandet genom röntgen. men hon sov som en stock.  Jag kan tacksamt konstatera att Alvina verkar sova som bäst på flygplatser- bland stök och bök. Men det hade varit bättre om hon sov som en stock hemma också...
Då vi landade på Landvetter kl 23- lagom mör efter att ha suttit inklämd vid fönstret med 12 kg sovande Kaspian i knäet. Jag var dessutom galet kissnödig efter att ha spänt ihop urinröret i över tre timmar- men vilken förälder skulle prioritera att tömma blåsan då man har en sovande liten prinskorv i famnen? men det gick bra, min blåsa är härdad och troligtvis av gigantisk storlek.
Tillbaka till hemkomsten- Då vi plockat alla våra enorma 4 (!) resväskor av bagagebandet och börjar gå mot tullen och utgången ser vi en lång kö. Det visar sig att alla väskor skall undersökas och luktas på av en knarkhund. Jag har aldrig tidigare erfarat detta. Även om jag med allra största säkerhet visste att jag inte råkat lägga något knark i väskan så gick allt pulsen upp en aning. Jag ville bara hem och var inte alls sugen på att få ett gummihandskebeklätt finger upp i analen. Jag slapp. Tull-tanten blev tom sur för att jag stannade till 1,5 sekunder extra eftersom Kaspian och Alvina ville hälsa på den lille vovven. Men vet ni vad som hände? De plockade in en mamma + bebis som satt i raden framför oss. Jag tyckte under hela resan att hon betedde sig ganska märkligt. Hon var vresig, förvirrad och väldigt nervös. Jag tyckte iof inte att det är så vidare konstigt. Jag tror att de flesta mammor som reser med sin bebis för första gången känner sig lite nervösa och spända. Men då hunden skällde och tullpersonalen plockade in både mamma, bebis och hennes väskor så blev jag väldigt chockad. Och ledsen. Liksom en obehaglig klump i magen och en besk eftersmak i munnen. Jag tyckte så obeskrivligt synd om den lille killbebisen. Och om kvinnan/mamman. Vad hade drivit henne till att utföra en sådan handling? (OM det nu var knark i hennes bagage- det vet jag ju inte). Tänk att vara så desperat. Tänk att måste utsätta sig själv och sitt barn för en sådan fara av ekonomiska orsaker, eller av ett beroende eller av tvång? Jag kan inte förstå det men jag är fortfarande ledsen för kvinnans och barnets  skull. Fy så hemskt.
Alvina spelar roliga spel och kollar på kort. 

Bus i flygplanet

Att packa mycket kex och snacks är ett måste. Jag råkade dock köpa  chokladdoppade kex denna gång. Inte så smart då det blir väääldigt kletigt. Jag fick därför offra mig och slicka av chokladen på alla kex. Men vad gör man inte för sina kära barn =)




söndag 19 februari 2012

Hejdå Larnaca..

Idag är det dags att lämna soliga Cypern för kalla Gbg igen. Känner mig inte döpeppad på att passera säkerhetskontroller, byta flyg i Wien och att roa två gangstertwins under totalt 7 timmars restid.. Men våra resor går alltid bra, bara man inte förväntar sig att ha en lugn, behaglig och skön flygtur. Jag är mentalt beredd på blöjbyten på extremt små toaletter, missnöjda vrål, konstig flygplansmat och mjölksyra i armarna av allt bärande. Jag kan summera Cypernveckan såhär: Det har gått fort! Det går fort då man har roligt. Vi har haft underbara dagar och jag är lycklig över vår fina familj. Fam Risp har varit extremt generösa. De har skämt bort oss med kopiöst mycket god mat. De har även tagit stort ansvar för twinsen så att Robert kunnat få någon sovmorgon och jag kunnat lägga några timmar på skolarbete. Så tacksam för detta. Nu ska vi göra en sista grillning i solen och därefter bär det av mot flygplatsen.

lördag 18 februari 2012

Crying baby..

Hej!
Igår hade jag, Anna och Alvina en mysig tjejdag på stan. Eller, vi hade iallafall planerat det så. Övriga i gänget var på Elias fotbollsträning. Tillbaka till tjejmyset. Vi startade starkt med en kaffe på Starbucks. Sedan Topshop, Next och Zara. Sedan ville Alvina INTE sitta i vagnen. Då vi en stund senare packade in oss i bilen ville hon INTE sitta i bilstolen. Vi åkte någon km för att sedan stanna för att storhandla mat på Cyperns svar på ICA maxi. Alvina som normalt fullkomligt älskar att åka kundvagn hade inte några som helst planer på att sitta i någon jäkla, f-ing kundvagn. Ja, så sa hon faktist: F-ck off! Vi gjorde iaf vårt bästa för att överleva matshoppingen och få med oss allt vi var sugna på. Då vi ästan hade klarat av vårt mission kom vi på att vi glömt väga potatisen (här måste all frukt och grönt vägas på själva grönsaksavdelningen innan man betalar i kassan). Jag tog med mig sur-skrik-gap-Alvina för att få en prislapp på vår potatis. Då jag kommer till damen i fruktdisken såger hon såhär:
Frukt-tant: OOOh, it´s YOU. You, with the crying baby.. I guess she is missing her mommy..
Varpå jag svarar: Hmprh... och gick skamset, snabbt därifrån med min potatis..
Hur ska man möta ett uttalande likt hennes??! VAD trodde hon liksom? Jag kände mig bara dum. Helt omyndigförklarad som förälder. Trodde hon att jag var en kass och slö Nanny? Eller en barn-kidnappare? Eller vad?
Ja,ja. Skit i henne. Idag hade vi planerat att åka till Ayia Napa. Men då ungefär halva mannskapet blivit tokförkylda så har vi modifierat våra dagsplaner till att stanna hemma och mysa och ta det lugnt. Inte någon god idé att attt shoppa och strosa omkring med 5 barn då det samtidigt snoras, kraxas och hostas så att det skakar i väggarna.
Men hemmamys är det bästa som finns tycker jag!
Lek hemma är inte fy skam det heller!

Jordgubbar och frukt för att kurera iväg alla basilusker!


torsdag 16 februari 2012

Turistat!

Idag har vi mest turistat. Besökt stranden och en slottsruin. Starbucks of course. Lunch på TGI Fridays. Och twinsen har gjort karusell-premiär. 
Har inte så mycket spännande att rapportera om. Allt är frid och fröjd (fridfullt är det dock endast på kvällarna då alla 5 barn somnat).. Men vi njuter verkligen av tiden som vi får tillsammans!! Här kommer dagens bildregn!