Man lär så länge man lever

Det sägs ju att man lär sig något nytt varje dag. Ibland lär man sig nyttiga, användbara saker. Ibland lär man sig mer onödiga saker. Idag har jag lärt mig att handla på McDrive för första gången (alltså ganska onödigt kunnande). Lite pinigt jag vet, detta borde man kanske kunna som 28-åring och dessutom har vi handlat på McDrive mååånga gånger. Men då brukar jag inte sitta vid ratten utan bredvid och bekvämt ge min order till Robert så får han sköta resten. Jaja. (Anledningen till att Robert kör 90% då vi ska någonstans är att jag tycker att det är så sköööönt att åka bil. All övrig tid känner jag alltid att jag måste göra något nyttigt. Jag har svårt att slappna av, sitta still och bara njuta. Det finns ju alltid tvätt att vika, barn att pyssla om, mat som skall lagas, papper att sortera, damm att förinta. Bilen är min frizon, där kan jag vila och surfa på mobilen i fred. Därför tycker jag att det är väldigt bekvämt att åka om man jämför med att köra. Men eftersom jag inte vill bli en sån där kärring som inte kan köra bil så försöker jag att ändra denna vana och bli den som rattar kärran i vår familj).
Åter till ämnet- McDrive (alltså McDonalds drive thru). Jag svänger gladeligen upp på McDonkens uppfart och tänker att jag ska berätta för den söta flickan i luckan vad jag vill ha (bara två stora kaffe. Vi hade slut på kaffefilter i morse så vi fick akut kaffebrist ute på motorvägen och det kan ju bli farligt för bövelen. Kaffebrist vid ratten är nästan samma sak som att köra med 2 glas vin bakom västen) varpå Robert vrålar från baksätet (han sitter i baksätet och håller twinsen sällskap):
"Men Sofi du körde ju förbi!!!! Man lämnar beställningen i maskinen där bak!!
Jag: Jaha... Hoppsan! Ja då får jag väl backa då..
Robert: Har du aldrig handlat på McDrive förut eller??!!
Sofi: Eeeh, jo. Men det är ju så många luckor och maskiner att jag blir lite förvirrad.
Jag backade tillbaka till rätt manick och sa med lite forcerad röst "Hej Hej!"
Manicken: Vad vill ni beställa?
Jag: Två stora kaffe, en svart och en med mycket mjölk i.
Robert: Och en cheese!! (en timma efter frukosten)
Sedan kör jag fram till första luckan. Men den är gapande tom. Så då kör jag vidare eftersom jag ser att det händer grejer i nästa luckan framför.
Robert: Men vad faaan! Du ska ju betala i luckan.
Jag: Men den var ju TOM. Jaja, jag får väl backa igen då.
Sen backar jag medan Robert fortsätter vråla "akta backspegeln!!!!!" (Jag fattar inte varför han är så nojjig- jag kör som en gud). Helt plötsligt sitter det en liten finnig tjej i kassan som jag räcker till några sedlar. Sen kör jag fram till den tredje luckan. Igen. Robert verkar ha hamnat på repeat och sitter fortfarande i baksätet och skriker "Akta backspegeln!!!". (Jag hade full koll på alla backspeglar och allt annat relevant). I den tredje luckan får vi äntligen vår efterlängtade kaffe av en trevlig liten prick och Robert sin andra frukost. Puh. Livet återvände till oss båda. Vi åkte vidare till badplatsen i Aröd utanför Göteborg där vi tillbringade hela dagen och bara njöt av sommaren. McDrivefiaskot lämnade jag bakom mig. Men tänk så bra det kommer att gå nästa gång (fast jag är inget större fan av McDonken, jag tycker maten är riktigt ofräsch).

Min beachkille som är lite mer layed back efter morgonkaffet. Twinsen leker glatt i tältet..

Aröd. Bra badställe!

Vi var på samma ställe för nästan exakt ett år sedan. Då var jag smällgravid och smällfet. Då man tittar på dagens kort kan jag glatt konstatera att tvillingkaggen är väck. Tack gode gud att alla jädrans plankor (en träningsövning för magen) gett resultat..

Min man är en badkille av rang!!

Då twinsen sov eftermiddagspasset hann vi både sola, sova, äta vattenmelon och bada. Nice!!

Jag är lite mer försiktig då jag ska kliva i.
Jag kör kärringmetoden då jag badar- måste doppa röven innan jag kan kasta i resten av kroppen...

Iiiiiii.... Låter det då jag hoppar i. Men det var faktiskt skönt. 20 grader! (Till skillnad från ynka 16 i Hunnebo igår).

Man ångrar aldrig ett dopp! Gud så skönt det är!!!

Twinsen är vakna igen och massa mys står på schemat.... Kaspian är inte lika gossugen dock.
Han vill mest bara busa och äta gräs och sand...

Min lilla gosrumpa!!

På väg hem igen... Robert får bära alla väskor och barnen. Jag tar kameran och tältet som väger 200 g. Jag är ju en lady.