måndag 13 september 2010

Känsla av otillräcklighet

Kaspian provar djungel-babysittern. Liiite för stor fortfarande =)
Våra små gullungar är 90% av tiden lätthanterliga drömbebisar. Igår var första gången som de båda bestämde sig för att ge sin mor ett styrkeprov. Oturligt nog var dessutom Robert för första gången borta ett riktigt långpass igår då de var i Skövde på bortamatch. Mina sötnosar började 10 min efter att Robert åkt att skrika för full hals samtidigt. De är lätta att trösta en och en då det oftast hjälper att bära, vyssa och prata med barnet, de blir då snabbt lugna igen. Men jag kan inte bära båda två samtidigt. Jag lyckades iaf lyfta upp båda på mitt bröst/mage i soffan och så låg vi så en stund tills Alvina tystnade. Så jag kunde bära vidare på Kaspian. Men efter en kort stund så började Alvina igen så jag fick köra växelvis tröstning-bärning mellan twinsen. Då båda två var lugna drömbebisar igen var jag tvungen att gå in i ett annat rum och gråta en skvätt själv. Fy, det känns som att hjärtat ska gå sönder av att se dem ledsna och jag känner mig såå otillräcklig då jag inte klarar att trösta dem och ge dem vad de behöver en och en. Min högsta önskan är ju att kunna ge mina barn allt.

Titta så runda kinder vi börjar få!

Att amma båda två då jag är ensam är också ett trixigt jobb. Då jag ammar den ena oroar jag mig för hur länge den andre ska hålla sig lugn innan hon/han också vill ha. Så jag försöker amma dem växelvis också för att vara rättvis men samtidigt så har man en gnagande känsla i magen att man inte ger något av barnen tillräckligt då de inte får suga tills de själva tycker att de är klara. Menmen, så länge jag inte kan göra en klon av mig själv likt fåret Dolly så gör jag ju mitt bästa och jag hoppas att det räcker till utan att barnen får några bestående men.

Så härliga men ibland sååå jobbiga..


Jag fick ialla fall sällskap och hjälp igår av Mariell och Ann-Ida vilket var extremt skönt eftersom det möjliggör att jag hinner pumpa brösten, äta och gå på toa. Men jag hoppas att Robert inte är borta så många heldagar till. Kaspian var inte nöjd på hela dagen igår och i natt och jag har aldrig varit så trött tidigare som jag var igårkväll och i skrivande stund.

2 kommentarer:

  1. Man känner sig ALLTID otillräcklig som mamma är jag rädd... Men, enligt den forskning som jag väljer att lita på (fnizz) minns barnen inte så mycket av sina första två år. Sätt P för "Robert-borta-helger" om du inte orkar, det är väl för tusan hans barn också! Styrkekramar från annan trött mamma (med snuvig överaktiv pys)

    SvaraRadera
  2. du är en sån härlig superamamma!

    SvaraRadera