Män kan inte leta.

En vän sa en gång till mig. "Den största skillnaden på kvinnor och män är att män inte kan leta efter saker". Jag är beredd att hålla med. Det känns som att jag har en inbyggd radar som hela tiden läser av omgivningen, registrerar och lagrar information om var allt och inget ligger. Jag vet precis vad vi har för mat i frys och kyl, jag vet var Robert har sina skolgrejer, mobiler, vantar, barnens nappar osv... Om Roberts huvud inte satt fast så skulle han inte hitta det. Ett exempel var nu på morgonen.
Robert: Sofi, var är bilnyckeln?
Jag: I min jackficka
Robert: Vilken jacka?
Jag: Fjällräven-jackan
Robert (som är lite försenad och stressad): Jaha, men var är jackan då?
Sedan springer han in i vardagsrummet och yrar omkring och letar min vinterjacka. I vardagsrummet! Sedan när började man ha vinterjackan i vardagsrummet?! Jackan hänger ALLTID på sin galge i hallen... Som alla våra andra jackor.
Ett annat kul exempel var då jag var gravid och mitt vatten gick och vi fick åka in till förlossningen kl 3 på natten. Då sprang han omkring naken i lägenheten och gormade.
"Sofi, Sofi var är mina tröjor?"
Jag (som är påklädd och redo att åka sedan länge): Ja, har du kollat i garderoben älskling?
Hahahaha. Men tänk så härligt det är ändå, att leva med en disträ man utan koll på läget. Livet hade varit tråkigt annars.

Jag har också full koll på läget!!

Nu ska vi strax packa oss iväg för att möta upp mammor och bebisar i föräldragruppen. Vi har längtat då det var 2 v sedan sist. Förra veckan låg vi ju sjuka i karantän hemma.