fredag 21 september 2012

Två surdegar, trollerishow och OS-medaljer.

Hej! Många dagar har passerat och här har inga stordåd blivit utförda. Jag tror att denna veckan tar en rekordnotering i obefiltlig energinivå i denna familj. Barnen har varit sjuka som ni vet. Robert har vabbat. Jag har snorat och jobbat. Hösten har gjort en storslagen entré och alla som någon gång besökt Göteborg vet att horisontellt-höst-Göteborgs-regn-rusk-väder är något utöver det vanliga. Det suger musten ur mig. På kvällarna har jag och min make stupat ner i vår säng runt 20-tiden. Vi är faktiskt så trötta att vi inte ens orkar sitta upp i en soffa och titta på TV. Nej, nej- alldeles för energi-krävande. Vi är faktiskt så trötta att det till och med är ansträngande att forma mun, gom och tunga och frambringa riktiga ORD. I stället så ligger vi nedhasade, iklädda osmickrande mjukiskläder och suckar och stånkar lite till varandra. Vi byter inte kanal på TV:en utan nöjer oss med att förfasa oss över det extremt magra och förkastliga TV-utbudet och att det faktiskt inte finns något vettigt att titta på. Usch- så dålig- suckar vi likt två bittra panchisar.
Det är TUR att vi båda har jobb som drar upp oss ur vårt gemensamma förfall. Igårkväll var jag och jobbet på ett event- blev bjudna på middag, vin och trollerishow. Av någon underlig anledning blev just jag uppbjuden på scen för att dra färgglada dukar och hundralappar ur magikerns hand- jag gjorde mitt bästa för att se sådär lyckligt förvånad ut som trolleribruttor brukar se ut. Jag tror att trolleri-killen tyckte jag skötte mig okej. Jag hade dock ingen färgglad och glansig scendräkt eller hög hatt. Det hade nog blivit ÄNNU bättre då. Förutom mat och trolleri höll en OS-medaljör (det fattade ju inte jag såklart eftersom jag inte kan något alls om sport) en inspirerande föreläsning om vikten av MÅL i livet och att LEVA som en mästre för att bli en mästare. Inspirerande. Eller irriterande. Det beror på. För mig som inte direkt levt efter något specifikt mål och absolut inte levt som en mästare denna veckan kände mig lite lätt slö och fick en släng av mindervärdeskomplex.. Jag ska försöka att leva lite mer som en mästare nästa vecka.
Robert åkte tidigt som sjutton till Värmland på en jobbresa i morse och jag hoppas av hela mitt hjärta att han också får hitta på något kul. Det behöver han efter en vecka med två sjuka barn och en trött, gnällig och jobbig fru. Men fy vad jag kommer att sakna honom nu när jag snart skall slänga mig raklång i sängen och sucka och skälla på TV:en.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar