Kroppslig insikt..

God afton! Idag har jag funderat på det här med kroppen. Kropp, kroppsnojja, kroppsångest. Långt ifrån ett enkelt ämne i dagens samhälle. Prevalensen av ätstörningar ökar men också andelen överviktiga i befolkningen. Jag tror att de allra flesta av oss har någon kroppsdel som man är lite mindre nöjd med, alternativt har komplex för eller lider av en negativ självbild. Själv har jag en historia med en ganska, eller väldigt komplicerad självbild och ett osunt förhållande till min egen kropp. På gymnasiet hade jag anorexia, jag bantade och pressade min kropp så hårt att hjärtat nästan slutade slå. Efter stort stöd från vänner och familj + en intensiv sjukvård och multimodal behandling så blev jag friskförklarad efter ett år. Jag har sedan dess genom en krokig väg successivt bytt ut kroppshat till att faktiskt tycka att kroppen är helt ok. Sedan blev jag gravid och då vi fick veta att vi väntade tvillingar så måste jag erkänna att jag blev livrädd. Rädd för att gå upp 40 kilo, aldrig bli smal igen och få leva resten av mitt liv som en dallrande flodhäst. Så blev det ju dock inte. Mina 17 kilo försvann av sig själv på några ynka veckor. Vips sa det. Inte så svårt iof då man dubbelammar (även om jag vet att långt ifrån alla tappar vikt av att amma). Och sedan jag blev mamma så har något stort hänt inuti min forna kroppsfixerade hjärna. Det kan låta som en riktig klyscha. Men efter att min kropp burit, fött, ammat och lyckats överleva 1,5 år av mastodontsömnbrist så har min "helt ok-kroppsbild" bytts ut mot ren och skär kroppskärlek. Jag är 100 % nöjd. Trots att det dallrar lite här och hänger lite där så är jag genuint lycklig över min egen kropp. Jag tycker den är Fab, perfekt och fantastisk. Om jag skulle få chansen att byta ut den till Gisele Bundchens perfekta kroppshydda i morgon så skulle jag vänligt men bestämt tacka nej. Jag älskar att min kropp är så stark, pigg, frisk, energisk, snabb, uthållig, vacker. Sedan måste vi skilja på att vara nöjd och att nöja sig. Att vara nöjd handlar inte om att bli passiv, en soffpotatis som inte vill åstadkomma någonting. Jag tycker däremot att "vara nöjd" betyder att man antar utmaningar med en ödmjuk nyfikenhet. Att man är tacksam över det man fått. Att man vårdar sitt inre och sitt yttre och att man tänker kärleksfulla tankar om sig själv och sin kropp. Att man aldrig någonsin behandlar sig själv illa. Att man vill fortsätta utvecklas. Att sträva efter att göra det som gör mig lycklig. Att ha en ambitionen att bli lite snabbare, lite starkare.

Släng dig i väggen Gisele... (Bild från google).

Jag och min älskade bakdel!!