Lite bilder

Stör mig inte då jag sover!

Sandra med hennes dotter Lou

Brottarna

Älskade syster/moster

I natt kom äntligen mellansystern Lotta hem. Sedan hon kom har jag knappt fått hålla barnen alls, hon lämnar dem motvilligt då de ska amma. Vår vän Lisa som nästan är en familjemedlem också är också här och myser med twinsen. Jag njuter av varje sekund för det är allt för sällan vi ses. Vi har varit på Vilhelminas enda café och ätit lunch och ikväll blir det familjemiddag med farmor och farfar.

Lotta och Lisa ger Alvina frukost

Kaspian tycker att mosters tuttar är schyssta huvudkuddar!

Lisa och gullegumman

Lunchmaffian på Stenmans

Moster Natali med hennes boyfriend Emanuel

Morfar försöker påverka twinsen att bli skoterfantaster!

Våra nya skoternappar!

Morfar har köpt Skidoo-nappar till twinsen och han blir sur om de använder sina vanliga. Ski Doo är ett skotermärke och inga andra skotrar duger enligt pappa/morfar.

Lördag=veckans bästa dag!

Så här ser det ut, morfar och moster matar. Jag bloggar..

God morgon! Skönt med lördag (fast då man är mammaledig har man ju ingen koll på vilken dag det är, jag glömmer ibland tom vilken årstid det är).
Vi sitter vid frukostbordet och har avnjutut en god frulle med nybakat bröd. Bebisarna har fått sina vanliga favoriträtter, bröst till förrätt och flaska till efterrätt. Idag ska vi på "Skoterns dag" och titta på årets nyheter på Skoterfronten.

Familjen på skoterutflykt förra året

På eftermiddagen ska världens duktigaste frisör, tillika min underbara vän Hannah fixa mitt hår. Det ska klippas och färgas och det kommer att ge mina livlösa hårtestar ett rejält lyft! I natt kommer moster Lotta hit. Vi längtar efter henne så att det värket i hjärtat. Hon ska köra från Umeå efter att de stängt hennes restaurang Socialize, så jag tror att hon kommer lagom till barnens andra nattmatpass.

Älskade moster Lotta

Jag och min älskade man förra vintern

Mitt liv är nästan som Paris Hiltons

Oj sicken lyxdag jag har. En god natts sömn. Sedan ringde min moster Eva som är gymnastiklärare och träningsinstruktör och undrar om vi ska träna ihop. Mormor är så gärna barnvakt så jag kunde sticka iväg. Det blev ett superkul step-up och styrkepass vilket kändes sååå skönt. Kroppen är i hyfsad form ändå, svagare, men inte alls oduglig. Sedan har jag och mamma/mormor varit på shoppingtur på "stan" , det enda jag shoppade var dock en ny snorsug till barnen, inte så glammigt kanske.

Mamma/mormor på väg mot stan

Vi avslutade sedan med lunch och fika på Stenmans där både Annika, Hannah och Sandra slöt upp med sina barn. Det blev ett helt dagis inne på fiket. Livet är väldigt enkelt då man hela tiden har hjälp och vänner och familj som gärna bär barn, byter blöja och hjälper till med flaskmatning. Det är lyx på hög nivå!

Paris Hilton

Finfina Sandra

Några av barnen

Gud hör bön och änglar finns..

Moster Natali och Alvina kramas

I natt har min ängelmamma haft bebisarna hela natten. Jag gick och la mig kl 20.30 och har sedan dess bara varit upp och ammat 2 gånger. Jag känner mig som en ny människa. Det känns som att det inte bara är gröt i huvudet, någonstanns i gröten finns kanske en valnötsstor hjärna också för mina tankar känns mindre grumliga. UNDERBART!

Svettigt värre i blötsnön

Idag har vi umgåtts med Annika och Sam, 8 månader. Jag har fått öva mig på att mata med fruktpuré vilket var en var en konstform. Nästan all puré hamnade i ansiktet och på byxorna. Vi har också varit ute en sväng med vagnen, sjuuuukt jobbigt att styra vagnen i blötsnö. Man vågar ju dessutom inte ta av sig vinterjackan av rädsla för mjölkstockning så svetten rann på ryggen. Så det blev ett oplanerat träningspass, mycket välbehövligt för mina mjuka, otränade spagettiarmar.

Annika och Sweetie-Sam innan all fruktpuré i ansiktet

Triss i bebisar

Mantra i huvudet för att inte få sömnbristspanik.

God morgon!
Vi har precis tagit oss igenom vår första natt utan Robert. Det har gått sådär. Min pappa har flaskmatat ett barn för att underlätta vid matningen vilket har varit toppen men däremellan har vi tre varit själva. Och i natt har de varit oroliga, troligtvis pga att de fortfarande är förkylda. I vanliga fall då vi är två kan vi ju alltid trösta och hjälpa med utspottad napp till en var, eller så delar vi upp natten så att en får sova. I natt har jag haft ett barn på magen och använt en ledig arm i en obekväm vinkel för att stryka, klappa och assistera med napp på den andra. Mitt mantra i huvudet är "det kommer inte alltid vara såhär, du kommer att få sova så småningom". Jag har läst att man har gjort tester på fångar som utsatts för tortyr vilket inneburit att de inte fått sova på 30 dagar. Trots denna sömnbrist fick de inga bestående skador. Detta är ju också en tröst.

2 månader

Kaspian och Alvina fyller 2 månader idag! Tiden går redan allt för snabbt. Snart får de väl tonårsfinnar och skaffar pojk/flickvänner..och innan man hinner blinka flyttar de hemifrån. Hemska tanke.

Vinterlandskap

Det är sjukt mycket snö här och snön bara vräker ner. Såå mysigt och jag får julkänslor i kroppen. Vi har precis lämnat av Robert på bussen som ska åka buss till Östersund och sedan ta nattåget till Göteborg. Han ska verkligen resa kors och tvärs galet intensivt nu en period. Först bilat upp hit, idag buss och natttåg till Göteborg, sedan till Köpenhamn med fotbollen över helgen, natttåg tillbaka till Vilhelmina på fredag och sedan nästa söndag bila tillbaka till Göteborg. Jag fattar inte hur han orkar men han är lika postiv som vanligt. "Inga problem alls älskling" säger han bara. Min underbara man! Både jag och barnen kommer att sakna honom som tusan!! Och twinsen kommer väl att ha växt massvis tills han är tillbaka.
Idag har vi varit på besök hos gammelfarmor och gammelfarfar.

Gammelfarfar Tore och Kaspian

Gammelfarmor Anna inspekterar Alvinas minifötter (Alvina hette även min gammelfarmor, alltså Annas mamma)

Sverige är sjukt långt

Vi har förflyttat hela familjen 110 mil, från Göteborg till Vilhelmina. Att köra så långt med minibebisar var jobbigare än vad jag hade trott. Även om vi delade upp resan i 2 så blev det två lååånga dagar i bilen. Första dagen 10 h och andra dagen 12 h. Robert körde mest och jag satt i baksätet med båda barnen. Ca var 3e timma stannade vi så att barnen fick vila ryggen, ammas och få flaskan. Då vi kom till Östersund igår med vår till bristníngsgränsen fullastade bil trodde jag seriöst att vi nog aldrig skulle komma fram, att vi skulle få bo i bilen i resten av livet. Men tillslut kunde vi svänga in på uppfarten hos mamma och pappa och det känns såå härligt att vara här.

Vår dag

Pappa kom hem, för vi längtar efter dig!

Ännu en dag har gått, sedan barnen kom går tiden så mycket fortare för dagarna går utan att jag hinner med dem. Idag har vi packat, ammat, packat, ammat, gått promenad, ammat, badat, ammat, torkat snor, handlat lite färdkost inför i morgon, sjungit, torkat bajs, ammat, pussats. Nu laddar vi inför "Ensam mamma söker" och längtar efter pappa/Robert som snart är hemma igen. I morgon blir det roadtrip till Vilhelmina via ett stopp i Hamar hos Isabel med familj!

Denim bebisar

Barnen har som tur är fått ärva en hel del kläder från de äldre kusinerna. Nu har de t.ex fått sina första jeans! Så sött! Här poserar Kaspian!

Cool kille i jeans!

Snoriga bebisar...

Idag är Robert i Malmö och spelar sista matchen för i år! Jippie!! Båda barnen har blivit förkylda, deras små, stackars näsor är fulla med snor. De har ingen feber och verkar må bra i övrigt. Så vi kämpar på här hemma med koksalt i näsan och snorsug. Natten har varit tuff igen då barnen haft svårt att amma pga täta näsor. Och då de väl sov så snarkar de, högt. Robert, Kaspian och Alvina snarkade alla tre som en snark-trio, jag låg bredvid och svor och surade över spektaklet. Idag ska jag göra ett nytt försök att packa klart då vi kör uppåt mot norr tidigt i morgonbitti. Har också planerat in promenad med Linda men jag vet inte hur man ska förhålla sig då barnen är förkylda. Ska man hålla dem inne då? Måste kolla upp det först. Ha en skön söndag!

Mina älskade snarkisar!

2 bestick = lyx!

God morgon!
Jag hann inte blogga något igår. Jag hade fullt upp med att försöka städa och packa men det är nästintill omöjligt att få något gjort då man samtidigt har två bebisar som inte alls vill hjälpa till. Tack gud för Baby Björn, utan den hade jag inte inte fått något gjort över huvud taget. Det är också tack vare baby Björn som jag har möjlighet att äta någolunda ostört och använda två bestick. Innan anpassade jag mig och åt mest sådant man kan äta med bara en gaffel eller en sked så att jag samtidigt kunde  ha ett barn i ena armen.

Igåreftermiddag och kväll tillbringade vi hos Erik, Angelic och deras söta dotter Junia i deras nya hus. Erik och Robert är klasskompisar, sist jag träffade dem var då vi möttes upp i Thailand för 2 år sedan. Evigheter sen så Junia hade blivit så stor!


Thailand, åh vad jag önskar att jag hade en tiondel av den färg jag hade på bilden..hade behövts på min höstbleka kropp

 Vi hade en supermysig dag tillsammans, åt massa gott, mös med tvillingarna och lekte med Junia.

Junia tyckte väldigt mycket om våra små bebisar

Jag och min docka!

Look alike

Jag hejar på Linnea i Idol. Hon är så himla bra. Dessutom är hon sjukt lik min lillasyster Lotta utseendemässigt, bara det får mig att gilla henne.

Pruttshopping och släktlunch

Halloj!
Vi har haft ännu en tuff natt med väldigt vakna barn. Jag tror de har fått in helt fel dygnsrytm då de sover på dagarna (fast i omgångar, ej samtidigt som synd är!!!) och är vakna på nätterna. Robert grät nästan i morse stackarn. Idag har jag haft 2 h effektiv speedshopping på Allum mellan kl 10 och 12. Mitt mission var att handla amningsvänliga tunikor då jag ofta använder leggings och mina gamla tunikor och klänningar är för små över brösten. Tror ni att jag kom hem med någon tunika, icke. Jag är så tröttsåsig i huvudet att jag har tom svårt att koncentrera mig på shopping, illa. Men 2 koftor, en blus och skinnvantar blev det, inget till barnen då de fortfarande har massvis av kläder efter alla presenter. Efter shoppingen rattade jag hem och kokade ihop smaskig lunch då Roberts mor, far och lillebror Patrik som kom på besök. Sedan kom även svägerskan Anna + kusiner hit på kak och bullfika så det blev fullt hus, kul! Nu har de åkt och Robert byter däck på bilen inför norrlandsresan och jag och barnen är hemma och ammar och tittar på Bonde söker fru på tv 4 play. I kväll ska vi bara köpa hämtmat och ligga däckade i soffan framför IDOL. Jag ska be till Gud den allsmäktige att natten blir bättre, att våra små pluttebebisar ska vilja sova mer.

Farbor Patrik

Pack-kaos

Kolla in våra ljuvliga dubbelhakor!

Jag håller på att börja packa så smått inför vår resa till norrland på måndag (är ute i sjukt god tid kontrollfreak som jag är). Jag tycker normalt att det är väldigt svårt att packa och jag tar alltid med mig halva garderoben oavsett om jag ska va borta en helg eller 1 månad. Nu har jag dessutom 2 småttingar att packa till. Och då vi lastat in vår megatvillingvagn finns det inte direkt något utrymme kvar i bilen. Och i baksätet tar våra små + bilbarnstolar mycket plats. Hur ska detta gå? Det finns ju så mycket man vill ha med. Dessutom ska vi vara borta i 2 veckor så jag är rädd att de ska hinna växa ur alla kläder i storlek 50, jag måste packa lite 56 också. Och i Vilhelmina är det ju vinter och tokkallt, jag måste klä dem ordentligt! Jag får nog prioritera bort mina egna grejer denna gång, men så är det att vara mamma- barnens behov går före mina.

En liten del av kaoset inför Vilhelminaresan!

Flyttar känslorna till utsidan av huden efter man fått barn?

Efter att barnen föddes tycker jag att jag blivit mycket mer känslosam än tidigare. Jag har alltid haft ett ganska hett temprament, jag blir snabbt arg eller ledsen men lika snabbt glad igen. Efter att twinsen föddes har jag nog gråtit VARJE dag. Jag gråter av trötthet, jag gråter av lycka. Ibland gråter jag för att jag känner mig ensam. Igår grät jag av oro över att Kaspian eller Alvina ska bli mobbade i skolan. Idag grät jag precis då jag tittade på "Berg flyttar in" på TV 4 play. Hon hälsade på Alcazar-Andreas som har HIV. Så oerhört sorgligt. Livet är så skört, tänk om jag också får en livshotande sjukdom, jag får inte dö bort från mina barn..

Kinderna och låren blir allt större!

Hej svej!!
Idag har vi varit på BVC, vi har kanske världens sötaste barnmorska som heter Pia. Barnen växer i turbofart, vikt- och längdkurvorna ser inte ut som kurvor utan mer som rakt uppåtstigande raketer. Kaspian väger nu 4390 g och är 54 cm lång. Alvina väger 3760 g och är 51 cm lång. Jag har precis upptäckt att de fått mjuka extraveck på låren att rengöra då man byter blöja. Så gosiga!
Deras plattskallar hade blivit bättre tack och lov. Jag har varit superdupernoga med att vrida deras huvuden år vänster och ha dem i magläge då de är vakna. Har dessutom köpt olika specialkuddar för nästan 800 kr som någon specialsjukgymnast tagit fram. Men det har ju gett resultat också.

Tvillingar =ökad jämställdhet

Att få tvillingar innebär samtidigt att pappan "tvingas" att bli lika delaktig som mamman. Nästan i alla fall. Jag tillbringar all min tid med barnen och han är borta några timmar varje dag. Men den tid han är hemma har han full fokus på barnen och är världens bästa pappa. Robert tillbringade den första tiden med dem efter förlossningen då jag låg på uppvaket. Han höll dem före mig, han matade dem före mig och han bytte blöjor före mig. Och eftersom våra barn både ammas och får ersättning med flaska så är han lika delaktig då de får mat. Detta ser jag som väldigt positivt då det innebär att han kommer närmare sina barn om man jämför med enlingars pappor. Tvillingar har ofta en bättre och närmare relation till sina pappor än enlingars enligt studier. Det är också väldigt skönt för mig då mina dagar med twinsen är minst sagt intensiva- man klarar inte att ta hand om tvillingar själv hur länge som helst utan att bli tokig. Jag är 100% trygg med att Robert är precis lika bra förälder och kan ge barnen precis lika mycket trygghet och omsorg som jag. Det är självklart att det ska vara så men jag tror inte att det alltid är det.
Att Robert kan ge nappflaska är också så skönt då jag har möjligheten till lite egentid, jag åt middag ute i lördags och på fredag ska jag ta en shoppingtur på egen hand (är i desperat behov av nya kläder).

Pyjamasparty med pappa!

Spökmamma får flytta till soffan

Jag har känt mig som ett spöke hela dagen men blytunga ögonlock. I natt ska jag och Robert turas om att sova på soffan i stället för sängen efter varje matning. Så får ialla fall en sova några timmar i sträck. Skönt men väldigt tråkigt att inte få sova intill sina älskade.

Uppdatering om vad som händer på jobbet!

Snart kommer min kollega Anna hit. Jippi!

Någon har bytt ut mina änglar till skitungar

Jag antar att barnen är inne i en utvecklingsfas. Änglarna är nämligen utbytta till gnällspikar.. Denna natt har varit den tuffaste hitills då barnen vägrat att sova. Jag trodde att jag skulle tappa förståndet då jag stoppade in nappen i munnen på Alvina för hundrasjuttiofjärde gången på en timma. Varför har ingen uppfunnit något som gör att nappen inte kan ramla ut ( utan att barnet kvävs). Vi matade dem kl 11 för att sedan lägga oss men vi kunde inte somna fören 2.30 eftersom barnen var tokpigga och blev sura om de inte roades... Och efter kl 3 var det dags för mat igen. Efter det blev det lite bättre.
Nappen är verkligen både vår största vän och fiende. På neonatalavdelningen (avdelningen för förtidigt födda barn) fick de napp direkt för att träna på sugförmågan och sedan dess vill våra bebisar ha napp för jämnan. Den fungerar super som tröst men då de tappar den och blir helt galna är det inte så kul..
Även denna morgon har varit tuff. Efter första matningen brukar alltid en av dem somna, aldrig båda två. Då brukar jag ha det vakna barnet i en baby björn medan jag själv äter frukost. Men idag har inget av mina "säkra kort" fungerat. De har inte velat åka baby björn och inte heller i deras favorit elektriska djungelbabysitter som både gungar och spelar musik. De har inte velat sova och bärsjalen som tidigare var väldigt populär hatar de nu. Jag har burit dem växelvis hela fm för då har de varit ganska förnöjda, den andra har fått ligga i sängen och sura. Så har jag bytt typ var 10:e minut så att barnet i sängen inte hinner bli allt för argt. Min högsta önskan idag är att ha 4 armar så att jag kunde bära dem samtidigt.
Nu är de äntligen lite lugnare så jag passar på att blogga lite för att få ut min frustration ur kroppen.

Så här mysigt var det inte i natt..

Kusinerna här idag!

Idag har vi gosekusinerna här på besök.

Myspys

Full fart och vi har både hunnit med pussel, pärlplattor och fotbollsmatch. Nu kommer vi inte ses fören november då vi planerar en tripp till Danmark.
Nu har de precis åkt och jag hoppas att det inte börjar tokregna så att jag och twinsen kan komma ut en sväng. Då det regnar är man inte toksugen på att ta ut dem. Så man kan lugnt konstatera att vi bor i fel stad i fel land...det är inte direkt ovanligt med regn och blåst på västkusten.

Kaspian och Alvina med deras favvokusiner Thea och Elias

På promme genom vildmarken

Idag på vår promenad i skatås möter vi en älg! Gigantisk! Jag trodde inte att det fanns älgar mitt i storstan. Fy så rädd jag blev då jag för mitt inre såg bilder av att älgen skulle sparka oss så att det bara fanns rumpstek kvar. Blottare har jag träffat på tre gånger, jag har ett överfallslarm med mig i fall att någon läskig typ skulle dyka upp. Men en älg var jag inte beredd på. Vad ska jag packa med mig nästa gång? Ett gevär?

Slö måndag

Idag har jag och bebisarna bestämt att vi inta ska göra något vettigt alls. Bara skräpa omkring hemma och gosa hela dagen. Ska dock ta tag i att skaffa barnförsäkringar då jag inte hunnit med detta ännu.

Lyxigt att vara lattemorsa med egen nanny och allt.

Igår hade jag, barnen och Mariell en galet härlig höstdag. Robert var på match som vanligt på söndagar. Jag och Mariell tog en lång promenad med vagnen till mitt nya favvohak Bertilssons café genom höstvacker skog. Tyvärr inte bara mitt favoritställe då vi fick köa i 30 min innan vi ens fick beställa vår lunch. Jag har inga nära vänner här i Göteborg som har barn ännu vilket är tur då man är café eller dyl. Det hade varit knepigt att få till matsituationen helt själv då man är utanför hemmets trygga vrå. Nu kunde jag amma medan Mariell matade med flaska. Med egen nanny fungerar tvillinglivet lätt som en plätt. På kvällen slappade jag och Robert i soffan med varsitt barn på magen. Najs!

Snurrig i kolan och toapanik

Gårdagskvällen var hur trevlig som helst. Och tro det eller ej så var jag inte ett dugg nojjig över hur det gick hemma. Robert och barnen hade besök av farbror Dennis och Björn och de hade roat sig kungligt hela kvällen. Jag och Mariell åt god mat och pratade strunt hela kvällen. Jag drack 1,5 glas vin och kände mig helt väck i huvudet. Men ack så gott det var! Den enda missödet på kvällen var då jag efter några timmar var tvungen att pumpa ur brösten. Jag tog med mig min pump och låste in mig på toaletten. Då fungerar inte pumpjäkeln. Jag fick montera ner och ihop och den fungerade ändå inte. Panik! Jag försökte handpumpa men det går ju så sjukt långsamt så jag gjorde ett nytt lagningsförsök som lyckades. Samtidigt hörde jag att det var kö utanför toan så jag kände mig superstressad. Jag pumpade båda tuttarna i turbofart och kände mig helt svettig då jag tillslut kom ut från toan. Det kändes så surrealistiskt alltihop.
Då jag satt på bussen på väg hem tittade jag på bilder på mobilen på mina barn och kände mig känslosam och lycklig. Så underbart att komma hem till mina små gullungar igen!

Min fina vän Mariell

Jag blev snurrig i kolan bara av att lukta på vinglaset..

Bröstpumpen är packad, nu drar jag.

Känner mig som Bambi på isen efter lång tid i platta skor

I handväskan har jag läppglans, plånbok och bröstpump. Allt man behöver för en barnledig kväll på stan.

Håll i hatten, tvillingmorsan ska slå klackarna i taket

Nej nu överdriver jag. Men ikväll ska jag gå ut och dricka ett, kanske två glas vin med min underbara vän Mariell. Min fantastiska man tycker att jag behöver lite egentid och han vill gärna umgås med sina 2 barn på egen hand. Jag tror också att det är nyttigt för mitt välbefinnande och min mentala hälsa att komma ut och vara mammaledig litegrann. Men det känns väldigt konstigt och som att jag gör något lite busigt eller förbjudet. Det kommer att kännas konstigt att vara ute i vimlet som mamma. Allt kommer att vara som tidigare ute men mitt liv är helt annorlunda.
Men då jag kan pumpa ur brösten och mjölkersättning och nappflaska finns så ser jag ingen anledning till att jag måste vara med barnen HELA tiden då de har en mycket kompetent och supergrym pappa.
Den senaste gången jag var ute och drack alkohol var på nyårsafton. Vi och 10 vänner hyrde ett hus i Sälen och nyårsfirandet blev ganska galet. Ca 2 veckor efter det kalaset blev tvillingarna tillverkade...

Nyårsfirande i Sälen. Någon gång i januari blev sedan tvillingarna till...

Samtidigt ser jag verkligem fram emot att få snygga till mig, sminka över mina mörka påsar under ögonen, locka håret och använda höga klackar. Och att få umgås med Mariell utan att samtidigt bära ett barn på armen,.

Så här illa gick det på nyår. Idag kommer det bli betydligt lugnare...

3 stensäkra tecken på att du är förälder

1. Du pratar om bajs. Det tog typ 1 dag efter att twinsen var födda så började jag och Robert att prata bajs. Färg, konsistens och mängd. Helt sjukt egentligen men ämnet kommer verkligen upp en till flera gånger per dag. Robert hade tidigare bajs- och fisfobi men den är nu helt botad tack och lov.
2. Du torkar spya med dina egna kläder utan att bry dig nämnvärt om det. Du kan också ha lite kräks i håret och rycka på axlarna av likgiltighet. Bäbisspy är inte så äckligt.
3. Comfort går före fashion. Idag har jag köpt ett par stövlar. Och då inga härliga, höstiga, high heels skinnstövlar utan GUMMISTÖVLAR från Tretorn. Hahahaha. Jag ska ha dem då jag och barnen ska va ute och leka så småningom. Detta trodde jag inte om mig själv men det är sant. Och jag ser verkligen fram emot att använda dem.

Matporr

Idag har jag storhandlat på Ica kvantum helt själv (har inte velat bära matkassar tidigare pga kejsarsnittet). Jag är kanske knäpp men jag älskar att handla mat, särskilt på Ica. Så himla kul att botanisera i hyllorna och prova nya produkter. Så nu är kyl, frys och skafferi fyllda igen med god och mestadels hälsosam mat. Härligt! Och så är det ju helg nu och då får man ju frossa lite extra utan dåligt samvete.

Det bästa och det sämsta med att vara mamma

Det bästa med att vara mamma:
1: Kärleken till mina barn! Det är så häftigt att äntligen vara en "riktig" familj. Och den kärlek jag känner till min man och mina barn är större än jag kan beskriva. De gör mitt hjärta varmt av lycka!
2: Att allt blir så mycket mysigare med bebisar. Man har alltid något att göra och de roar mig hela tiden. Varje dag gör de någon ny rolig min, roligt läte och blir allt mer vakna.
3: Att vara ute och gå med vagnen, dagens höjdpunkt! Att titta ner i vagnen på MINA barn är så overkligt och härligt!

Mina killar!

Det sämsta med att vara mamma:
1: Att aldrig kunna slappna av. Jag är fokuserad på barnen hela tiden och ibland önskar jag att de hade en On/Off knapp så att man bara kunde vara "Sofi". Jag saknar att äta, duscha, måla naglarna och göra vardagliga saker i lugn och ro.
2: Ingen tid över för romantik. Jag önskar att jag hann pussa mer på min man. Han är världens bästa man och pappa och sliter verkligen för att få ihop vår vardag. Han gör det med ett leende, han stressar aldrig och orkar ändå alltid ge mig uppskattning och kärlek. Jag glömmer ofta lätt bort honom eftersom jag bara fokuserar på Kaspian och Alvina. Han förtjänar verkligen miljoner kramar och pussar!!
3: Mitt utseende. Kroppen är ju inte direkt densamma som innan jag blev gravid. Men med tanke på hur min mage såg ut för snart 7 v sedan så har jag ändå återhämtat mig oväntat bra. Kroppen ser nästan ut som vanligt förutom att magen är spolformad och degig och rumpan platt. Men jag är tacksam över att vara relativt återställd. Men det jag däremot saknar är tiden för att "piffa". Ni som känner mig vet att jag är fåfäng som få. Jag saknar verkligen att dyka långt ner i sminkväskan och att ha mer avancerade frisyrer än tofs eller snedfläta.

Hela trötta familjen

Platta skallar och runda kinder

Idag har vi varit på BVC. Det visade sig att båda barnen fått lite platta huvuden på höger sida..det är tydligen vanligt hos prematurer eftersom skelettet inte är förbenat. Dessutom så får ofta tvillingar ligga ner mer jämfört med enlingar. Mina stackars plattskallar! Så nu måste vi tvinga deras huvuden åt andra hållet med hjälp av en liten kudde då de sover och då de är vakna ska de ligga på mage. Jag har försökt träna magliggande idag och det är inte så poppis. Men i övrigt gick det superbra. Kurvorna på vikt, längd och huvudomfång ökar kraftigt vilket känns skönt! Kaspian väger nu precis 4006g och Alvina 3500 g!

Barnen med deras kompis Noah

Så sött!!

Besök från Norge och nyfikna damer

Isabel och hennes ljuvliga son Noah från Hamar i Norge är här på besök i veckan. Supermysigt! Så nu trängs vi  i lägenheten med tre små småttingar. Noah är 5 månader och vi sågs senast då han var 2, jösses vilken stor kille han blivit. Noah är världens snällaste, han bara jollrar och skrattar hela tiden! Jag hoppas att våra små också fortsätter att vara lika snälla och glada likt honom. Jag och Isabell har varit ute på barnvagnspromenad och hade planerat att luncha på café i närheten. Dessvärre fick man inte ta in barnvagnar och vi var inte alls sugna på att lämna lilla Noah sovandes utanför så det fick bli hemmafika istället. (Mina små kan man ju enkelt bära in i liggdelarna). Men att fika hemma är ju lika gott och det är ganska bekvämt också! Varje gång jag är ute med min gigantiska tvillingvagn blir jag stoppad av nyfikna damer som fascineras av mina små underverk. En gammal dam ville gärna berätta om hennes egen familj också så jag fick höra långa anekdoter om hennes 2 döttrar, 3 barnbarn och 1 barnbarnsbarn. Mycket intressant =) Jag hade inte hjärta att avbryta henne för att gå vidare. I kväll ska min man laga thaimat och vi slöar i soffan allihopa.

 Underbara Isabel och Noah

Gaaah...var tar tiden vägen???

Jag hinner inte ens blogga. Jag fattar inte var all min tid tar vägen? Jag som trodde att det var glassigt att va mammaledig. Det är ju som semester att jobba.

Vilken dresscode gäller i höstrusket...

Åh varför måste det bli höst? Jag var inte klar med sommaren och så simsalabim var träden lite gula och temperaturen långt under bikini- och glassvärme. Och nu börjar det ju bli kallt och dags att plocka fram vantar och höst/vintergarderoben. Önskar att barnen kunde berätta om de är kalla eller varma i vagnen då det är himla svårt att veta hur mycket man ska klä dem inför barnvagnspromenader.
Det som är positivt i hösteländet är att det är väldigt mycket mysigare med barn jämfört med innan. Att sitta inne med gott te, tända ljus och pussa på góbebis slår innesittarmys utan bebis med hästlängder!

Sockerchockad ensam fotbollsfru

Robert är i Norrköping på match. Jag är oändligt glad att det bara är 3 (eller 4?) matcher kvar nu. Jag och barnen har haft en ganska lugn men ensam dag och nu väntar vi in Mariell och Alex som kommer med hembakta blåbärsvetebullar snart. Jippie!!!! Jag som åt en årsförbrukning av prinsesstårta och kanelbullar igår (missade ju att äta lunch innan dopet så det blev socker- och vispgräddbaserad lunch för att inte dö av svält) borde verkligen inte äta mer socker idag. Men man tackar ju inte nej till hembakat fika heller! Ska bli helt galet kul att träffa Mariell också! Det var allt för länge sedan. Vi har massa catching up to do!

Pingpong-morsa och dopkalas

Igår firade vi Sagas dop i Onsala kyrka. Robert hade tyvärr träning på morgonen så jag var ensam om alla bestyr på fm. Han åkte kl 9 och de efterföljande timmarna tillbringade jag med att bokstavligen springa omkring i lägenheten. Barnen skulle tvättas, ammas, ge flaska (tyvärr så räcker inte min bröstmjölk till för att båda barnen ska bli mätta längre), byta bjöjor, dricka kaffe, äta frukost själv, sminka mig, locka håret, få på barnen kalasoutfits, få på mig själv klänning och high heels, packa skötväska, inte glömma Sagas prestent. Jag sprang som en pingisboll mellan blöjbyten och mascarapiffning. Kl 12 kom Robert och då var det hög tid att åka för att inte bli sena till kyrkan. Jag var helt svettig men vi hann enligt tidsplanen.

Kalasklädda syskonen Vilahamn

Dopet och efterföljande fest var väldigt lyckad. Dopcermonin var lagom lång då det inte var någon gudstjänst samtidigt utan bara 2 barn som döptes. Då de 45 minuterna var över drog jag en lättnadens suck då barnen sov sig igenom hela cermonin utan gråt eller skrik.

Saga var snäll som vanlgt och protesterade inte trots vatten över huvudet

Efteråt var det tårta och gófika och senare på kvällen middag och fest för de som ville. Kul idé med lite längre dopkalas då man verkligen hann umgås och njuta av dagen. Efter middagen vid kl 20 var jag och Robert dock helt slutkörda och åkte hem och halvdog på soffan. Våra gullegrisar visade upp sin bästa sida och sov sig igenom hela dagen. Jag ammade ett barn var 3e timma samtidigt som den andra matades med flaska av Robert. Sedan slocknade de och stensov i ytterligare 3 timmar. Så vi kunde enkelt delta i festligheterna hela dagen. För övrigt var det fantastiskt skönt att få känna sig lite fin för en gångs skull. Jag kände mig nästan som mitt vanliga jag i klänning, 10 cm heels, makeup och fixad frilla. Himla kul också att få "visa upp" våra underbara barn, jag var stolt som en tupp över dem. Jag grät en skvätt på kvällen för att jag älskar dem så oändligt mycket.

Hela familjen Risp och sommarvärme i oktober

Barnen var helt knockade efter den fina cermonin i kyrkan