Tvillingkaos, vardagsliv och kärlek hos familjen Vilahamn: Banangympa och hejdåkalas.

Hej! Vi har haft en helg med familj och vänner som stort fokus. På fredagar slutar jag tidigt och brukar passa på att hitta på något kul med twinsen. I fredags provade vi på "Banangympa" i Kärras sporthall. Kaspian trodde att han hamnat i himlen och sprang euforiskt omkring och spelade innebandy, hoppade från plintar, klättrade på ribbstolar och balanserade. Alvina röjde också runt såklart, men är som vanligt lite mer avvaktande och iakttagande. Som ni redan vet är våra twins extremt olika på alla sätt. Alvina har talets gåva och pratar i allt längre meningar. Kaspian är väldigt fåordig men är mycket mer motorisk och praktiskt lagd jämfört med sin syster. Åter till Banangympan. I slutändan tror jag att den som gympade mest var jag- jag sprang som en dåre fram och tillbaka för att undvika att något av mina barn skulle bryta nacken eller misshandla något stackars barn med en innebandyklubba. Men kul var det. Och efter gympan kan man med gått samvete åka hem, placera kidsen framför en film och pusta ut en liten kvart.
I fredagskväll var jag på "Hejdå-fest" hemma hos Ann-ida och Stefan som åter lämnar Sveriges höstrusk för sydligare breddgrader. De är roliga de två. De vägrar att leva Svenssonliv, arbetar endast 4 månader per år (!) och spenderar resterande delen av året med aktiviteter som de tycker är roligt. Mest sitter de fast på någon bergsvägg någonstans i världen. Fascinerande och modigt att våga leva så. Fast trist för mig som måste sakna henne allt för ofta. Alla skålar under kvällen fastnade lite i halsen eftersom jag inte tycker att det är ett dugg kul att de åker.
Jag ber så hemst mkt om ursäkt för vidrig bildkvalitét. Har kameraproblem som jag aldrig lyckas (hinner..) ta tag i...

Banangympad och redo för Hejdå-kalas hemma hos Ann-Ida. Bjuder också på en fläckig och fin spegel- mycket classy.

Och så en likfärgad fulbild på halva mitt nyvkna och svettiga fejs. Lördagmorgon- innan övriga familjemedlemmar vaknat så passade jag på att springa en runda i skogen. Bästa jag vet på morgonen. Är dessutom så sjukt van att kliva upp i ottan för att åka till jobbet så jag vaknar av mig själv kl 6.. Efter min runda så sprang sedan hem och lagade gó-frukost till oss alla fyra. Det är ljuvligt att ha barn som sover gott ända till 7-7.30 numera!!!

Även lördagen spenderades med Mariell och Ann-ida. Robert spelade match. Och eftersom Ann-ida klättrar så tillbringade vi ett par timmar med att kolla på Nordiska mästerskapen i klättring. Kaspian grät varje gång en klättrare klättrade omkring i hans mening för högt upp. Han såg rädd ut, grät och vinkade till klättraren ända tills han/hon firade sig ner igen. Alvina var coolare och tyckte att det var spännande.