Mörkt, kallt och sorgligt

På onsdag skulle vi sitta på ett flygplan mot LA och Mexico där vi skulle tillbringa november. Vi hade hyrt en fin lägenhet på Santa Monica Beach och bokat ett härligt barnanpassat hotell i Cabo San Lucas i Mexico. Vi har längtat efter ledig tid tillsammans, sol, Disney land, shopping, god mat, bad och lata dagar. Men vi sitter inte på något flygplan. Vi sitter hemma i mörka, regniga Göteborg och känner oss chockade, ledsna och sorgsna. Det känns förmätet och löjligt att ens tänka på soliga semesterdagar då twinsens farmor och Roberts mamma inte finns hos oss längre. Det är fortfarande svårt att förstå, att ta in. Hon är borta. Helt plötsligt. Och allt känns liksom extra ledsamt då det bara regnar och är grå-svart ute dygnet runt. Robert, min klippa i livet som alltid är positiv, energisk och glad sörjer. Han är tyst, låg och trött. Twinsen pratar om döden och änglar. Jag känner mig handfallen då jag inte kan göra något för att lindra smärtan- trots att det är det enda jag vill. Jaja.. Detta är livet. Alla ska igenom sådan här skit. Men det gör ont och det är tungt. 

Början av oktober var inte regnig iaf..

Fredagen innan vi fick vårt tunga besked.. Vi hade fredagsmys på stan R ovanlighetens skull.. Vi orkar sällan göra något på fredagarna utan brukar mest kollapsa i soffan. 

Tjejerna Vilahamn

Lekt och klättrat

Tungan rätt i mun..

Linbanan är extremt poppis just nu.

Jag och twinsen spelar väldigt mkt spel nu. Minst två spel om dagen.. Och regniga dagar blir det nog 8..

Gosat med denna godbit!

Handlat och ätit massor av godis..

Sprungit- detta är också en svettig, glad selfie tagen innan vi visste hur illa det var med Agneta.. 

Mina fina!

Tränar handboll. Alvina vill mest bara stå i mål. Kaspian tycker att det är roligast att springa snabbt.

Intensiv spel-period som sagt. 

Vi har också bakat en hel del.. Inte likt mig som egentligen inte gillar att baka men jag o twinsen håller oss sysselsatta hela tiden för att det inte ska kännas så jävligt

Och att tröstäta lindrar ju litegrann..

Mitt i all sorg så blir man också tacksam över vad man har. Jag kan stå och glo på de här två i timmar med en klump av både lycka och sorg i halsen. 

Mitt hjärta, ett av dem.