måndag 12 januari 2015

Nytt år, ny start och Branäs

Hej!
Nu är 2015 igång. Många pratar om 2015 som en nystart vilket jag inte tycker stämmer. Bara för att det blir ett nytt år finns det väl inget som automatiskt blir annorlunda i ens liv. Det handlar ju som alltid om vad man själv väljer att prioritera, vilka val man gör och vad man lägger sin energi på.
Själv så känner jag mig inte så värst nystartad. Kanske för att jag inte känner någon större frustration över hur livet är just nu. Jag är kanske lite bekväm också. Som en tjock katt. Men några tankar har jag utifrån året som gått och även det som vi har framför oss. Mitt enda nyårslöfte är att jag ska sluta att svära. Eller i alla fall reducera användandet av fula ord med 80 %. Mitt vokabulär innebär kanske inte så värst många fula ord. Men om jag blir arg eller om jag t.ex. slår i en tå eller trampar på en legobit (vilket är relativt sannolikt i vårt hem) så kommer det automatiskt en lång harang av svärord alt. könsord. Och detta är en otroligt icke-charmig ovana som jag definitivt inte vill föra över till mina barn. Sedan så vill jag också piffa till vårt hem. Vår inredning har vi haft i många år och känns trist, omodern och sliten. Problemet är bara att jag tycker att det är så sjuuuukt tråkigt med heminredning. Jag har faktiskt till och med försökt köpa ett inredningsmagasin- för att få inspiration och motivation. Men jag kom på mig själv med att bara sitta och bläddra i den, med tankarna på helt andra håll och fundera över annat (troligtvis något roligare). Ett I-landsproblem, jag vet. Men om vi ska prata nystart så får nog 2015 gå i icke-svordomarnas och inredningens år.
Året kunde i alla fall inte få en bättre start då vi rivstartade med en skidresa till Branäs med några av våra absoluta favoritmänniskor.
Anna, Saga och Kaspian är laddade inför första skidåkardagen

Även Robert och Alvina är redo att ta sig an backarna. Redan här är man dock lite trött efter ansträngningen att få på barn och sig själv skidutrustning. Det är ju ett helt projekt! Underställ, fleece, ullstrumpor, halskrage, hjälm, täckbyxor, täckjacka, vantar. Och så PJÄXORNA. Fy vad jag ogillar slalompjäxor. Vilket tortyrredskap alltså. En gammal snowboardbrutta kan inte sluta sörja känslan av ett par rejäla och bekväma snowboardskor. Men det går ju inte att åka snowboard med barn i sele eller i liften.

Vi hyrde denna stuga mitt i backen. Ljuvligt att bara kunna glida in rakt till dörren. (Och ett måste eftersom en 4-åring (eller två 4-åringar) som tappar energin och tålamodet är lika lätta att förflytta som två 200 kilos flodhästar med multipla frakturer.

Kusinerna var riktiga hejjare i backen! Vi hade otroligt tur med vädret då det var mkt snö för att vara januari och inte så fasligt kallt heller.

Att åka skidor med 4-åringar tar verkligen på krafterna. Vi skulle låta dem gå i skidskola men den var tyvärr fullbokad- vilket innebar att jag och Robert fick agera skidlärare. Vilket gick sådär. Jag fattar inte var twinsen fått sina gener ifrån då de inte alls är lika exalterades om sina föräldrar. Vi fick muta dem med godis och de blev ofta frustrerade och arga då skidåkningen inte gick helt lätt. Ibland, då de bara gav upp och man fick åka nedför långa backar med 18 kilo ilsket sprattlande barn, alt. ett barn som bara gett upp och inte hjälper till med en endaste muskel i hela kroppen så fick jag på riktigt profylaxandas för att jag hade så mycket mjölksyra i ben och rygg. Det gjorde såå ont! Jag som tycker att jag är vältränad och stark.. Men OMG så tunga barn kan vara då de lägger den sidan till. Men vi hade såklart också stunder av genombrott och genuin glädje och dessa moment överväger all ansträngning.

Älskar, älskar, älskar att vara i fjällen och att åka skidor (förutom pjäxorna då..)

Vår lilla skidåkartjej som vid detta tilfälle var entusiastisk.

Vi har såklart varit på After-Skii, fikat och druckit välförtjänt Coca-cola..

På lördagen snöade det galet mycket! Svåråkt för kidsen som bara orkade med förmiddagen. Men då kunde jag åka desto mer snowboard i stället =)


Men att leka i den djupa snön var kul!

Och mellan åken mös alla kusinerna framför diverse filmer. Mest Frost. De tre 4-åringarna är besatta av detta fenomen.

Snowboard-selfie i snökaoset.

Saga är otroligt duktig och bangade inte för de brantare backarna.


Innan läggdags-mys med bästa kompisen

Sötnosar! På kvällarna har vi ätit gott, spelat sällskapsspel och pratat om livet. Och twinsen har fått leka nästan dygnet runt med sina älskade kusiner. Ljuvligt!

Sista skidåkardagen så lossnade det rejält för våra små i backen och de klarade att svänga och bromsa på egen hand. I alla fall i de gröna backarna.

Stolt och glad!

Otroligt tacksam över att vara nästan ensamma i skidbacken då man skall lära en liten fartdåre utan självinstinkt att åka skidor.. Det var lite folk i backarna generellt då jag antar att säsongen inte kommit igång på allvar ännu.

Jag är väldigt glad över våra fina dagar i Branäs!

Väldigt bra backar efter all nysnö!

Det känns i benen att man stått halvböjd kan jag säga.. Jag tror bestämt att jag blivit gammal..

Poppis lift-karusell som gick runt-runt.. Skönt för gamla tanten (mig) också att få sträcka ut ryggen.
























2 kommentarer:

  1. Tack för tips! Vi ska till Orsa Grönklitt senare i vår, med barnens farföräldrar. Niklas är sjukt taggad, misstänker att han överskattar hur road Noah kommer att vara över skidåkningen (premiär både utför och på längden). Neo vågar jag inte ens tänka på... Den vildingen kommer förmodligen att åka störtlopp nerför de svarta backarna det första han gör om han får välja. Det får han som tur är inte. 2-åringar ska inte åka störtlopp. Punkt. Själv ser jag mest fram emot att få åka längdskidor igen. Helst på platten. Nerför går det för fort och uppför har jag för dålig teknik för att kunna "åka".
    Kramis på dig!

    SvaraRadera
  2. Det är som sagt sjukt slitigt att lära barn åka skidor..iallafall våra barn. Men samtidigt väldigt härligt! Lycka till!!

    SvaraRadera