Beroende!

Idag åkte jag hemifrån kl 7.30. Då hade Kaspian inte ens vaknat (väldigt ovanligt att han sover så länge). Jag spenderade dagen på universitetet mellan kl 8-16.30. Sen gick jag på Hemköp och handlade. Sen tränade jag mellan kl 17.15-18.15. Sen hoppade jag på bussen hem och steg in genom ytterdörren kl 19. Då sov barnen. Jag har alltså inte fått krama min Kaspian på heela dagen (Alvina hann jag mysa med en liten stund i morse i allafall. Tack och lov). Det är ju vidrigt. Superhemskt faktiskt. Jag sprang omedelbums in i deras sovrum, luktade på dem och smekte deras mjuka små huvuden och kinder. Sen var jag tvungen att böla en stund över att jag missat en hel dag med mina barn. Det gjorde fysiskt ont i hjärtat. Jag vet inte om det är PMS, att jag hade blodsockret nere i lilltårna efter mitt Body Attack-pass eller om det bara var ett sedvanligt psykbryt a lá Sofi. Men en sak har jag lärt mig. Att vara borta från twinsen i över 6 h är inget jag gör om frivilligt. I morgon ska jag vara hemma och pussa på dem hela dagen. Jag måste det för att bibehålla min mentala hälsa tror jag. Jag är helt fast i träsket. Mamma-träsket. Jag är beroende. En junkie. Beroende av mina underbara barn.

Jag har inte tankat kärlek från min rufsiga busekorv på en hel dag. 

Och den här rödtottan han jag knappt heller sett.