fredag 29 juni 2012

Usel!

Jag vet, jag är usel. En urusel bloggerska. Med stort U. Men vi är som sagt lediga just nu. Ibland behöver kanske även bloggen semester. Jag har iaf fullt upp med allt annat förutom att sitta framför datorn. Jag njuter. Jag laddar batterierna. Men jag lovar att uppdatera er på allt kul som händer då lusten och tiden finns. Vi ses!

onsdag 27 juni 2012

Busy..

Vi lever semesterliv. Vi är lediga och försöker pressa in så mycket trevligheter på så kort tid vi kan. Vi har shoppat på sommarean, grillat, lyssnat på sommar i P1, ätit 3rätters hos Cissi och spenderat mycket tid med Roberts bror med familj. Underbara dagar. Ikväll väntar restaurangbesök på Puta Madre med härliga bruttor.

söndag 24 juni 2012

Långhelg i skogen

Vi har idag kommit återvänt till civilisationen efter 4 dagar i skogen. Inget nät på mobilen och 2 mil till närmsta Ica-butik. Både mysigt och skräckinjagande. Vi har spenderat dessa dagar i en idyllisk liten stuga med bästa tänkbara sällskap i form av nära vänner och vi har älskat varje minut. Twinsen har njutit över att få springa omkring utomhus hela dagarna och har dessutom blivit bortskämda med både total uppmärksamhet, lek, bus och inte så värst nyttig kost. Självklart har vi spenderat en traditionsenlig midsommar (jag älskar traditioner!!) efter konstens alla regler. Årets första dopp är avklarat, vi har lekt fåniga med skrattretande lekar komponerade av min man, vi har byggt midsommarstång, frossat i fantastisk midsommarmat, grillat och plockat blommor. Om kvällarna har jag varit lite orolig över att bli mördad av en motorsåg eller dylikt av Jason Voorhes eftersom jag tyckte hela upplägget med "ett gäng vänner i stuga långt inne i skogen bredvid en liten sjö" ingav en viss Fredagen den 13:e-känsla. Men vi överlevde helgen utan besök av brutala mördare. Tur. 
Här kommer ett gäng bilder från i torsdags samt lite från själva högtidsdagen midsommarafton. Resterande glimtar från vår helg kommer senare.
Min bästaste och finaste Linda! Vi hade ärofyllda uppdraget att handla all mat till 11 pers till tre dagar (samtliga måltider, tillnehör och snacks). Vilken pärs! Hela helgen har våra ganska glupska män dessutom tjatat hål i huvudet på oss över oro att maten skulle ta slut. Trots att vi handlade ca 50 % av sortimentet på ica Kvantum. Maten tog inte slut såklart och ingen behövde svälta. Men nästa år får någon annan handla.

Twinsen har lekt och lekt och lekt och lekt. Och lekt. De har varit alldeles underbara hela helgen och då barnen är nöjda med livet är livet ganska lätt att leva. Dessutom har de stupat i säng varje dag kl 18.30 så att vi har fått många härliga barnfria timmar med våra vänner på kvällen! Ovärderligt!

Henke är favoriten! Inte så konstigt.

På väg till beachen!

Vi badade faktiskt alla fyra. Vissa mer frenetiskt än andra. Mina ben domnade bort av kylan. Burr!

Ge Robert lite vatten att plaska i och solsken så skulle han överleva utan vatten och mat i tre veckor. Och dessutom va glad.

Vi väntar på att maten ska bli klar på grillen. Papptallrikar är för övrigt en effektiv grej för att underlätta att hålla sams och undvika onödigt gnäll då många bor under samma tak. Fula men fantastiska ändå!!

Sportnördarna bunkrade upp med öl och karameller framför någon enormt viktig match..

Alvina var inte riktigt lika överväldigad som sin far..

Och så var det midsommarafton och självklart måste man ha en midsommarstång!!!  Har ni sett våra händiga män. De var så duktiga så. Bara Robert som gnällde lite över att det var väldigt guppigt och gropigt i skogen då de skulle fixa björk. Han är så gullig. <3

Vi ramlade naturligtvis in i könsstereotypa könsroller. Det hör ju till på högtiderna =) Männen arrangerade själva stången och vi plockade blommor och gjorde fiiint. Varför Alvina borstar tänderna på bilden får ni fråga henne om.
Bara så nu vet fick kidsen också ta på sig tjusiga midsommarkläder...men jag ville hålla dem hela och rena i allafall på fm..

Vi ser lika stela ut som två 7 åringar på sin första skolavslutning. Trots att vi är minst stela i hela världen.  

Jordgubbar, glass, grädde och skumpa. Inte så tokigt..

torsdag 21 juni 2012

Midsommar- vi är redo!

Vi sitter i bilen på väg mot de djupa skogarna i Skene. Vi skall fira midsommar enligt konstens alla regler med ett gäng av våra fina vänner. Vi plus fam Åhnbrink åker till vår destination redan idag för att handla hundra ton modsommarmat, fixa, trixa och umgås. Mysigt att få vakna på plats på själva midsommarafton , slippa stress och ta dagen som den kommer. Regnställen är packade, mitt bubbliga rosé likaså. Så bring it on Midsommar 2012!!

Jag bjuder på några bilder från gårdagen och min "manliga" man. Ni ver ju redan att varken jag eller Robert är vidare händiga. Katastrof-ohändiga är ett mer passande attribut. Men igår bestämde sig Robert i allafall för att klippa häcken. Det är ju manligt. Han åkte till Claes Ohlsson och köpte en häck-klippar-mojäng och satte igång. Man blev nästan rörd till tårar- så stolt såg han ut med sin fallosymbol-maskin. Det gick inte så bra. Såklart. För att göra en lång historia kort så slutade det hela med kaos och panik. Han fick gräva bort halva av den sargade häcken... Efter en hel dags arbete kan vi nu konstatera att häcken inte är vidare vacker. Men helt klart unik.
Så här glad var han innan han var tvungen att gräva upp halva häcken..

Det är tur att det räcker att vara 1.90 lång, mörkhårig och muskulös för att kallas "manlig" honey!

onsdag 20 juni 2012

Sluta lyssna på kroppen! Den ljuger!

Gårdagens inlägg handlade om att jag hade en dag i trötthetens och seghetens tecken. Det sista jag hade på min önskelista var att träna. Ni trogna läsare vet ju att jag tränar efter ett specifikt program som skall få mig att springa milen på en bättre tid än vad jag gör idag. Gårdagens träningsplan löd: 10 km backintervaller. Backintervaller. Man kan gråta för mindre. Enligt mig är just intervaller i backe något av det grisigaste man kan göra i träningssammanhang. Nöff nöff liksom. Igår var jag lika sugen på backintervaller som att gnugga in tvättmedel i ögonen eller steka kotletter av min egen röv. Men eftersom jag har en disciplinförmåga av stål och dessutom en släng av asbergers light (min egen teori) så tog jag mig i kragen och gav mig ut på min planerade träningsrunda. Efter 20 m så visste jag varför jag under dagen varit så seg/trött. Det var ju det här jag behövde. Springa. Min kropp var i behov av en dos svett och endorfinkalas. Mitt knark. Jag sprang upp och ner i en backe och flåsade som en brunstig älg och var bara så lycklig. Samtidigt som jag sprang så passerade diverse tankar i mitt medvetande. De handlade om "att lyssna på kroppen". Jag tycker ofta att diverse "hälsoexperter" ger rådet att man ska lyssna på sin kropp i träningssammanhang och gällande kost. Att man ska vila om kroppen ger dessa signaler. Jag säger bull shit. Människan är av naturen lat. Vi är latmaskar som rent instinktivt är programmerade för att överleva- vi dras mot sött och fett och älskar att lata oss.
I vissa sällsynta fall ska vi absolut lyssna på kroppen (t.ex. om vi råkat bryta både armar och ben i kroppen). Men jag lovar att 6 dagar i veckan hos medelsvensson så signalerar kroppen att den allra mest vill ligga på soffan och äta glass och praliner. Men jag kan garantera dig att om du suttit på ett kontor/studerat/eller utfört annat jobb av västerländsk typ så behöver din kropp absolut inte ligga på soffan och ta igen sig. Den behöver svettas. Den längtar efter att svettas.
Jag har följade knep för att komma runt och överlista min kropps "lata-sig-signaler". OM min kropp säger att den vill vila (det händer dock tack och lov extremt sällan i just mitt fall..). Då struntar jag i att tänka och att känner efter och bara GÖR. Jag provar att träna ändå- fast jag lovar mig själv att om kroppen efter 5-10 minuters aktivitet fortfarande säger att den är trött och längtar efter vila- Då väljer jag att ödmjukt lyssa på kroppen, gå hem och slänga mig på sofflocket med en rejäl bytta chokladglass. Men 99 % av gångerna så signalerar inte kroppen att den vill vila- kroppen säger "Ge mig meeeer. MEEER".
Det är betydligt farligare för vår hälsa att röra på oss för lite jämfört med för mycket. Om du inte har en allvarlig skada, migrän eller feber så vill din kropp träna- oavsett vad den och latmasken säger till dig.
Idag har vi haft privelegiet att umgås med Cissi och Elias igen, två dagar på rad! Här ser ni Kaspian som är redo att hugga in på dagens mellis

Vi har ätit upp ett antal liter jordgubbar med vaniljglass och grädde på.. Det bästa jag vet!

Då kidsen blev FÖR intensiva tackade vi Gud för Disney...


Cars = mammor-får-andas-och-fika-ifred-paus.


tisdag 19 juni 2012

Seg och trött

Har spenderat dagen med Cecilia och Elias. Elias får en lillebror om 2 veckor. Cissi är med andra ord ganska så sprickfärdig. Detta kan man dock inte tro då hon är oförskämt fräsch och alert. Något man definitivt inte kan kalla mig idag. Jag är så trött, sliten och seg att jag nästan tror jag drabbats av någon livsfarlig sjuldom. Alternativt narkolepsi. Jag har legat på Cissis soffa, sörplat kaffe och högljutt klagat och jämrat mig. Trots att jag slipper bära omkring på en 10-kilos kanonkula på mitt mittpart eller kissa varje kvart. Jag borde skämmas tamme faen. Stackars Cissi och kidsen. Fast med facit i hand så har dagen varit väldigt mysig och gemytlig. Tack vare Cecilia och barnen- inte pga av tröttmössan Sofi.
Twinsen älskar Cissi och Elias. Och Elias välfyllda leksaksförråd.

måndag 18 juni 2012

Kommunikationsmiss!

Det här med kommunikation och kids är inte enkelt. Vi har börjat potträna twinsen så smått. Inte superaktivt men ibland då andan faller på och orken är tillräcklig. Igårkväll var en sådan kväll. Twinsen sprang omkring som två nakna vildar. Vi satte fram pottan i vardagsrummet, instruerade, visade och gav (enligt oss) extremt tydliga riktlinjer angående hur, när och till vad man skall använda en potta. Inga problem än så länge. Twinsen gillar att sitta på pottan (dock för allt annat än vad den är avsedd för), de slår sig på knubblåren och garvar. Vi låter dem härja fritt och då vi tittar bort i ca 5 sekunder så passar Alvina på att lägga en rejäl laddning xxx i en av mina ballerinaskor. Ett par av mina favoriter. Mina stackars, stackars, oskyldiga och intet ont anande skor. Så äckligt. Spy-kräks-panik-äckligt. Jag sanerade Alvina och Robert fick det ärofyllda uppdraget att torka upp på golvet samt rädda mina skor. Jag blev så upprörd att jag inte ens kunde titta på dem. Jäkla unge. Men jag antar att det var ett framsteg att hon i allafall valde att försöka utföra sina behov på ett alternativt ställe än rakt på golvet. Man får glädjas åt det lilla i livet. Fast jag hade önskat att hon sket i Roberts sko.
Här kommer ett lass utlovade bilder från helgen.. Med varierande kvalitét som vanligt eftersom mina talang som fotograf är obefintlig.. Jag har dessutom fått lite foto-assistans från Saga, 2 år...
Rara Thea och Student-Amanda.

Resterande bilder från student-mottagningen har denna sagolika fotograf Saga, 2 år, bistått med.

Så alla bilder ser ut såhär ungefär! Detta är jag och min torso..

Den här bilden har jag tagit själv, tro det eller ej. Det är lördagmorgon, klockan än 6.15 och jag är ute på en skön löprunda. Twinsen väckte oss 5.15 så det var ju rena eftermiddagen för mig.

Skönt springväder med förjävligt sommarväder..

Tittut!
Resterande dagen spenderades hos twinsens goa kusiner Emma och Tove (Saga på bild)

Glass smakar bäst i lekstuga

Min krullskalle Kaspian fick också äta glass och leka i lekstugan med sina kusiner. Såå nöjd.

Kusin Emma kan hoppa högt

Undrar om dessa tre kommer att åka till Aia Napa och supa skallen av sig tillsammans om x antal år...

De tycker iallafall mycket om varandra!

Två mammor som hoppar av glädje över att få en barnfri kväll. Här fördrink hos Robin och Emelie

Restaurangredo, oh yes!

Kom till mamma!!

Fina

Linnet är fult på bild, men det har öppen rygg och är fint i verkligheten. Faktiskt. Här njuter vi av vår fisksoppe-förrätt.

Jag åt halstrad lax, potatispuré, pilgrimsmussla och någon spenat-äpplegrej med avancerat namn..

Emelie och Robin

Terassen på restaurangen

Om ni ska till Lysekil i sommar tycker jag bestämt att ni ska besöka denna restaurang. Otroligt gott och inredningen var också väldigt trevlig!

söndag 17 juni 2012

Jag förlorade!

Hej! Hoppas helgen varit underhållande. Vi har haft en toppenhelg men den har tydligen kostat energi för vi känner oss som två utplattade roadkills. Klockan strax efter 20 och jag och Robert har redan lagt oss i sängen. Jag med datorn i högsta hugg och Robert glor på något sportsammandrag. Vi har TV i sovrummet. Detta faktum har inte varit någon självklarhet. Minst sagt. Frågan "TV, eller inte TV i sovrummet" har varit en lååångdragen konflikt och ett frekvent återkommande diskussionsämne hemma hos fam Vilahamn kan jag lova. Högljudda diskussioner och mutor har varit förekommande. Robert har argumenterat FÖR TV i sovrummet och jag har agerat motståndare. "TV är en romatikmördare, "- har varit mitt starkaste argument. "Vi kan lägga oss tidigt, kramas och titta på mysiga serier"- har varit Roberts tyngsta åsikt. Sen hittade Robert en vit och piffig TV som jag tyckte var söt och så var saken biff. Och jag måste faktiskt erkänna att det är mysigt med TV i sovrummet. Inte minst för att vi kan underhålla twinsen med diverse Disneyfilmer en timma varje morgon då de dundrar in kl 5.30...gäsp.. Så nu ligger vi här och jäser.
Helgen har tillbringats i Lysekil. Roberts lillasyster Amanda har tagit studenten så vi har firat henne med buller och bång. Förutom student-firandet har vi umgåtts med Roberts familj, syskon och syskonbarn och dessutom hunnit med ett barnfritt restaurangbesök. Sjukt trevligt! Jag är för trött för att ens titta på alla helgens bilder men jag lovar att visa mer senare i veckan. Ni får hålla tillgodo på en ynka bild från lördagskvällens middagsgäng.


Jag och min mys-tv-man, två av hans bröder samt två sköna svägerskor!


lördag 16 juni 2012

Sommarsmak!



Jag och twinsen har sagt hejdå till alla tråkiga och torra "vinter-frukter" och hälsar alla härliga sommarfrukter/bär hjärtligt välkomna. Ni är efterlängtade. Nu äter vi nektariner, vattenmelon och jordgubbar varje dag. Mmmmmmmm! Alltid en tröst då sommarvärmen lyser med sin frånvaro.

fredag 15 juni 2012

Sjung om studentens lyckliga dar!

Idag åker vi till Lysekil för att fira Roberts lillasyster Amanda som tar studenten. GRATTIS Amanda. Du är grym!!
Hela helgen är vigd åt att umgås med vår stora familj. Robert har sex syskon så det krävs ju ett par dagar för att hinna byta ett ord med samtliga inblandade. Kul ska det bli!
Jag älskar att ha blommor på mitt bord. Och rosa. ÄLSKAR Rosa. Man blir så glad.

Eller hur?

torsdag 14 juni 2012

Kroppslig insikt..

God afton! Idag har jag funderat på det här med kroppen. Kropp, kroppsnojja, kroppsångest. Långt ifrån ett enkelt ämne i dagens samhälle. Prevalensen av ätstörningar ökar men också andelen överviktiga i befolkningen. Jag tror att de allra flesta av oss har någon kroppsdel som man är lite mindre nöjd med, alternativt har komplex för eller lider av en negativ självbild. Själv har jag en historia med en ganska, eller väldigt komplicerad självbild och ett osunt förhållande till min egen kropp. På gymnasiet hade jag anorexia, jag bantade och pressade min kropp så hårt att hjärtat nästan slutade slå. Efter stort stöd från vänner och familj + en intensiv sjukvård och multimodal behandling så blev jag friskförklarad efter ett år. Jag har sedan dess genom en krokig väg successivt bytt ut kroppshat till att faktiskt tycka att kroppen är helt ok. Sedan blev jag gravid och då vi fick veta att vi väntade tvillingar så måste jag erkänna att jag blev livrädd. Rädd för att gå upp 40 kilo, aldrig bli smal igen och få leva resten av mitt liv som en dallrande flodhäst. Så blev det ju dock inte. Mina 17 kilo försvann av sig själv på några ynka veckor. Vips sa det. Inte så svårt iof då man dubbelammar (även om jag vet att långt ifrån alla tappar vikt av att amma). Och sedan jag blev mamma så har något stort hänt inuti min forna kroppsfixerade hjärna. Det kan låta som en riktig klyscha. Men efter att min kropp burit, fött, ammat och lyckats överleva 1,5 år av mastodontsömnbrist så har min "helt ok-kroppsbild" bytts ut mot ren och skär kroppskärlek. Jag är 100 % nöjd. Trots att det dallrar lite här och hänger lite där så är jag genuint lycklig över min egen kropp. Jag tycker den är Fab, perfekt och fantastisk. Om jag skulle få chansen att byta ut den till Gisele Bundchens perfekta kroppshydda i morgon så skulle jag vänligt men bestämt tacka nej. Jag älskar att min kropp är så stark, pigg, frisk, energisk, snabb, uthållig, vacker. Sedan måste vi skilja på att vara nöjd och att nöja sig. Att vara nöjd handlar inte om att bli passiv, en soffpotatis som inte vill åstadkomma någonting. Jag tycker däremot att "vara nöjd" betyder att man antar utmaningar med en ödmjuk nyfikenhet. Att man är tacksam över det man fått. Att man vårdar sitt inre och sitt yttre och att man tänker kärleksfulla tankar om sig själv och sin kropp. Att man aldrig någonsin behandlar sig själv illa. Att man vill fortsätta utvecklas. Att sträva efter att göra det som gör mig lycklig. Att ha en ambitionen att bli lite snabbare, lite starkare.

Släng dig i väggen Gisele... (Bild från google).

Jag och min älskade bakdel!!

onsdag 13 juni 2012

Jag säger upp mig!

Hej! Jag anser själv att jag är en ansvarsfull och kompetent person med 100 % koll på det mesta. I allafall på det jag själv anser relevant. Jag måste dock erkänna att jag kan vara en aning virrig emellanåt. Denna virrighet har uppstått efter barnens ankomst. Sedan snart två år så är det vissa saker som liksom alltid verkar vara på villovägar. Som min mobilladdare, min kamera, min bettskena, min mobiltelefon och bilnycklarna. Dessa ting vandrar omkring lite hursomhelst och kan hittas på varierande placeringar i vårt hem. Eller på andra ställen. Varför då kan man ju undra? VAR kommer denna nyblivna virrighet ifrån? Självklart så är detta inte MITT FEL. Naturligtvis inte. Nä, jag skyller som vanligt på min man. Det är Roberts fel att jag glömde bilmyckeln i dörren i vår olåsta bil ett par timmar i eftermiddag... (Det är slut på batteri i nyckeln så man måste låsa/låsa upp "the-old-fashion-way". Jag hade gjort ett antal ärenden, hade mycket att bära och så hoppsan så glömde jag en liiiten detalj). Hur kommer det sig att jag skyller min virrighet på Robert, undrar ni kanske då. Jo, det ska jag berätta. Jag tror att män generellt inte förstår omfattningen om vad vi kvinnor tvingas hålla reda på i våra vackra huvuden. Var saker är, när klädförrådet behöver uppdateras på dagis, när man bör köpa solhattar och vantar, när mjölken och diskmaskinstabletterna tar slut, när man bör städa, vilka dagar vi har sociala aktiviteter på agendan, var barnens kritor finns, när och till vilka vi måste köpa födelsedagspresenter, osv, osv. Jag menar inte att Robert är en lat eller oengagerad man/pappa. Han är fantastisk på en miljon sätt och kompletterar mig på ett mycket bra sätt. Fast jag är helt övertygad om att min tankeverksamhet och mitt engagemang i det familjerelaterade är ca trettioelva tusen gånger så stort som hans. Själva projektledarrollen ligger på mig. DÄRFÖR, så händer det att jag råkar glömma nyckel i bilen ibland. Inte konstigt alls.
Jag bjuder också på en fjortisbild av den förvirrade mamman. Dagen på bilden var jag såå nöjd över att kunna hämta kidsen iklädd nästan inga kläder. Men det var då. För en månad sedan hade vi sommar. Nu har det tydligen redan blivit höst för det är kallt ute och mina ben är fortfarande sorgligt bleka. Argh!!

tisdag 12 juni 2012

Högt och lågt på Liseberg!

Idag har vi som ni redan vet spenderat dagen på Sveriges bästa nöjespark Liseberg med bästa tänkbara sällskap av fam Risp. Jag tänker inte beskriva vad vi gjort för det kan ni alla räkna ut med stortån. Sammanfattningsvis kan jag iaf säga att vi åkt sagoslott, gungande vikingabåtar och snurrande hästar. Med flera. Dock bara åkattraktioner som tillåter en längd mellan 0-90 cm. Balder, Höjdskräcken och Atmosfear och de mer nervkittlande vrålåken har jag inte sett röken av. Inte så mycket av den typen av action i livet just nu. Desto mer twinsrelaterad-action. Det räckor dock gott och väl för mig. Twinsen har fått stoppa i sig pommes, choklad och sockerstinna klubbor för det ingår i våra mänskliga rättigheter tycker jag.
Jag kan inte välja ut dagens höjdpunkt eftersom det var många. Men att se deras glädje och höra deras skratt är det finaste och bästa jag vet. Dagens lågvattenmärke var då en förbiflygande mås sket en rejäl laddning bajs rakt ner på Alvinas lilla blonda huvud. Tack gode Gud för Wet-wipes. Wet-vipes = Världens bästa uppfinning efter hjulet, chokladen och mobiltelefonen. Hur ska vi klara oss utan då twinsen blir blöjfria
?

Mina fina killar är redo för farfarsbilarna! Alvina åkte med kusin Elias och farbror Fredrik

Långt där borta ser ni dem swischa förbi i ljusets hastighet, typ 1 km/h

Mina! Alvina fin och ren utan måsbajs än så länge..

Actionbild på samtliga blondiner i familjen Risp!

De tyckte inte om att sitta i vagnen utan ville bara springa omkring och leva rövare...

Elias körde som en kung!