Psykbryt och mamma-bebisträff

Lugnet har lagt sig hemma hos oss efter en dag med mammor och bebisar i fulla lägenheten. Idag har jag även hunnit med ett återbesök hos läkaren pga fingret, det ser fint ut och jag har fått nytt, snyggt och rent bandage. Det är svårt att hålla ett bandage på höger hand rent med två pluttebebisar. Bandaget blir snabbt fullt av spya, bajs och annan jag inte vill tänka på. Blä. Så äckligt!
Jag och de övriga mammorna har haft en toktrevlig dag. Druckit några kannor kaffe och pratat om allt mellan himmel och jord, livet i allmänhet och bebisar i synnerhet. Dagens ämne kan beskrivas som avsaknaden av glamour i livet just nu. Vi drömmer alla om SPAbesök, filade fötter, slingat hår, rengjorda ansiktsporer och masserade trötta mammaryggar.
Jag hade ett litet psykbryt i morse. Jag är sån. Jag får ofta häftiga anfall då jag skriker och gråter en stund. Jag kan faktiskt rekommendera det. Att va långsur och gå och puttra av irritation inombords är verkligen inte min grej utan jag föredrar att lufta mina känslor omgående och ordentligt. Jag blir snabbt arg/sur men lika snabbt glad igen. I morse handlade det om att jag tycker att jag och min man latat till oss mer än lovligt den sista tiden. Jag vill inte vara ett soffpotatis-par som sitter i soffan med illasittande mjukisbyxor och fett hår och glor på idiotiska TV-program kväll efter kväll. Robert skyller på "småbarnstiden", att livet får vara lite trist en period. Jag accepterar det fullt ut, att vi har fokus på barnen nu och jag älskar egentligen att slappa framför TVn. (Dessutom så ÄR man sliten och slö efter vakna nätter och full rulle hela dagarna). Men just nu upplever jag dosen av slapperi och TVtittande om kvällarna som mer än lovligt hög. Då jag tog upp detta ämne idag med de övriga mammorna verkar det iallafall som att jag inte är ensam om att känna såhär. Men vad gör man åt det???
Robert som alltid vill vara mig tillfreds föreslog att vi och barnen ska ta en fika på stan i kväll då han kommer hem efter träningen kl 19. Och nu sitter jag här och försöker hitta på någon smart undanflykt så att jag slipper ta fram ögonskugga och volymtång. Jag vill nog hellre mysa hemma och äta framför teven i stället. Gaaah. Jag är nog inte så lätt att leva med.

Mmmm, idag äter vi morot