måndag 14 maj 2012

Hjärntumörsrädsla

Idag har jag allvarligt övervägt om jag drabbats av en hjärntumör. Efter en stunds efterforskning så känner jag mig lugnare. Jag har troligtvis inte cancer i hjärnan. Men faktum är att jag känner mig lite orolig över min hälsa för tillfället. Jag har tillbringat ännu en dag i sängen, oförmögen att röra på mitt eget huvud pga smärta, synfältsbortfall och blixtar framför ögonen. Jag snackar migrän.. Tredje anfallet på två veckor. Jag blir knäpp. Galen. Kockobäng. Det är inte smärtan som håller på att ta knäcken på mig. Jag kan dock inte hantera att tappa kontrollen över min egen kropp och mitt liv. Migränen gör att jag blir helt värdelös. Jag kan inte tänka, jag kan inte arbeta med mitt examensarbete, jag kan inte vara mamma, fru eller vän. Ansträngningen att resa sig från sängen och ta en promenad till toaletten känns som en utmaning i ultra-maratonklassen. Jag är van vid att alltid orka allt, ha maximalt med energi och känna mig stark. Just nu känner jag mig som en fis. Förutom att jag lider över att jag inte kan prestera bättre än en amöba just nu så känns det extremt obekvämt att dessa frekventa migränattacker påverkar hela vår familj. Robert får trolla med knäna ör att få ihop sitt fullspäckade schema med dubbla jobb och dubbla kids. På fredag ska jag till läkaren. Jag ska kräva migränmedicin avsett för hästar för jag accepterar inte detta. Jag vill ju leva mitt liv!
Mitt första nattlinne! Jag är stor tjej nu!

Jag känner mig såå fin då jag får gå och lägga mig iklädd klänning!

4 kommentarer:

  1. Huvvaligen, nej så ska du inte behöva ha det! :/
    Hoppas du får värsta dundermeducinen!

    SvaraRadera
  2. Tyvärr tror jag inte att det finns någon mirakelmedicin mot migrän. Man kan dämpa smärtan, men det är fortfarande vila och sömn som gäller. Min mamma har haft migrän stora delar av min uppväxt (jag också, för den delen), men inte ens starka värktabletter hjälpte. Naproxen. Receptbelagt. Kanske kör du på för hårt och migränen är kroppens sätt att säga stopp...
    Krya på dig, vännen! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror mer att det beror på att jag faktiskt slappnar av efter en ganska påfrestande period (som jag inte delat med mig om i bloggen då det är för privat). Nu då allt lagt sig så kommer huvudvärken som ett brev på posten. Jag har nog inte heller tillåtit mig att vila ordentligt efter varje anfall heller utan kört på då det känts "ganska ok" i stället för "bra". Jag hoppashoppas det vänder nu!

      Radera